Asterholma som bortblåst
Detta är sagan om det sagolika brevet till Helsingfors som ingen vill kännas vid men som utlöste eufori hos de förmodade mottagarna av dess frukter, monopol på vindkraften i landskapet.
Statsstödet till den åländska vindkraften har utvecklats till en thriller inom en genre med allt annat än upphetsande inslag i normalfall, byråkratiskt reglerad landskapsförvaltning. Men så är det inte längre, en dynamik har vuxit fram med begränsad eller ingen känsla för den vedertagna förvaltningsgången. Vi har gått in i det pappers- och protokollösa samhället, så känns det, tid och kraft sparas onekligen.
Först, vad vet vi med säkerhet, inte mycket, men efter tips från JK-ämbetet fick vi kunskap om att ett brev skickats till Arbets- och näringsministeriet i Helsingfors 21.01.2013. Den 8 januari 2015 fick vi tillgång till brevet, en omtumlande upplevelse, med krav om förbud på nya vindkraftverk på Åland, förutom Allwinds Ab planerade.
Vi vet också att inspektör Juslin inte är tilltalad av att stå som brevets andlige fader. I ett brev från 22 januari 2015 tvår han sina händer, ”Följaktligen har inte några projekt valts ut och därmed finns inte handlingar som ligger till grund för detta (urval)”.
Undertecknad har träffat förvaltningens chef Dan E Eriksson vid två tillfällen, och Advokatbyrå Leena Laitinen med uppdrag att checka Asterholma Vindenergis Ab status i förhandlingarna kom lika tomhänt från mötet. Slutsats; förvaltningschef Eriksson känner inte till brevet till Helsingfors, alternativt lider av aktiv ”glömska”, en utbredd mänsklig svaghet.
Vi vet också att detta brev inte registrerats, inte beretts inom förvaltningen, skrivits på papper utan landskapsregeringens sedvanliga logo, hjorten, namn och längst ned, kontaktuppgifter och föga överraskande, saknar underskrift. Dynamisk förvaltning, varför slösa krut på petitesser?
Där står vi idag, ingen inom landskapsförvaltningen kan identifieras till brevet och tillsvidare har ingen trätt fram. Ytterst ansvarig är lantråd Gunell som har stor skyldighet att återställa rättsordningen i landskapsförvaltningen. Och inte bara det, berätta sanningen, i den mån hon känner till den.
På basen av detta brev stiftar som bäst Finlands Riksdag en speciallag enbart för Långnabba I och II och Stenarna. Andra gör sig inte besvär Snyggt jobbat, ska tillstås.
Ärendet i sig är skamlöst fräckt upplagt. Går det så går det. Och hittills har allt gått som på räls. Ett ministerutskott har föreslagit regeringen att framlägga en proposition för de tre specifika projekten, riksdagens grundlagsutskott har sannolikt böjt sig, så snart är det bara riksdagens talmansklubba som återstår för ro hem statsstödet. Var står vår egen riksdagsledamot Elisabeth Nauclér i ärendet?
Men om någon under den återstående processen eller senare kommer på sig att ha blivit grundlurad finns ingen att skylla på – för brevet har tillsvidare ingen huvudman, förutom lantråd Gunell möjligen. En som vältrar sig i sin grav av förtjusning är den godhjärtade florentinaren Machiavelli. Så tror jag.
Asterholma Vindenergi Ab och alla andra smånissar i kortbyxor som vill vara med och utveckla hållbara energilösningar får nöja sig med Svarta Petter i given. Så fungerar den åländska modellen i realiteten,
Torsten Nordberg
inte helt i takt med tiden
