Åsikterna om lantbruk är baserade på tyckande
Ålands Jordbruksklubb (ÅJK) företräder 17 st. av de större lantbrukarna inom vitt skilda produktionsinriktningar. Så som potatis, äppel, mjölk, ekologisk spannmål mm. Vi har en längre tid med oro följt med den vildvuxna debatten om kommande LBU program. Vi har också noterat att ledande politiker uppvisar en skrämmande okunskap om lantbruksnäringens verksamhets förutsättningar. I en stor sommarintervju i Nyan den 19 augusti sa ansvarig minister Fredrik Karlström ”Fortsätter det så här så resulterar det i att det är offentligt anställda och jordbrukare som kan ställa upp i lagtinget medan en företagare får det tufft”. Att sätta likhets tecken mellan offentligt anställda och jordbrukare visar på ett ovanligt öppet sätt vilken syn ministern innerst inne har på lantbruk som näring.
Uttalandet är ett av många kränkande som leverats mot lantbrukarna av FK på sistone, uttalanden som gör att det börjar bli svårt att ta ministern på allvar.
Men när en erfaren och mångårig politiker som Roger Jansson i ÅT den 5 augusti tar en av de hårdast arbetande yrkesgrupperna som exempel på ”hur bortskämda ålänningarna är” går det för långt. Jansson säger att ”det sorgligaste draget är att det tycks väldigt mycket, det baseras inte på fakta” Samtidigt som han själv drar till med att ”Man vill ha samma stöd som i Finland, där det är sämre förutsättningar för jordbruk. Men i Sverige, där det finns liknande förutsättningar som här, har de mycket sämre stöd”. Inget av påståendena baseras på fakta utan är bara felaktigt tyckande. Vi blir skrämda när en tidigare näringsminister och lantråd inte har bättre reda på sig.
Fakta är det åländska lantbruket har betydligt högre kostnadstryck än det finska främst beroende på transportkostnader och småskaligheten. Före EU inträdet fanns en zon indelning inom Finland för att skapa en likartad konkurrens situation för landets lantbrukare och där Åland hänfördes till samma nordliga region i Finland som idag har ett av EU godkänt transportstöd. Vi rekommenderar också RJ att sätta sig in hur de storskaliga verksamhetförutsättningarna för lantbruket i södra Finland är med närhet till marknad, service mm.
Påståendet ”Men i Sverige, där det finns liknande förutsättningar som här, har de mycket sämre stöd” är helt befängt. Kan RJ vänligen förklara för oss oinvigda på vilket sätt åländska lantbrukare har liknande förutsättningar som kollegerna i Sverige? Att Sverige ”har mycket sämre stöd” stämmer inte heller. Som exempel kan nämnas på Vadstenaslätten i Östergötland, som betraktas som Sveriges bördigaste jordbruksområde, lyfter en spannmålsgård SEK 2 700,- per hektar i gårdsstöd, samma gäller de bördigaste områdena i Skåne.. Att säga att Sverige är utan direktstöd (läs konsumentstöd)är befängt. Sen har man också LFA stöd när kommer ut från slättområdena och in i skogsbygderna, vilka är betydligt mer lättbrukade än våra åkrar, med bättre arrondering.
Som verksamma inom en totalt genomreglerad näring som är helt i händerna på politiker känner vi en stor oro över den okunskap som finns hos de ledande politikerna på Åland. Den osunda debatt som pågått en längre tid gör att vi noterar att de som skall komma efter oss blir allt mer rädda för att ta över och skuldsätta sig. Detta samtidigt som det globalt tas krafttag för att locka och intressera yngre människor att bli lantbrukare. Ett problem som också borde tas på allvar på Åland. Det är dags att sluta tycka.
Ålands Jordbruksklubb (ÅJK)
