Ålänningar. Att ni inte skäms!
Efter ceremonin om vår stulna barndom på Åland inför tomma väggar ifrågasätter man varför vi inte var närvarande vid den intetsägande föreställningen. Svaret är att vi inte lät politikerna få manifestera med oss närvarade. Vi lät dem inte tvinga på oss en ursäkt därför att vi ansåg den vara helt skamligt värdelös utan ekonomisk ersättning.
Frågan är hur man kan stå och be oss om ursäkt samtidigt som man visar en attityd som i verklig sanning säger att vad man högtidligen visade under cellospel och annat spel var en lögn och inget annat, därför att man inte anser sig behöva ersätta vår stulna barndom. Allt handlar om är vårt värde. Ytterst handlar det om människovärdet. Vi är ingen taxfreevara.
Vi är människor med känslor som det åländska samhället en gång tog av oss men som vi byggt upp inom oss under lång tid och som kostat oss mer än vad som går att ersätta. Det åländska samhället har bevisligen stulit människovärdet av oss. Ett samhälle som inte betalar sina skulder samtidigt som man väljer att hyckla om människovärdet är ett samhälle som uppträder falskt.
Hur svårt ska detta vara att förstå? Vi tänker inte ta emot en ursäkt som är helt värdelös då man valt att inte ersätta oss ekonomiskt. Att vi därför är otacksamma är både hycklande och nedsättande samt empatilöst. Idag kan vi känna skillnaden som vuxna att man inte kan slå och misshandla oss som man gjorde då vi barn.
Vi skäms inte för att begära en ersättning med ekonomiska förtecken. Vi är inte giriga. Vi är människor med känslor som blivit misshandlade av det åländska samhället och som vi kräver att man ska ersätta oss för.
Upprättelse betyder att man gottgör. Någon gottgörelse har man i sanning inte visat på Åland. Vad man valt är att kränka oss än en gång.
Ytterst med en ceremoni som i hela sin förlängning var patetisk med ett mörkt dolt innehåll om att vårt människovärde enligt de åländska samhälsbärarna inte är värt att ersättas.
Krister Lumme
