DELA
© Nya Åland

Veronika är verksam uppåt väggarna

Veronika Thyrén fyller 50
Namn:
Gunnevi Veronika Thyrén.
Född: Den 17 november 1960 på Stornäs i Finström Grelsby.
Bor: I eget hem ett stenkast från barndomshemmet.
Yrke: Primärskötare.
Familj: Sambo Kenneth Ingerström, barnen Pernilla, 32 år , Rebecca, 28, Henrik, 21, Simone, 13, och Kevin, 11 år. Två barnbarn, Michelle, 8 år, och Irma, 2,5 år.
Födelsedagen: Firas med öppet hus i hemmet fredagen den 19 november från 18.30 och framåt.
Vi är 20 minuter från Rökerirondellen, men samtidigt i en helt annan värld. När snön smält undan i Mariehamn, finns mycket kvar här i skogen. Vägen går bortom Grelsby sjukhus och bortom djurkyrkogården. Den slingrar upp och ner över kullar. Skogar står mörka runt sjön.
Vid vägs ände bor hon, Veronika Thyrén, och där har hon levt alla sina dagar. Huset är stort och ljusblått och vänder sig mot vattnet.
Här bor hon med sambo, fem barn, varav två bor kvar hemma, hund – egentligen en sons hund – fem katter två kanariefåglar, 22 höns och 6 tuppar.
För ett halvår sedan kom Veronika till insikt.
– Jag hade just kommit hem, blev sittande i bilen och fick plötsligt panik, berättar hon. Jag ska fylla 50! När mina föräldrar blev 50 så var de ju jättegamla. Först satt jag bara där och tänkte. Men ganska snart kunde jag förlika mig vid tanken. Jag ska bli 50. Och det är faktiskt inte SÅÅÅ gammalt.

Ung gift
I det gula huset intill är hon född och uppvuxen. Hon var mittenflickan i en familj bestående av fem barn. Vägen till gården Stornäs kom till sent och Veronika minns hur hon travade 1,5 kilometer rakt genom skogen till granngården där skolskjutsen hämtade henne. Hon gick i skola i Godby, i Emkarby skola och i Ålands lyceum.
Mellan årskurs två och tre i lusse tog hon en paus. Dottern Pernilla var på var väg. Veronika gifte sig ung, hon var bara 18 år.
– Många trodde väl då att det inte skulle bli nånting av mig, men minsann, jag kom tillbaka och tog min studentexamen.
Veronika arbetade på posten i flera år, men vidareutbildade sig sedan till primärskötare på Ålands yrkesskola. Där blev hon klar julen 1985.
Med tiden kom två barn till i samma äktenskap.

Inte vårdpaket
Ett år tjänstgjorde hon på det privata vårdhemmet Epione, alldeles i närheten, och ett år tjänstgjorde hon i hemsjukvården. 1988 kom hon till Övergårds på Gullåsen och när avdelningen flyttades till Grelsby fick hon återigen nära till jobbet.
– Jag trivs med gamla människor. Inom äldreomsorgen lär man sig se de gamlas vackra inre egenskaper.
Veronika arbetar nu mestadels dagtid på Gullåsen, på avdelningen Mellangård.
Under de 25 år hon arbetat i vården har mycker förändrats.
– Tempot har ökat. Man hinner inte med allt man vill göra numera. Kraven är också mycket större var gäller sjukvården.

Heminredare
Veronika blev ensam med tre barn tidigt i livet. 1982 flyttade hon in i det nuvarande huset, som på den tiden var en röd enplansvilla. Ombyggnadsarbetet har varit omfattande. År 1997 flyttade Kenneth in.
– Jag älskar heminredning och jo, jag ser på ”Äntligen hemma”, ”Bygglov” och mina favoriter ”Simon och Thomas”, de har precis samma stil som jag.
Hon visar runt i det otroligt färgstarka och personliga huset. Det finns en lite ”gata” mitt i med en lyktstolpe som spridet stämningsfullt ljus och ett rum på nedre våningen är inrett som en Afrikainspirerad bar med varma orangea väggar.
– Kanske får jag en ny karriär som heminredare, funderar hon.

Skepparexamen
Somrarna tillbringas sedan fyra år tillbaka på sjön. Veronika är en rätt nybliven båtmänniska som har upptäckt att skräck för vatten gick snabbt att byta ut mot hänförelse och effektiv avkoppling på sjön och hon kan numera skryta med att ha tagit skärgårdsskepparexamen. Bästa hamnen på Åland finns enligt henne på Seglinge.
Sömnad var också ett stort intresse tidigare.
– Numera håller vi mest på med huset, vi hinner inte med så mycket annat.
Kan du någonsin tänka dig att leva någon annanstans än här på Stornäs?
– Jo, kanske, bara det är nära vattnet så.

Text och foto:


Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax