DELA
© Nya Åland

Viktiga årtal i Lennarts liv

Namn: Johannes Lennart Berndtsson.
Född: Den 18 mars 1950 i Geta Vestergeta.
Bor: I Finström Ämnäs.
Yrke: Pensionerad övervaktmästare och skogsbrukare.
Familj: hustrun Gunilla, född Öhberg, döttrarna Cecilia med maken Kennet, Carolina och Robert samt Erica sambo Johan, fyra barnbarn och ytterligare ett på gång.
Födelsedagen: Firas i Spanien.
Lättsam, social och snäll. Och 60 år. Det är Lennart Berndtsson i en sammanfattning. Vi summerar hans liv så här långt. Men om Sveriges kung säger han inte hela sanningen.

1950
Då föds denne yngste lillpojke i en jordbrukarfamilj. Syskonskaran bestod därmed av sex barn.

1968
Lennart blir färdig jordbrukstekniker och vill bli jordbrukare. Men intresset för skogen tar överhand. Tar körkort.

1969
Träffar Gunilla på en dans i Valborg i Lemland. Kör småningom runt med henne i en röd VW-bubbla. Började plantera skog åt landskapet. Småningom börjar han köra kultivator på kalhyggena, ett minst sagt ”knöligt” jobb och ryggen tar stryk.
– Att röja i skogen är härligt, det är ett fritt arbete, mycket intressant.
Lennart är en skogskarl i själ och hjärta. Få kan tala om att köra virke och om gallring av ungskog med en sådan smittande entusiasm.
– En tid sprutade jag med hormoslyr. Det gjorde vi för att få bort lövträden. Men usch, vad jag mådde dåligt. Jag spydde på kvällarna, men då hävdades det gång på gång att medlet var ofarligt. Så plötsligt en dag förbjöds det.
Det blev 13 år vid skogsbruksbyrån, sedan följde ett år som långtradarchaufför och några år vid Klintens plåt.

1975,
Föds första dottern Cecilia, som pappa Lennart sedermera som landskapets chaufför pappastolt och lycklig fick fick skjutsa runt när hon var Ålands lucia 1993.
– Ja, då körde man på egen produkt så att säga, skrattar han.

1979
Då föds Carolina.

1983
Föds Erica.

1986
Lennart tillträder tjänsten som landskapets chaufför och eftersom dåvarande lantrådet Folke Woivalin var nästan granne i Ämnäs var det naturligt att skjutsa på honom in till jobbet varje morgon.
Genom åren fick Lennart köra många prominenta gäster och möta spännande människor.
– Jag träffade Koivisto och Ahtisaari och Halonen. Jag körde statsministrar och ambassadörer. Ulf Adelsohn var pratsam och sjöng och höll igång hela tiden. Carl Bildt däremot var mycket mera återhållsam med kontakten.
– Mycket uppmärksamhet var det kring Drottning Noor av Jordaniens besök. Av henne fick jag ett armbandsur – en riktigt fin klocka med drottningens emblem på.
– Ett år i mitten av 1990-talet var svenske kungen på Åland på ett kort hemligt besök. Då körde jag honom.
Vi vill veta var och när och varför, men Lennart tiger som muren.
– Jag kan berätta mer när jag fyller 70. Då är det preskriberat.

1989-2002
Under de här åren kämpar Lennart mot försurningen av Långträsk i Vestergeta. Han släpar dit tonvis med kalk, ett projekt som drevs i samband med miljövårdsbyrån.
– När vattnet i en insjö blir alldeles kristallklart, då kan det vara för surt. Nu har jag inte kalkat på länge. Det verkar som om sjön är återställd.
Familjen har en stuga vid sjön, där kan Lennart ägna sig åt det han gillar mest av allt; sköta om skogen, jaga, fiska och snickra.
– Det finns virke i stugan som aldrig varit ute på stora vägen. Allt gjorde jag själv, från att fälla trädet till att såga och hyvla och snickra.
En snickerimaskin har han tagit över efter svärfar, Arthur Öhberg. Den har redan kommit i flitig användning.

2000
Lennart måste ner på deltidspension och året efter bli heltids sjukpensionär.
– Det var jobbigt. Jag stretade emot.
Men ryggen säger nej. Efter åtskilliga operationer rör han sig bättre i dag.
– Nu är smärtorna borta så jag får sova på nätterna, det betyder mycket. Så mycket jag bara orkar passar jag barnbarnen. De är kryddan i tillvaron.

1950-2010
I skogen har han arbetat eller bara njutit av under alla år. Jakten är kanske det roligaste av allt.
– Jag jagar hare, räv, rådjur, älg, ripa, vitsvanshjort, bäver, viltsvin och duvor. Duvbröst det är gott det.
– Det är nästan lättare att säga vad jag inte jagat; det är björn, varg och tjäder.
Och vad puttrar så hemtrevligt i grytan på spisen timme efter timme?
– Jag har en hare på gång. Vill ni ha lunch?

KIKI ALBERIUS-FORSMAN