Åländsk parlamentsplats kompromissas till döds
I Nya Ålands artikel den 7 januari med rubriken ”Brist på enande Sfp-kandidat gynnar Britt”, citeras två märkliga uttalanden:
”- Det är bara tre partier som tar det direkta ansvaret för den åländska representationen i EU-parlamentet, sade Harry Jansson (C).
Johan Ehn (MS) fyllde på:
– Vi beklagar de andra partiernas frånvaro och utmanar dem att komma med alternativ.”
Johan Ehn glömmer dock, kanske medvetet, att nämna att Ålands Framtid de facto är det enda partiet som har ett verkligt EU-alternativ via vårt medlemskap i European Free Alliance (EFA).
Harry Jansson å sin sida bör nog, efter Centerns kovändning i Kroatienfrågan, undvika att nämna ord som ansvar och EU-parlamentet i samma mening.
Vi ska åter upprepa våra främsta motiv till varför ÅF valt att ställa sig utanför Sfp-samarbetet:
Genom vårt medlemskap i EFA har vi en direktkanal in i EU-parlamentet där sju EU-parlamentariker dagligen arbetar för minoriteters och nationers rätt till språk och självbestämmande, så även Ålands. Till dess att Åland tillförsäkras en egen formell plats i parlamentet förblir detta vårt huvudsakliga alternativ i Europapolitiken.
Inledningsvis var vi dock försiktigt positiva till ett samarbete kring en gemensam åländsk kandidat under förutsättning att Åland och Sfp delar mandattiden. Kravet är minst sagt skäligt då Sfp utan de åländska rösterna löper stor risk att bli helt utan plats i EU-parlamentet.
Sannolikheten att den åländska kandidaten skulle toppa listan får även ses som teoretisk då det enligt Britt Lundbergs egen kampanjgrupp krävs en ökning med 40 % av antalet röster jämfört med förra valet.
ÅF:s krav på samarbete skulle ha ställt Sfp inför två valmöjligheter: ett delat mandat med Åland eller inget mandat alls. Om samtliga åländska partiet hade insett och haft viljan att utnyttja detta förhandlingsläge kunde vi ha fått en betydligt bättre lösning för Åland, ett upplägg som redan praktiseras på flera håll runt om i Europa.
Det viktigaste motivet till varför vi valt att inte medverka på Sfp:s lista är att det undergräver vårt arbete för en egen formell EU-parlamentsplats.
ÅF har konsekvent sagt nej till nya EU-fördrag så länge inte Åland tilldelas en egen plats, nu senast i samband med Kroatiens anslutning till unionen. Både Centerns och Moderat samlings representanter har vid olika tillfällen resonerat likadant från talarstolen men när det väl kommit till kritan inte haft styrkan att fullfölja.
Att lagtingets sittande talman sätter partibeteckningen Sfp bakom sitt namn kan inte ses som annat än bakvänt ur självstyrelseperspektiv. I synnerhet mot bakgrunden av att en representant för samma parti, Mikael Sjövall, i en krönika i Hbl den 2 januari menar att ”Åland har blivit en oangriplig skärgårdsfästning som kör sitt eget extrema enspråkiga race, vilket skadar finlandssvenskarnas kamp för svenskans ställning på fastlandet.” Detta visar att i varje fall ÅF och Sfp inte är av samma åsikt i en så grundläggande fråga som vårt svenska språk.
Sammanfattningsvis ser vi det som olyckligt att den politiska majoriteten konsekvent kompromissar den åländska parlamentsplatsen till döds. Efter två decennier av muntliga krav börjar det bli hög tid att sluta gå de finska partierna till mötes när det väl gäller. Är det verkligen det Harry Jansson menar när han pratar om att ta ansvar? Är det verkligen ett alternativ att fortsätta så, enligt Johan Ehn?
Ålands Framtid har ett annat alternativ, men önskar ändå Britt Lundberg lycka till i valet och uppmanar inte till någon valbojkott i likhet med företrädare för Moderat samling.
Ålands Framtids lagtingsgrupp
