Anders, det är inte struntprat
Du konstaterar att ”det är samma ekonomiska realiteter och ramar för den privata och den offentlig verksamheten” (NÅ 30.8.2011). Jag hävdar att det är fördelaktigare för det offentliga i Finland att erbjuda tjänster, därför att deras penningkällor är förmånligare. Det offentliga har bättre kreditvärdighet och kan sköta sin finansiering via skatter. Den privata har alltid högre kapitalkostnader och måste debitera för sina tjänster. Den privata måste betala dividend till sina ägare, medan den offentliga inte behöver göra detta.
Den privata har endast krav att informera sina ägare, medan den offentliga måste årligen redovisa för de kommunala revisorerna vars rapporter är offentliga.
Hur sköts verksamheten effektivt, undrar du? Både det privata och den offentliga måste vara effektiva för att kunna erbjuda goda tjänster till sina kunder. Här finns ingen skillnad mellan det privata och den offentliga.
En kommun måste planera många år framåt för att styra skatteöret och använda skattemedlen på ett sätt som gynnar medborgarna. Det privata måste däremot redovisa per kvartal till ägarna och kan lämna marknaden om verksamheten inte är lönsam. Kommunen har däremot ett ansvar gentemot sina medborgare och kan inte lägga ner verksamhet som t.ex. åldringsvården ifall den visar sig vara olönsam.
På kort sikt kan ett företag kanske erbjuda en billigare tjänst, men på långsikt så måste företaget täcka alla sina kostnader inklusive friktionskostnaderna, medan kommunens uppgift är att betjäna medborgarna på längre sikt. Givetvis är det frågan om politiska prioriteringar. Jag anser att vi på Åland borde vi vara försiktiga med att ge ifrån oss utbildning, hälso- och sjukvård, åldringsvård, skärgårdstrafiken och ansvaret för den kommande vindkraften till den privata sektorn.
Sara Kemetter (S)
Kandidat i lagtingsvalet och kommunalvalet i Mariehamn
