DELA
Foto: Erkki Santamala<07_Bildrubrik>BÖRKÖ Insändarskribenten skriver bland annat att namnet Börkö finns på kartor från både 1714 och cirka 1950.

Aktsamhet om gamla namn

För en tid sen fanns en gammal gruppbild i tidningen där en person identifierades som hemmahörande från Börkö i Lemlands skärgård. Men med reds. tillägg att ön egentligen heter Björkö och att Börkö är en lokal namnform.

Men ön heter faktiskt Börkö men har på olika kartor av olika kartritare fått varierande namn. På den svenska tiden kunde kartritarna kommunicera med lokalbefolkningen. Sen kom en rysk hundraårs period som har följts av en lika lång period av finska kartritare som uppenbarligen inte heller uppfattar namnen rätt.

På ”General Charta öfwer Åland”,1714, står det tydligt BÖRKÖ på ön som ligger öster om Järsö. Omkring 1950 ger Liewendahls förlag ut en utmärkt karta över Åland. Matts Dreijer medarbetade som faktagranskare. Börkö heter där förstås Börkö. Den kartan såldes i reviderade upplagor fram tills Lantmäteristyrelsens flerspråkiga turistkarta kommer 1988.

Där har man döpt ön till Björkö! Men samtidigt finns det annan version. På väggen i min sommarstuga har jag ett sjökort över Lemland. Kortet är ritat 1943 men med uppdateringar fram till 1969. Utgivare är Sjöfartsstyrelsen som döpt ön till ”Björkholm”! Här har man förmodligen gjort en översättning från ryska?

Forskaren Jan Andersson, som i sin för övrigt utmärkta bok ”Rödhamns värld” ägnar flera sidor åt ön, kallar den felaktigt för ”Björkö”. Förmodligen har han uppfattat Börköbornas namnform som en form av lokal dyslexi.

I telefonkatalogen noterar jag att det lilla fåtalet fastboende på ön anger som sin adress; ”Börkö, Järsö”. Detta trots att kommunkansliet också anammat den nya namnversionen.

Är det acceptabelt att låta avlägsna myndigheter ändra i de lokala namnbruket efter eget godtycke? Det kan också bli förvirrande om man råkar i sjönöd i ”Börkö hålet” när det nu på sjöräddningens kartbild heter ”Björkö sund”!

Man ska vara aktsam om våra gamla ortnamn, därför avslutar jag med de sista raderna i Georg Kåhres dikt Sommarsöndagsmorgon:

Vid Gulskär dunkar ett årpar.

På Börkö knarrar en planka.

På Bötesholm stiger en rök.

Kurt Simons