Ät åländskt kött med gott samvete
Apropå Nyans ledare i fredags – visst skulle det väl vara bäst som hållbarhetsmål att vi helt slutade konsumera och äta. Eller hur?
Alla vetenskapliga och mindre vetenskapliga rapporter som överöser oss ger argument för och emot allting. Det är ganska lätt att se att var och en väljer att tro på och argumentera för det som passar ens övertygelse bäst. Jag är knappast något undantag.
Är man som jag född på 1940-talet har man enligt nutida forskning varit med om all väsentlig förstörelse av vårt klimat och vår jords framtid. På bara 70 år – nog har vi varit duktiga… Och tänk att jordbruket/bönderna hör till de värsta!
Men vad gjorde de före oss i alla århundraden?
Var det inte så att vår kultur började utvecklas när vi förstod att djuren kunde bli till hjälp? När människan lärde sig ta hand om och vårda djur som kunde ge något tillbaka, näringsrik föda som mjölk, kött, ägg. Och lärde sig bruka jorden. Genom djuren förvandlades den för människan osmältbara växtligheten till näringsrik föda som gav energi och kraft till arbete och utveckling.
Obestridligt har utvecklingen inom alla områden varit enorm efter kriget – under min levnad. Ofattbar egentligen. Naturligtvis har detta haft och har konsekvenser, på gott och ont. Självklart är det bra att man försöker göra något åt det som gått fel och att man inom åländsk landskapspolitik strävar till att nå samma klimat- och miljömål som alla andra. Men lätt blir det inte, i det lilla kanske men i det stora – tveksamt.
Förslaget att införa en köttfri dag i Mariehamns stad, jag förmodar att det handlar om skolorna då, för att minska miljöpåverkan är rätt konstigt. Inte serveras det väl kött alla dagar heller? Ibland är det gröt och ibland är det fisk också – varje vecka.
Nyans ledarskribent anser att det borde vara vegetarisk mat som standard och endast en köttdag i veckan, med tanke på miljömålen. Och då skall alla tro att miljöpåverkan minimeras. Men det är inte heller helt sant, enligt vissa källor.
Jag kan ingenting om grönsaksodling, men vet att vi har många mycket kunniga odlare och själv äter jag alltid helst åländska grönsaker.
Däremot kan jag litet mera om djurhållning och kött. Och för min del äter jag kött med gott samvete. Mestadels från egen produktion då, men också annat, närproducerat.
För det första är det viktigt vad djuren äter, hur de lever och hur de mår, dessutom är det skillnad på djur och djur. Att djuruppfödningen bidrar till 15 procent av de globala klimatutsläppen kan jag inte kommentera, men jag är övertygad om att det är väldigt stor skillnad mellan olika områden på vår jord.
Jag är också ganska så säker på att vi på lilla Åland och för övrigt i Finland inte är värst. Vi har också länge varit duktiga på att följa alla jordbrukets miljökrav och det har gjort skillnad.
Naturbetesdjur är viktiga miljöarbetare, de håller landskapsbilden öppen och tilltalande. De främjar den biologiska mångfalden på olika sätt, dessutom är de vackra att se på. Och de ger ett gott och sunt kött.
Trots att så många djurgårdar lagts ner finns det ännu ganska gott om naturbetesdjur på Åland, men ju färre och större enheter som bildas, ju sämre blir naturbetesdriften. Åland är ett småskaligt samhälle men tvingas ändå följa utvecklingen i stort, den rådande politiken i hela Europa handlar om så stora enheter som möjligt.
Den storskaliga djurhållning kan man ha olika åsikter om, men det är samhällsstyrt och handlar om att maten skall vara så billig som möjligt. Det är också i de stora enheterna ute i Europa som man använt mycket antibiotika i förebyggande syfte, medan vi hos oss enbart använt antibiotika i behandlingen av sjuka djur.
För några år sedan slogs det upp stora rubriker om kossornas pruttar och rapar, massor med metangas som förstörde atmosfären och gjorde ozonhålet större och större. Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) kommit underfund med att det är skillnad mellan kor och kor, alla släpper inte alls ut lika mycket metangas när de pruttar! Snart räknar man med att kunna avla fram nötdjur vars pruttar och rapar släpper ut mycket mindre miljöpåverkande gas.
För min del tycker jag det kött jag äter flera gånger i veckan är bra. Det kommer ofta från en kalv jag själv varit med och hjälpt fram till världen, som sedan i 7-8 månader diat sin mamma, ätit naturbetesgräs i 5 månader, samt ekologiskt ensilage och hö gödslat endast med naturgödsel från gårdens egna kossor och kalvar. Naturligt och självklart.
Jag håller med en rikssvensk skribent som nyligen skrev ”tänk med tacksamhet på djuren som ger oss mat, djur som aldrig skulle ha funnits ifall det inte var tänkt att de – samtidigt med ett bra liv – skulle ha denna uppgift”.
Maj-Len Lindholm
