DELA

Avgå Niinistö

Om någon till äventyrs inbillar sig att försvarsminister Jussi Niinistös senaste utfall om Ålands demilitarisering och neutralisering innehåller något nytt tyder det på dåliga insikter i hur frågan hanterats historiskt.

För att anspela på Niinistös gröna gubbar kan jag som åländsk fredaktivist sedan 1980-talet berätta att finländska gråa gubbar med en viss återkommande regelbundenhet framfört i offentligheten olika uppslag om hur man från det finska försvarets sida önskat införa regelbundna militära övningar och inspektioner på Åland. Man har tyckt att det skulle vara bra med vapenlager på Åland och man har önskat att ålänningarna skulle visa större engagemang för finskt vapenskrammel inom den demilitariserade och neutraliserade zonen. För militärt tänkande personer är skräcken för militära vakuum av närmast dogmatisk karaktär. Militärt tänkande personer förefaller övertygade om att alla överallt och alltid utgör objekt för andra militärers ständiga aggressioner och vilja att anfalla och invadera. Ålands demilitarisering och neutralisering utgör i en militär diskurs ett ”horror vacui” minst lika skrämmande som fiendens onda avsikter och opålitlighet.

Det nya är att president Sauli Niinistö nu efter att än en gång avfärdat Jussi Niinistös uttalande ger ålänningarna ett ansvar för demilitariseringen och neutraliseringen. En utvidgning av självstyrelsens politiska ansvar som gör ålänningarna inte bara till ett objekt utan ett verkligt politiskt subjekt i denna för Åland så viktiga fråga.

Också forskaren Charly Salonius-Pasternak tycker att Åland ska få föra sin talan i denna fråga även om han anser det ”sinnesjukt” att Finland är skyldig att försvara Åland samtidigt som man inte har möjlighet att göra det på grund av demilitariseringen. Samma forskare påstår tvärsäkert att inget annat land skulle gå med på något sådant.

Det är förvånande att en person som gör anspråk på att vara forskare uttalar sig så politiskt och utan bättre faktaunderlag. Man kunde här göra en anspelning på begreppet vakuum och konstatera att Salonius- Pasternaks uttalanden skallar tomt i ett faktaresistent vakuum.

Åland är genom internationell rätt demilitariserat och neutraliserat sedan år 1922. I samband med Ålandsfrågans lösning i Nationernas förbund 1921 beslöts enligt Sveriges önskemål att avtalet om Ålands demilitarisering skulle kompletteras med bestämmelser om neutralisering. Så gjordes också. Detta betyder helt kort att Åland under fredstid ska vara demilitariserat och i krig neutraliserat vilket innebär att enligt bestämmelserna ska Finland i krigstid försvara Åland för att undvika den situation som rådde på Åland i samband med första världskriget. Under det andra världskriget tillämpades bestämmelserna om neutraliseringen. Ytterst få krigshändelser utspelads på Åland under de tre krig Finland var involverad i under tiden 1939-45. Logiken är den att om Åland inte är militariserat och inte utgör ett hot mot någon finns det inte heller något större militärt behov av att använda militära resurser för att erövra Åland som inte heller har olja eller guld och gröna skogar.

Ålands neutralisering tycks ha förbigått Salonius-Pasternak och många andra som önskar militarisera Åland enligt ett mekaniskt militärt våldstänkande. Att påstå att Finland gått med på detta som Pasternak gör tyder på bristande historiska kunskaper. Ålands demilitarisering tillkom långt före Finland fanns till som självständig stat.

Demilitariseringen och neutraliseringen är internationell rätt och anses av folkrättsexperter numera vara en sedvanerätt som binder alla stater inte bara signatärmakterna.

President Sauli Niinistö, statsminister Sipilä, utrikesminister Soini och Ålandsminister Anne Berner har alla konstaterat detta faktum.

Ålands demilitarisering och neutralisering är ett internationellt avtal som Finland har för avsikt att hålla fast vid. Endast försvarsminister Jussi Niinistö hävdar med en dåres envishet något annat. Om Jussi Niinistö inte kan följa regeringens linje i denna fråga bör han avgå. Kanske försvaret har en lämplig reträttpost att erbjuda.

Barbro Sundback