Åländska ortnamn har uppmärksammats
I en artikel i Nya Åland 20 oktober 2015 ger Folke Wickström och Jerker Örjans sin lekmannasyn på vad de kallar det historiska åländska ”tomrummet” i skarven mellan vikingatid och medeltid.
Utan att alls gå in på sakfrågan finner jag att artikeln dessvärre belastas av författarnas egen konfirmationsbas samt en uppsjö beklagligt missvisande och mystifierande påståenden om forskning i allmänhet och ortmansforskning i synnerhet, som det skulle föra vida för långt att försöka bena ut på insändarplats.
Tidningarnas insändarsidor är inget lämpligt forum för polemik rörande mycket gammal historia med forskningsområden och frågeställningar som den breda allmänheten knappast är närmare förtrogen med. Så mycket kan förstås sägas att de åländska ortnamnen har uppmärksammats allt sedan A. O. Freudenthals pionjärarbete på 1860-talet och de lyder fortfarande som de gör.
Bybildningen på Åland tas upp ingående i Håkan Skogsjös digra kommunvisa böcker ”Familjer och gårdar” som utkommit sedan 1990-talet och som han alltjämt jobbar på. Skogsjö finner också för sin del att den historiskt kända bebyggelsen inte går att föra tillbaka bortom medeltiden.
Rörande åländsk vikingatid och också det eventuella ”tomrummet” kan den intresserade läsaren hänvisas till en diger volym som utkom i våras, The Viking Age in Åland. Insights into Identity and Remnants of Culture, edited by J. Ahola, Frog & J. Lucenius, utgiven genom Finska vetenskapsakademin (Helsingfors 2014).
Olle Sjöstrand
