Äktenskapet mellan stadsfrassarna och lantisarna
Denna veckas stora nyhet har väl varit den utannonserade sammanslagningen av Obunden Samling och Moderaterna. Och nog blev det en nyhet även för oss medlemmar, inte heller Obunden Samlings styrelse har varit informerad om vad som var på gång, utan de flesta av dem togs nog på sängen när de vid senaste styrelsemöte fick sig handlingar förelagda att godkänna och underteckna!
Ett märkligt förfarande, kan det tyckas. Förra gången ärendet var på tapeten så utannonserades det i god tid, så dåvarande styrelse och partimedlemmar i lugn och ro kunde grubbla över konsekvenserna av ett samgående. Det var väl därför det blev nej den gången. Så nu gjorde partiledningen ett smartare drag, och överrumplade styrelsen med ett färdigberett förslag till beslut! Och det lyckades ju, eller hur? Problemet är ju nu vad partimedlemmarna tycker om det hela. Dels den synnerligen odemokratiska processen med partitoppens hemliga förhandlingar med Moderaterna, dels den överrumplade styrelsens ställningstagande i ärendet, och dels hur sist och slutligen medlemmarna skall ställa sig till att bli Moderater!!
För som upplägget ser ut nu, enligt vad man kan läsa i tidningarna, så kommer Obunden Samling att utplånas som parti, och medlemmarna som hela tiden anammat “de fria åsikternas forum” inom Obunden Samling, kan få finna sig i att partipiskan viner över dem som gör avsteg från partiets linje.
Det är onekligen så, att Obunden Samling har varit det enda åländska politiska parti som utan vedergällning tillåtit medlemmarna att ha egna åsikter i olika frågor, som har tillåtit att avsteg görs från partiets linje i omröstningar, som givit rum och röst åt dem som inte givits utrymme i andra partier. I och med partiets sammanslagningen med Moderaterna så går denna era nu i graven.
Men intet ont som inte har något gott med sig. Kanske det ur askan efter Obunden Samlings likbål uppstår en ny rörelse? En rörelse med demokratiska förtecken där man lyssnar på medlemmarna, och där man tar till sig deras åsikter, också obekväma sådana, och inte genast går till motangrepp om någon vågar ha en från partiledningens linje avvikande åsikt? Vilket jag tyvärr har märkt att har hänt de senaste åren inom Obunden Samling. Och då menar jag inte att åsikterna är avvikande från dem som vi alla inom partiet omfattar, och som är stadgat inom partiprogrammet.
Sedan kan man ju tycka att den som inte trivs inom Obunden Samling har fritt fram att lämna partiet, och ansluta sig till ett annat parti. Den friheten finns för alla, även för lagtingsgruppens medlemmar. Sådant har hänt förr inom landskapspolitiken. Men att i stället anse att alla partimedlemmar skall byta parti bara för att partiledningen tröttnat på litenheten och vill ha ett större forum att råda över, det är väl att ta i, eller hur? Och att partiledningen är trött, det har vi ju märkt, de har närmast påmint om “lama ankor” hela bunten. Ingen verksamhet, ingen gnista, ingenting. Så nog förstod man ju att något var på gång. Nu återstår att se vad medlemsmötet besluter i frågan. Moderaterna är ju ett “Stadsfrasseparti”, och Obunden Samling består mest av en samling “Lantisar”, så nog är det ett omaka äktenskap som skall gå av stapeln! Och nog är vi många som blir partilösa efter sammanslagningen, och som kommer att överväga många gånger till vem vår röst skall gå i nästa val.
Runa Lisa Jansson
