DELA

Backa inte demensvården!

Vår mamma var dement.
I mitten på 80-talet förstod vi att allt inte stod rätt till med mamma. Ofta osade det bränt från övre våningen, jag och min familj bodde i samma hus, hon uppe vi nere.
Det har sagts att demens är de anhörigas sjukdom men med tanke på den oro och ångest jag vet att min mamma kände då hon blev sjuk, anser jag det inte rättvist att säga så.

Oron och ångesten fick som följd att hon inte ville vara ensam. Efter oroliga nätter kom hon ned till oss och var på väg till sin mamma (hon var hemma från Helsingfors). Ofta somnade hon i vår gungstol eller över köksbordet.
När vi småningom sökte och fick vårdplats åt mamma upplevde jag att endel av personalen inte förstod sig på hennes sjukdom (jo, jag skrev insändare om det också) utan tyckte att hon mest var bångstyrig och envis, vilket resulterade i att vi tog hem henne igen. Jag och min syster skötte om henne så gott vi kunde. Såklart var det jobbigt för den övriga familjen och inte fick mamma heller den optimala vård vi så gärna önskat henne.

Sina sista år vistades hon på Grelsby sjukhus där vi upplevde att personalen hade den kunskap, tålmodighet och värme som mamma behövde.
På 90-talet bildades sedan Demensföreningen på Åland och vården av demenssjuka kom i fokus runt om oss i Norden. Mariegården blev ett bevis på att vi hade en human och föredömlig demensvård i Mariehamn. Utbildning särskilt för vården av demenssjuka hade tillkommit och min oro för gamla demenssjuka personer var som bortblåst.

Tills nu, tills flytten av demenssjuka från Mariegård till Trobergshemmet blev aktuell! Rasera inte det vi byggt upp! Demenssjuka är ofta som små barn och skall inte behöva sitta inne på sina rum, utan behöver stimulans och känna att de är sedda. Vår mamma ville inte ens vara ensam i sin egen ombonade lägenhet när hon blev sjuk. Hon ville vara med (eller bredvid) andra människor helst hela tiden. Såklart är inte behovet exakt lika hos alla demenssjuka.
Försämra inte vården för en av våra mest utsatta grupper i samhället, nämligen de gamla och demenssjuka!
Isabel Kvarnfors