Anonyma inlägg inte alltid inom anständighetens gränser
Vi är många som helhjärtat stöder det resonemang om anonyma debattinlägg som Mogens Lindén för i sin insändare 28/9 2009.
Eftersom chefredaktör Lampi svarar att ”det ska ske inom anständighetens gränser, men det måste framför allt finnas en debattglädje och åsiktsmångfald”, tvingas vi upplysa om att debatten tyvärr inte alltid sker inom anständighetens gränser.
Det har i båda tidningarnas SMS-spalter under årens lopp publicerats saker som bevisligen utgjort delar av direkta personförföljelser. Några inlägg har varit maskerade insinuationer med rasistiska inslag och trakasserier där minderåriga barn nämnts vid namn. Obegripligheter för en oinsatt läsare, men upplevelsen för den trakasserade är mardrömslik. En tidning som upplåter spaltutrymme för sådant medverkar i värsta fall till olagligheter.
Inte heller ligger det inom anständighetens gränser att fråga om en person med vissa kännetecken (ibland anges t.o.m. namn!) är singel eller inte.
Ni som skickar sådana SMS, har ni tänkt på att personen ifråga kanske inte alls vill att hela världen ska få läsa i tidningen huruvida han/ hon är gift eller inte? Kanske personen nyligen genomgått något traumatiskt och börjar storgråta om den råkar läsa ett sådant SMS?
Vem vet hur många svartsjukedramer som hittills utlösts av tanklösa singel-förfrågningar? Vilken människosyn har den som ställer frågor om levande personer på samma sätt som man slänger ur sig: ”Oj vilken fin båt! Är den till salu?” Och omfattar tidningen den människosynen?
Nu är det här små problem jämfört med det verkliga problemet: våra båda chefredaktörers mantra om debattglädje och åsiktsmångfald är på glid mot samma kvantitativa plan som t.ex. gratistidningarna Metros och Citys debattpolicy.
Det vill säga, ju oftare någon lyckas säga eller skriva något provocerande, desto bättre. Varje gång deras kolumnister vågar sig på något som att t.ex. kritisera invandrare och feminister, eller säger sig föredra livsmedelstillsatser framom ekoprodukter, kommer som väntat många spontana och omedelbara debattinlägg på elektronisk och telekommunikativ väg. Det befrämjar hela den ekonomi som snurrar runt och lever av gratistidningarna, men ”debatten” ger väldigt sällan några som helst avtryck i samhällslivet.
Den erkänt mycket kunnige finlandssvenske journalisten Leif Salmén skrev redan på åttiotalet om att ingen kan förändra samhället med enbart åsikter, det krävs handling. För att verkställa handlingar krävs vetande och kunskap. Många lever i villfarelsen, att demokrati först och främst är en fråga om tyckande.
Liksom Lampi kan man välja att kalla debatten i de åländska tidningarna mer ”sprakande” än i de andra finlandssvenska tidningarna. Men varför det skulle vara mera eftersträvansvärt än en debatt som kunde kallas t.ex. ”saklig”, ”djuplodande” eller ”sansad” är inte självklart.
En tillfällighet som ser ut som en tanke: just de åländska tidningarnas egensinniga publiceringsregler förde undertecknad på tal en kväll i somras med fyra framstående finlandssvenska journalister på besök i Mariehamn.
Till var och en ställde jag frågan om det berättigade i anonyma insändare och SMS. Ingen av dem ansåg att de tillför någon avgörande kvalitet till debatten. Källskydd och integritet är en annan fråga, som man inte ska förledas att sammanblanda med anonyma anklagelser och påhopp.
Jonna Kevin
Det är en viktig fråga Mogens Lindén har tagit upp och Jonna Kevin har rätt i att gränsdragningarna inte är enkla. De övergripande riktlinjerna måste dras upp av tidningens chefredaktör. Som vi tidigare har meddelat har Nina Fellman varit bortrest, men är tillbaka på jobb i morgon.
Dock ett par korta noteringar. Vi vet att utåt sett oskyldiga mess i något fall har varit riktade mot enskild person. Vi har uppmärksamgjorts på detta och stoppat messaren. Om detta händer igen så hoppas vi att observanta läsare tar kontakt med oss.
Vad gäller frågorna om den eller den är singel så har intrycket varit att ungdomarna tar det hela som lek. Varför skulle man annars besvara messen med ett ”nej, han är min” eller ”är det mej du menar?”.
Men ja, många skulle antagligen vara mer återhållsamma i sitt sätt att uttrycka sig om det inte fick ske anonymt.
Harriet Tuominen
opinion
