Anatalet kommuner är en ovidkommande diskussion
Lagtinget har debatterat regeringens meddelande om samhällsservicereformen. Regeringen fortsätter nu arbetet med kommunerna för att förverkliga de konkreta förslag som ingår i meddelandet. Samordningen utgår uttryckligen från nuvarande kommunstruktur.
Om det lyckas att samordna alla socialvård förutom barn- och äldreomsorgen från och med 2014 och 2015 har regeringen Gunell lyckats med något som tidigare regeringar enbart utrett och pratat om.
Som ordförande för den s.k. Susannegruppen som på rekordtid lyckades producera en konkret modell för samordningen av den åländska socialvården tycker jag att det är rätt sensationellt att vi på Åland möjligen lyckas åstadkomma samordningar på kommunalnivå utan att börja med att ändra på kommunstrukturen.
Susanngruppen gjorde ett studiebesök till Pargas. Besöket var avslöjande på så vis att det klart framkom att sammanslagningen av de fem åboländska skärgårdskommunerna långt ifrån lett till en fungerande samordning av socialvården i berörda kommuner. Särskilt samordningen av äldreomsorgen visade sig vara komplicerad att genomföra. Det har gått fem år sedan kommunslagningen.
Under dessa fem år har kommunen varit bunden genom lag att inte säga upp någon pga sammanslagningen. Personer som slutat, gått i pension eller annars inte mera arbetar för kommunen har däremot inte alltid ersatts via nyanställningar. Denna övergångsbestämmelse har givetvis syftat till att lugna alla dem som tvivlat på sammanslagningen och varit rädda för att servicen kommer att försämras vid en sammanslagning.
Nu är dessa fem år över. Till nästa år föreslår Pargas kommunledning att servicen inom skolväsendet och social- och hälsovården minskas i skärgårdskommunerna. Mönstret är ganska tydligt och det torde också bli så att de kommuner som ligger längst från Pargas stad kommer att få uppleva alltfler nedskärningar i servicen de kommande åren.
Pargas kommun är ett bra studieobjekt för alla dem som tror att samordningen av den kommunala servicen underlättas genom kommunsammanslagningar. Exemplet är inte unikt men det visar på en mekanism som försvårar samordningen av servicen. Kommunsammanslagningar kommer uppifrån och de görs vanligtvis på den starkaste kommunens villkor.
Diskussionen om antalet kommuner skapar motstånd, rädsla och splittring. Något som förhindrar rationella och demokratiska lösningar.
Kommunernas socialtjänst, som Susannegruppen kallar sin modell, är en rationell organisation som kommer att föra med sig effektiveringar, ökad tillgänglighet, bättre rättssäkerhet och likvärdig service. Kostnadseffektiviteten ökar och alla kommuner kommer att vara involverade i förändringsarbetet.
Äldreomsorgen kan i framtiden inkluderas i Kommunernas socialtjänst men den verksamhet kräver en decentraliserad serviceorganisation som särskilt måste utredas för att trygga likvärdig service för alla äldre oberoende av hemkommun.
Mediernas och tyckarnas behov av att slå fast hur många kommuner vi ska ha i framtiden är en förenklad och ovidkommande diskussion i detta skede. Det är lika bra att utgå från den nuvarande kommunstrukturen och sträva till att samordna den kommunala servicen så mycket som möjligt. Strukturen kan väl ligga till grund för olika distributionsmodeller av servicen.
Den samordning av service som nu inletts bör få ta sin tid. Det brinner inte i knutarna. Självstyrelsen ger oss möjligheter att på vårt sätt ordna den kommunala servicen så att de blir både bättre och lånsiktigt trygg för alla som bor på Åland oberoende av hemkommun.
Vägen är som så ofta målet också i detta fall. Om samordningen inom de vitala kommunala sektorerna lyckas och vi får en garantilag som på ett rättssäkerhet sätt tryggar servicen på lång sikt framför allt i glesbygden är det mycket möjligt att antalet kommuner minskas i enligt med den nya struktur som ny byggs upp.
Om alla känner att de får den service de har behov av är frågan om antalet kommuner inte så viktig mera.
Barbro Sundback (S)
