Åh nej, varför Café Bönan?
Varför? Jag frågade mig själv när jag läste i tidningen att Bönan har blivit ombedda att packa sina grejer och lämna Sjökvarteret. Som många ålänningar var jag mycket förvånad och fortfarande förstår inte vad var egentligen orsaken bakom det beslutet.
Cecilia Wickström skrev i sin insändare i onsdags att Bönan är like mycket en mötesplats som ett cafe. Jag håller helt och hållet med henne. Bönan liknar inget annan cafe i stan. Det är unikt med trevliga personal och alltid bra stämning.
Under mina första år på ön, var det svårt att skaffa nya vänner och bekanta. Jag blev medlem i olika föreningar men tyvärr bara en av dem brukade bjuda mig till sina möten. En ålänning som jobbade inom landskapsregering tipsade mig om Cafe Bönan. Enligt henne, är det ett ställe som är mer än ett cafe.
Jag besökte cafeet och fick träffa Johanna och hennes gäng. De var vänliga och välkomnande. Bönan blev mitt andra hem. På Bönan knöt jag många kontakter. Där kan man i välkomnade atmosfär ta en fika, lyssna på olika sorters musik, umgås och ibland bara vara.
Bönan är en främjare av mångfald på ön. Det är en mötesplats för människor från olika kulturer och det mest fantastiska är att alla som kommer till Bönan känner sig välkomna. I samarbete med fredsinstitutet, Röda Korset och Mångkulturella Föreningen, har Bönan ordnat Ålands enda mångkulturella café. Denna verksamhet har gett både ålänningar och utlänningar chansen att lära känner länder som Gambia, Kenya, Storbritannien, Kirgizistan, Filippinerna, Singapore, Ryssland, Kuba bland annat.
Cafe Bönan har en stor potential och jag tycker att det finns starka skäl att på nytt överväga beslutet av styrelsen för Sjökvarteret. Johanna och hennes gäng är kreativa och de har ett visionärt tänkande. Vi behöver Cafe Bönan –don’t take it away from us!
Alieu Khan
