DELA

Att tillrättalägga missinformation

Det blir en gnutta tröttsamt, men jag skall ännu en gång försöka besvara Mogens Lindéns lite bristfälliga argumentering.

1. Stoppa-TTIP-rörelsen har varit en stor och välorganiserad framgångsberättelse. En hel del av den ursprungliga – och berättigade – kritiken har tagits ombord i CETA-avtalet. Avtalet sågade därmed av en stor del av rörelsens spelfält.

Det har sedan lett vidare till en ökande aggressivitet, som ibland får mig att tänka på mina försök som uppfostrare: när man inte får sin vilja fram stampar man i golvet. Därmed har rörelsen hamnat in i ett sammanhang, som jag tror att är lite obehagligt.

2. Hur obehagligt det sammanhanget egentligen är framgår också indirekt av Mogens Lindéns insändarsvar. Om omröstningen säger han så här:”…där vänstern och de gröna och delar av socialdemokratin röstade emot…”.

Det Lindén döljer är att den socialdemokratiska gruppen hade ett gruppbeslut för att rösta för CETA och att största delen av gruppen också följde den linjen. Mot avtalet röstade dessutom också Marine Le Pens parti och italienska Lega Nord – inte det trevligaste av sammanhang.

3. Det finns ingenting i CETA-avtalet som förhindrar medlemsländernas regeringar att införa ny lagstiftning. Kanada, EU och EU:s medlemsländer skapar en ny oavhängig domstol med fem kanadensiska, fem europeiska och fem av avtalsparterna oavhängiga domare, som tar ställning till tvister om investeringsskydd.

Det här är ett långt och viktigt steg bort från den gamla förlikningsmekanismen, som ofta satt i famnen på internationella storföretag.

4. Vi tror på goda grunder att det här systemet är långt bättre – i synnerhet för små och medelstora företag, som aldrig hade en chans i det gamla systemet.

Det medgav också de mera sansade gröna mepparna genast efter omröstningen.

5. Det är inte Tyskland eller Finland som i det här fallet är Kanadas bekymmer. Men vi lever inte i ett perfekt Europa. I Rumänien pågår stora demonstrationer mot en korrumperad regering och motsvarande fenomen finns dessvärre också i många andra europeiska länder.

Investerare måste ha rätt att skydda sig mot den risken.

6. CETA-avtalet gör det möjligt att upprätthålla europeisk kvalitets- och hälsostandard på importen från Kanada (och vice versa).

7. I dagens situation har vi en bekymmersam front av ytterhöger-yttervänster, som bygger upp skrämselbilder som till sin logik riktar sig mot den representativa demokratin.

Det är inte någonting nytt i Europas historia. Att föredra professorer framom demokratiskt valda representanter är därför en ganska dålig idé.

8. Sen blir argumenteringen inte hemskt mycket bättre av prydande fabler. Mitt politiska förflutna har jag aldrig försökt dölja. Jag har – tvärtom – skrivit ganska mycket om och kring det.

Men vad min vänsterradikala bakgrund från 1960- och -70-talen har med CETA-avtalet och 2017 att göra har jag lite svårt att fatta.

Nils Torvalds