Bakgrunden till flaggbråket
Ralf Friberg gör i Västra Nyland (12.1.2010) en politisk analys av det så kallade flaggbråket mellan Åland och riket. Friberg har dock inte bekantat sig med bakgrunden och därför kräver hans antaganden en kommentar.
Bakgrunden till flaggbråket är en flerårig strävan från åländsk sida om att den åländska flaggan skall kunna vaja vid sidan av den finländska och EU-fanan utanför Finlands permanenta representation vid EU.
Under de senaste åren har man alltså gjort ett antal strävanden med bland annat motiveringen att Åland trots allt är ett självstyrt område med en egen lagstiftningsbehörighet. Friberg argumenterar i sin text väl för varför utrikesministeriet har orsak att se över sin negativa inställning till flaggan på fasaden i Bryssel.
Orsaken till varför undertecknad fungerat som ”flaggbud” är att jag i samband med mitt inval i Europaparlamentet fick flaggan av den åländska riksdagsledamoten Elisabeth Nauclér. Samtidigt fick jag alltså veta bakgrunden till de åländska strävandena samt uppdraget att donera flaggan till Finlands permanenta representation och ambassadör Jan Store. Så har alltså skett och jag har i ett brev uppmanat utrikesminister Stubb att agera i frågan. Tyvärr har dock utrikesministeriet hittills haft en negativ inställning, vilket kom fram då Stubb i ett brev till mig meddelade att han inte ser ett behov av permanent flaggning med den åländska flaggan – ett brev som utrikesministern själv gav till pressen.
Frågan om den åländska flaggan är av symbolisk betydelse – ålänningarna vill känna sig representerade i EU. Det här tar sig bland annat uttryck i just frågan om flaggningen.
Arbetet med att övertyga utrikesministeriet fortsätter. Med goda argument kan ministeriets inställning förändras. Finland har här också en verklig möjlighet att visa upp en framsynt och föredömlig politik genom att marknadsföra den åländska självstyrelsen som en framgångsrik och fungerande modell. Den gällande lagstiftningen utgör heller inget hinder för att hissa den åländska flaggan.
Det är alltså i sista hand bara frågan om vilja – politisk vilja. Jag har under den gångna veckan avstämt frågan med lantrådet Viveka Eriksson. I sista hand är flaggbråket en fråga mellan två regeringar – den på Åland och den på fastlandet. Friberg betecknar i sin text det hela som en flopp. Det skulle jag inte kalla situationen. Men visst kan det hela eskalera till en politisk flopp för utrikesministeriet om man inte ser över sin inställning till Åland.
Carl Haglund
Europaparlamentariker (sfp)
Delar av Ralf Fribergs kolumn i Västra Nyland återgavs i fredagens Nya Åland. Red.
