Även skolmedicinen måste tåla kritik
Peter Rask, det märks att skolmedicinen inte är van att bli ifrågasatt, särskilt inte på redaktionell plats.
Den har varit – och är fortfarande i hög grad – en skyddad verkstad, vars budskap kritiklöst förmedlas och förstärks av media. Jämfört med den kritik alternativmedicinen fick i Nina Fellmans ledare (en grov och förmodligen helt grundlös anklagelse om försäljning av sockerpiller och färgat vatten), var kritiken mot skolmedicinen mycket moderat.
Peter, det är ditt jobb som förvaltningschef att försvara det rådande systemet inom vården. På samma sätt är det Ninas jobb som chefredaktör att analysera, diskutera och ifrågasätta – även vården. Det är inte oansvarigt utan ett exempel på god journalistik. Nina förtjänar en eloge för att hon vågade göra ett försök till oberoende analys (sådana försök har vi inte sett tidigare).
Olyckligtvis följde Nina i si n kritik ett skolmedicinskt mönster och angrep symptom istället för orsak. Orsaken till den konventionella vårdens tillkortakommanden ligger inte hos vårdpersonalen ute på fältet, utan i systemet som styr forskningen och därmed vården.
Vill vi komma tillrätta med diagnostiseringsproblemen och minska symptombehandlingen till förmån för verklig bot måste vi ifrågasätta systemet, inte de som gör sitt bästa inom ramarna för systemet. Vi vet alla att problemen finns, vi vet också att systemet genom sin rigiditet omöjliggör en lösning. Det har många kunniga läkare fått erfara.
Peter, din berättelse om det äldre paret är rörande. Men dessvärre finns inga garantier vilken vård du än väljer. Det finns efterlevande som stått kvar med skulder efter att ha betalat för att snabbare få konventionell ”verksam” vård också. Och det finns ”obotligt sjuka” som har tillfrisknat. När det gäller kroniska, men inte livshotande sjukdomar, är det t.o.m. vanligt. Det gäller bara att hitta och behandla orsakerna. Det är inte lätt och det går inte snabbt, men det lyckas ofta. Tyvärr är tillfrisknande från kroniska sjukdomar i dag förbehållet dem som har möjlighet att själva betala behandlingen.
Vilka patienter har avbrutit verksam behandling för att sätta sin tillit till alternativmedicinen? Kanske sådana som inte fått hjälp av den ”verksamma behandlingen”? Sådana som tröttnat på biverkningarna? Paradoxalt nog Peter, är det skolmedicinens dåliga behandlingsresultat som skapar en marknad för alternativmedicinen. Den dag skolmedicinen erbjuder säker och effektiv vård försvinner alternativmedicinen. Jag är tillräckligt altruistisk för att hoppas att den dagen kommer, men med en läkemedelsindustri som bokstavligen går över lik för att maximera sin vinst har jag svårt att tro det.
När det handlar om att dra in farliga läkemedel gör EBM skäl för sitt namn. Då krävs extremt starka bevis, i fallet Vioxx dröjde det 6 år innan medlet drogs in. Tänk hur många liv som kunde ha sparats om någon uppmuntrat användarna att välja ”homeopatiskt vatten” istället.
Carina Fant
biopat
