Ändrad stadsplan ger inte automatiskt studentlägenheter
Studentbostäder på Apalängen är ett odiskutabelt och bra projekt enligt liberalerna Rauli Lehtinen och Folke Sjölund. Enligt herrarna finns det inget att anmärka mot den föreslagna stadsplanen. Förverkligas projektet kommer studerande, unga, gamla, skilsmässofall och äldre personer att få en billig och bra hyreslägenhet. Hoppsan nu är det inte mera fråga om enbart studentbostäder som ansökan om att få bebygga tomten ursprungligen gällde. Man ska vara liberal tillräcklig för att tolka verkligheten på det sätt Lehtinen och Sjölund gör.
Först måste man hålla isär två saker. Det ena är den stadsplan som stadsfullmäktige ska ta ställning till inkommande tisdag. Det andra är vad Ålands Bygg gör om stadsplanen godkänns och bolaget får arrendera tomten.
Låt oss således hålla oss till fakta. Den föreslagna stadsplanen säger ingenting om vilken sorts bostäder som får byggas på tomten. I stadsplan sägs enbart: ”Kvartersområde för bostadsvåningshus” som förkortas BV. Det betyder att det inte finns andra juridiskt bindande krav vid byggnadslovsgivningen än att bygget innehåller bostäder. Det spelar ingen roll om det är ägo- eller hyresbostäder.
Det är egalt om entreprenören vill bygga för gamla, äldre, studerade, skilmässofall, blåögda, högerhänta eller någon annan kategori. Byggaren får bygga för vem han eller hon vill. Samhället, i detta fall staden, har inte någon makt över vem som kommer att bo i Apalängen med det stadsplaneförslag som nu läggs fram för stadsfullmäktige.
I anteckningarna från samrådsmötet med medborgarna i området från den 22 oktober år 2012 påstår stadsutvecklingsnämnden ordförande Donny Isaksson och Ålands Byggs Lennart Joelsson att planeutkastet innehåller termen internat. Något sådant finns inte i stadsplanen. Däremot finns en udda bestämmelse om sänkt krav på friytor för varje ungdoms- och studerandebostad samt rätt till mindre parkeringsplatser.
Det betyder i praktiken att om Ålands bygg anhåller om att få bygga ett internat så behövs det mindre grönytor och mindre parkeringsytor per student- ungdomsbostad än det som annars är normen. Vad en student- eller ungdomsbostad är för något finns inte reglerat i stadsplan. Om Ålands Bygg anhåller om ett bygglov för en ungdomsbostad undrar man hur det ska prövas. Måste det bo en person under 25 år i bostaden ? När man fyller 26 år ska man tvingas flytta då?
Frågorna är många. Svaren har tillsvidare varit luddiga och mera drivna av önsketänkande än god planering, rättssäkerhet och likabehandling.
Troligen har Ålands bygg under planeringens gång ändrat sitt koncept. Från början var det enbart fråga om studerandebostäder. Behovet ansågs vara klarlagt. Så visade det sig att behovet av studentbostäder trots allt inte är så stort. Pratet om internat tyder på att Ålands Bygg vill erbjuda Ålands gymnasium ett internat för de ungdomar som studerar vid Sjömansskolan av vilka en del är under 18 år. Därför krävs det övervakning (reception i utformningsplanen).
Ett sådant behov finns eventuellt men vem har ansvar för de studerandens boende. Är det ett privat bolags ansvar? Det är givetvis skolan och landskapet. Om internatet byggs för Sjömansskolan bör det finnas avtal, kostnaderna bör man vara överens om och Ålands gymnasiums inflytande över internatet måste säkras.
Det kan mycket väl hända att Ålands gymnasium själv ska bygga studentbostäder för sina behov för att säkra de studerandes boendetrygghet samt för att skolan ska ha kontroll över hur boendet ska fungera. Ett sådant internat kan bra användas för Nordjobbare och andra ungdomar som sommarjobbar i Mariehamn under sommarsäsongen.
Slutligen något om själva det stadsplanemässiga. Det är svårt att tycka att den s.k. muren tillför stadsbilden något positivt. Området är i övrigt ett mycket utpräglat egnahemsområde väster om sjukhuset och norrut mot Sviby. Om området ska bebyggas borde man överväga egnahemshus och radhusbebyggelse. Det är inte svårt att förstå de närboendes upprördhet över förändringarna av utsikten västerut och den ökande trafiken i närområdet.
Ett liknande fall finns på Lotsgatan där stadsplanens förverkligande kraftigt skulle ha försämrat utsikten för de boende i bostadsrättföreningens nya hus. I det fallet var Folke Sjölund mycket aktiv och drev på en förändring av stadsplan vilket också skedde. Nu konstaterar samma man att de boende i Apalängen får lov att tåla den planerade förändringen.
Min uppfattning är att det var rätt att ändra den föreslagna stadsplanen i oljehamnen och jag tycker att de boende i Apalängen ska få lika behandling som de boende på Lotsgatan.
Det är med andra ord ”bluffartat” att föra fram åsikter om att stadsplanen för Apalängen automatiskt leder till att det byggs hyresbostäder i området. Stadsplanen förpliktigar inte till något av det som Lehtinen och Sjölund beskriver.
Det är upp till Ålands Bygg om de vill bygga ägo- eller hyresbostäder och de tar vilka hyresgäster de vill. De må sedan vara unga eller gamla, rika eller fattiga. Vill de bygga ett internat finns det inget som förhindrar det. Men inte heller något som tvingar bolaget till det. Det finns inte heller något som säger att bolaget först bygger hyresbostäder och sedan säljer ut dem som ägobostäder. Det har hänt förr.
Godkänner stadsfullmäktige det föreslagna stadsplaneförslaget ger man ett carte blanche till Ålands Bygg, försämrar boendemiljön för de stadsbor som bor i området och gör sig av med en värdefull tomt för kortsiktig privat vinnings skull.
Barbro Sundback (S)
