Anta uppdaterad lagstiftning
Ålands handikappförbund r.f. (nedan benämnt förbundet) som representerar 4300 medlemmar följer med oro den pågående diskussionen om den åländska sociallagstiftningen och dess framtid. Den pågående lagstiftningsreformen berör förbundets samtliga medlemsföreningar och förbundets Yttrandegrupp, vilken består av representanter från förbundet och några av dess medlemsföreningar, har nyligen diskuterat ärendet och uttryckt sin oro.
Förbundet ställer sig frågande till idén om en eventuell egen åländsk socialpolitik och sociallagstiftning vilken lantrådet och socialministern uttrycker i ett debattinlägg i Ålandstidningen den 9 mars 2015. Det är i nuläget osäkert om det grundligt utförda lagstiftningsarbete som har gjorts och delvis ännu pågår på fastlandet kommer att antas på Åland. Socialvårdslagen har gjorts om på fastlandet och gäller fr.o.m. 1.4.2015, medan den ”gamla” socialvårdslagen blir gällande här. Dessutom kommer speciallagstiftningen på flera områden att uppdateras på fastlandet, medan ålänningarna på obestämd tid enligt vår kännedom inte kommer att kunna ta del av de förbättringar som finns tillgängliga.
Den åländska befolkningen hamnar i ett ”medvetet” sämre läge. Lagstiftningsreformen på fastlandet sker ju som ett led i att stärka servicen till personer med funktionsnedsättning och för att anpassa lagstiftningen till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
I detta sammanhang vill förbundet även slå ett slag för Kommunernas socialtjänst. Vår förhoppning är att en samordning inom den åländska socialvården skall kunna träda i kraft så fort som möjligt. Fokus borde ligga på ökad rättssäkerhet för kommuninvånarna. Socialvård är något som berör alla. Under något skede av livet kommer alla, eller åtminstone de flesta av oss, att behöva någon form av stöd och service p.g.a. skada, funktionsnedsättning eller ålderdom och då är det förhoppningsvis ledord som jämlikhet, rättssäkerhet och specialisering som präglar servicen.
När vi pratar om rättssäkerhet bör vi även ha i åtanke att en egen åländsk lagstiftning inte per automatik kommer att stärka rättssäkerheten. Med en helt egen lagstiftning inom det sociala området skulle Åland gå miste om den rättspraxis, det skriftliga material och den juridiska kunskap som idag finns att tillgå tack vare att vi långt följer den fastländska lagstiftningen.
Varför kan man för Ålands del inte anta den nya och uppdaterade lagstiftningen inom det sociala området och parallellt arbeta vidare med tanken om en egen åländsk väg, om en sådan verkligen är önskvärd? Varför skall den åländska befolkningen inte komma i åtnjutande av de förbättringar som görs i riket? Speciellt med tanke på den uttalade resursbristen inom Ålands landskapsregerings socialvårdsbyrå och lagberedning, upplevs tankarna om att utarbeta en helt egen lagstiftning i nuvarande skede som orealistiska.
Ålands handikappförbund r.f.
