Att kalkylera rätt kan vara fel
Lennart Isaksson skulle gärna se (06.02.2014) en beskattning av de kalkylerade 16 % av mariehamnarna som han hävdar att inte betalar någon inkomstskatt och ”som står för en outnyttjad skattepotential på 4–5 miljoner euro årligen”. Men, som han själv bekymrat formulerar det: ”även om det knappast går att komma så långt”. Och lyckligtvis får man väl säga, för det skulle förutsätta att man i god stalinistisk anda sköntaxerade alla med bostadsanknytning till staden som inte kan bevisa att de är genuina icke-mariehamnare. Man kan spekulera i ideologin kring det ännu så länge ostrukturerade konglomeratet moderater – obundna, men det förefaller uppenbart att liberalism inte hör hemma där.
Och utan dylika drakoniska metoder kan den mycket omtalade skatteväxlingen från enbart inkomstskatt till ett tillskott av fastighetsskatt på basis av LI:s eget resonemang konstateras vara synnerligen magert. Utgående från budgetberedning och commmon sense kan den nu införda skatten på bostäder beräknas kosta dessa förmenta skatteflyktingar ungefär 200 000 euro vilket betyder att den huvudsakliga bördan faller på redan inkomsttaxerade mariehamnare vilket knappast var den motivering på vilken marknadsföringen av reformen baserades.
Ännu obegripligare framstår LI:s förmodanden om att detta skulle motivera bostadsägare att betala inkomstskatt till staden, enligt devisen ”ni har tagit litet av mig, därför betalar jag gärna mer”?
LI torde har rätt i iakttagelsen om att det är fullmäktige som beslutar om skatter (fullmäktige har t.o.m. skrivit om ett par decimaler) med det är dessvärre stadsdirektören som dominerar hela begreppsparadigmet för finanspolitiken. Och här kommer vi in på det skattefrälse som LI påstår inte existerar fastän han är ytterst tystlåten beträffande bevekelsegrunderna för den ståndpunkten.
Enligt det Vickströmska begreppsparadigmet är fastighetsskatt lika med bostadsbeskattning, även om alla läskunniga snabbt kan konstarera att bostadsbyggnaderna utgör endast 60 % av fastighetsbeståndet i staden. Lika mycket skatt som man nu belastar de boende med kunde uppbäras av övriga fastighetsägare (nota bene, här torde andelen icke-mariehamnare vara högre än 16 %), men för LI är detta en icke-fråga även om han stolt vill kalla sig en förespråkare för bredare skattebas.
Jag har ifrågasatt denna prioritering tidigare och räknar inte med att få ett svar beträffande ett fenomen som helt tydligt inte ens figurerar i LI:s framställning eller föreställningsvärld. Ett begrepp till går för sig men i övrigt är det bäst att förlita sig på stadsdirektörens framställning.
Peter Andersson
