DELA

Åland skall inte vara beroende av några sannfinländare i Helsingfors

Finlands grundlagsutskott, som anses som riksdagens mest prestigefyllda utskott, har varit på besök. Medlemmarna i utskott har upplevt ett välmående Åland och tog villigt emot all den information de bjöds på.

Allt var frid och fröjd tills frågan om en större klumpsumma kom på tal. Som bekant har Ålandsminister Berner (C) föreslagit en förhöjning av avräkningsgrunden som uppskattas ge 15 miljoner euro mer i landskapets kassakista. Statsminister Sipilä (C) har vid en snabbvisit till Åland intygat att det kunde vara möjligt.

Många har tagit det hela med en nypa salt och ansett att centerministrarnas löfte ska ses som plåster på såren efter att hela regeringen i Helsingfors spolade det åländska vindkraftsstödet. Att det inte finns några nya 15 miljoner i finansminister Orpos budgetförslag förefaller besanna de värsta farhågorna.

När sedan de två sannfinländska medlemmarna i grundlagsutskottet under sitt besök förra veckan i Mariehamn rakt ut säger att de inte anser att klumpsumman ska höjas eftersom landskapet är skuldfritt känns det alltmer som om spiken i kistan inte är långt borta. Riksdagsman Löfström läxar upp sannfinländaren Simon Elo och chefredaktör Niklas Lampi passar på att ge socialdemokraterna en känga samtidigt som han hoppas att Sipilä ska hålla sitt löfte.

Hela den här soppan ger en bra bild av hur svårt för att inte säga omöjligt det är att ändra på klumpsumman trots att självstyrelselagen ger möjlighet till anpassning av avräkningsgrunden när tiderna förändras. Under de tjugo år nuvarande system varit i kraft har klumpsumman inte ändrats en enda gång. Varje gång landskapsregeringen med hänvisning till självstyrelselagen påtalat förändringar i statsbokslutet som t.ex. bolagiseringar, nettobudgetering och fonderingar har ministeriet konstaterat att de inte är fråga om väsentlig inverkan på avräkningsbeloppets storlek. Landskapsregeringen har visat att förändringarna haft negativ verkan för Ålands del.

Anne Berners utspel var rent politiskt och bygger på att de åländska skatterna ökat eftersom befolkningen på Åland ökat mer än i Finland i övrigt. Något som är helt sant och som borde ha beaktats långt tidigare. Att tro att avräkningsgrunden kan ändras på politisk grund om finansministeriet är emot är dock föga sannolikt.

Slutsatsen av den politiska osäkerhet som uppkommit om regeringen Sipiläs förmåga att enas om en förhöjning av avräkningsgrunden måste vara att ett nytt framtida finansiellt system måste ge Åland direkt tillgång till sina egna skattepengar och andra finansiella intäkter.

Systemet ska garantera Ålands oberoende från finansministeriets byråkratiska attityder och Helsingforsregeringarnas politiska sammansättningar. Finland är skyldigt att ekonomiskt sörja för självstyrelsens behov och internationellt förpliktigad att verka för Ålands och ålänningarnas bästa. Åland ska inte vara beroende av vad några sannfinländare eller andra politiker i Helsingfors tycker. Systemet skall fungera vem som än sitter i regeringen och finansministeriet ska ha så litet som möjligt att göra med saken.

”I want my money back” som Maggie Thatcher krävde under sin tid vid ett historiskt besök i Bryssel. På samma sätt vill jag också ha tillbaks mina och ålänningarnas pengar från Helsingfors.

Barbro Sundback