Allvarlig sak – men lättvindig ansökan
Den ansökan om ”miljögranskning” av verksamhet i torrdockan som Stiftelsen Ålands sjöfartsmuseum 12.1 sänt till ÅMHM väcker många frågor.
”Miljögranskning” (som är en åländsk specialitet) är en ”light-variant” av miljötillståndsansökan. I en ”miljögranskning” kontrolleras endast en planerad verksamhets laglighet.
Miljögranskningen leder alltså inte till ett miljötillstånd. Ett miljötillstånd kan till exempel fås som resultatet av en ”miljökonsekvensbedömning” (MKB).
Sjöfartsmuseets ansökan om miljögranskning gäller tvätt, vattenblästring, sprutmålning och svetsning. Det märkliga är att ansökan inte gäller de mycket bullersamma plåtarbetena och nitning och inte heller reparationer av riggen, trots att just nitning och plåtarbeten hela tiden (i rapporter och tidningsuttalanden) varit en av huvudorsakerna till att dockan måste byggas.
Resultatet kan mycket väl bli att nämnda plåtarbeten och nitningen inte får göras i dockan i den känsliga miljön i Västra hamnen med restauranger och hotell i närheten. De stora förlorarna blir i så fall finansiärerna och Pommern.
Alla argument talar för att Sjöfartsmuseet bör söka om miljötillstånd för alla de arbeten som kan komma ifråga i dockan.
Detta bör rimligtvis vara ett krav från dem som skall stå för finansieringen av dockan, nämligen staden och landskapsregeringen.
Sven-Anders Eriksson
Jerker Örjans
