Åland24 public service?
Nya Åland skriver i måndagens ledare om åländsk tv och chefredaktör Niklas Lampis svårigheten att svälja förtreten att Nya Åland – anknutna Åland24 sänder lokalt producerad tv i Ålandskanalen.
Den frågan borde inte behöva idisslas mera. Lampi ”slirar på lamellerna” som vi säger i veteranbilskretsar; ju mer man gasar desto mer slirar det.
Jag är likväl förvånad över att också Nya Åland faller in i den lättsinniga journalistiken att skylla alla problem på Ålands radio & tv: s nuvarande styrelse. Jag har i varje fall inte kunnat konstatera något anmärkningsvärt i deras hantering av bolagets förvaltning. Den bristande förankringen av beslutet om sosse-tv är en annan sak.
Problemen emanerar egentligen från tidigare beslut att upplåta Ålandskanalen för Åland24 i stället för att bolaget själv skulle producera tv-program. Det kan kallas en pragmatisk kompromiss i radiolagens anda om ”public service”, men i gränsmarkerna för lagens bokstav. Frågan kan enkelt lösas genom att Åland24 och motsvarande verksamhet (Max-tv etc.) ska ansöka om tillstånd hos landskapsregeringen enligt lag. I lagstiftningen bör samtidigt förvaltningen av infrastrukturen preciseras med principer för fördelning av distributionstider och kostnader.
Mot ovanstående bakgrund, och om man tänjer lite på frågan, kunde man tänka sig att Niklas Lampi är mer strategisk än det i förstone verkar. Med resonemanget att ”det inte finns något i regelverket som säger att just” – exempelvis Partiet ”Vem som helst” – ”inte ska få köpa sändningstid i den öppna kanal som Ålandskanalen utgör” så måste dom av rättviseskäl få sändningstid.
Situationen framstår i förlängningen som absurd när ”Vem som helst” får sända ”Vad som helst” utan granskning.
Med den konstruerade Lampi-strategin måste Ålandskanalen rensas, också från Åland24 – och då var den konkurrensen borta!.
Alternativet är att samhället ska ge tillstånd och fastställa villkor för all samhällsfinansierad mediaverksamhet.
Det vill säga: Åland24 skulle vara tvunget att följa principerna för public-service – television i allmänhetens tjänst!
Skulle det vara besvärande?
Olof Erland
Som svar på den sista frågan: nej, inte alls.
Nina Fellman
