Att sila mygg och svälja kameler
Naturvårdsverket i Sverige har gått ut med att man inte bör sluta bygga allvädersplaner med gummigranulat. I stället är det kunskap och ansvarsfull hantering som är vägen framåt.
Bakom debatten om konstgräsplaners miljöpåverkan ligger en rapport med koppling till Svenska Miljöinstitutet. Där påstås konstgräsplaner vara den näst största källan till mikroplaster, en felaktig uppgift som tyvärr citerats flitigt. Ett problem med rapporten är att den spekulerar kring tänkbara källor till mikroplaster i havsmiljön, utan att verifiera teorierna.
Författarna utgår från hur mycket granulat som ett sportutrustningsföretag påstår att planägare bör köpa årligen för att fylla på planerna, och räknar sedan med att samma mängd försvinner okontrollerat och skulle kunna hamna i havet. Totalt missvisande och fel.
Intresset för denna grova höftning har tyvärr lett till onyanserade uttalanden och okritiskt agerande från flera håll. Bland de internationella forskningsstudier som tittat på plast i havet finns inte en enda som har påvisat förekomst av fotbollsgranulat i vattenprover eller fiskmagar, vilket är svårt att få ihop med att planerna skulle utgöra den näst största källan.
Luleå tekniska universitet har analyserat dräneringsvatten från två konstgräsplaner med SBR (återvunnet gummi från däck) respektive nytillverkad EPDM-fyllning. Slutsatser är att den mängd dagvatten som lämnar en allvädersplan är mycket liten. Även utlakade ämnen från fyllmaterialen som dränerat genom överbyggnaden och som kan transporteras vidare till grundvatten eller till dagvatten bedöms ha liten omgivningspåverkan, samt att det inte gått att identifiera några tydliga skillnader mellan konstgräsplanerna i studien med avseende på ämnen som påträffas i dränerat vatten.
I själva verket är det också en mycket liten del granulat som normalt inte tas om hand på ett kontrollerat sätt efter exempelvis snöröjning.
Den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA släppte nyligen en rapport där de utvärderat användningen av återvunnet däckgummi som fyllnadsmaterial i allvädersplaner. Slutsatsen är att riskerna med att vistas på allvädersplaner är som mest mycket små, både för de som idrottar på planen och de som sköter underhållet.
För mig är det paradoxalt att vi intill WHA har ett av Ålands mest intensiva tobaksrökområden. Med vetskap om rökningens enorma negativa påverkan och lidande för individers hälsa, samhällsekonomi och miljö är det givetvis ingen hållbar situation. Att det är förknippat med passiv rökning att som icke rökare röra sig i området gör inte saken bättre. Området är dagis- och skolväg för många barn och givetvis borde det vara en självklarhet att inte behöva gå igenom rökmoln.
På stadens fullmäktigemöte i tisdags behandlades en motion vars syfte var att göra hela detta skol- och idrottsområde till en rökfri zon. Beredningen kom fram till att detta inte är juridiskt möjligt då det handlar om allmän plats.
Mycket paradoxalt.
John Holmberg
Liberalerna
