TorLjungar har slutat flytta – nu reser han elektroniskt i stället
Namn: TorLjungar Grönstrand.
Född: Den 20 juni 1921.
Bor: I Godby.
Yrke innan pensionen: Radio- och tv-tekniker.
Intressen: ”Att tala med hundar.”
Familj: Sonen Tom i Sverige och grannarna Niklas Johansson och Magnus Lillsjö.
Födelsedagen: Firas på födelsedagen på Godby hotell kl 13.30 med släkt och vänner. Alla är välkomna, men anmäl er innan.
– Min pappa var svensklärare och ville inte ge mig ett ”vanligt” namn, säger TorLjungar Grönstrand och förklarar hur åskguden drar fram över molnen och slår med hammaren Mjölner så att åskan mullrar och blixtarna ljungar.
Torljungar är dock knappast fornnordisk i sina vardagssysslor. Som säkerligen få 90-åringar läser han e-tidningar på nätet, skypar och e-postar snarare än skickar traditionella brev.
– E-posten lagras i minnet, och det är mycket jag inte vill sudda ut. Jag har 5.700 mottagna e-post, och sänt nära 5.000.
Flyttat nära 40 ggr
Bredvid oss inne i egnahemshuset i Södra Godby sitter Niklas Johansson. De är grannar, men TorLjungar har blivit något av en extrapappa för Niklas. Sedan sex års ålder har han vid otaliga tillfällen hälsat på hos TorLjungar, och eftersom pappan reste mycket i affärer klev TorLjungar in som en extra förälder.
Tomten där vi huserar köpte han av Niklas föräldrar 1987. Innan dess flyttade han runt mycket. Listan över alla boenden han haft genom åren fyller ett helt A4-ark. Vi räknar till 38 gånger!
– Ja, nu tänker jag bo här och inte flytta mer.
Vansinnigt släpande
Född i Mariehamn 1921 fick han sitt första jobb som radiotekniker i Lidingö 1948. I januari 1952 flyttade han till Kanada för att jobba på det kanadensiska flygvapnets radioservice. Med sig vid flytten hade han inte mindre än sex fullpackade resväskor.
– Folk måste ha lura mig, de sa att jag skulle ha mycket saker med för att jag inte får tag på grejer där. Men allt fanns ju. Jag hade till och med packat ner en bunt facktidskrifter, det var ju helt vansinnigt att släpa på.
– Andra gången jag reste tog jag med mig en portfölj.
Arbetet på den kanadensiska firman varade inte så länge, jobbet var inte särskilt roligt. TorLjungar flyttade vidare till Washington DC där han påbörjade studier i elektronik. 1956 tog han examen.
Fick högavlönat jobb
– Just då råkade min kusin som arbetade för datafirmor komma på besök. Han hade kontakt med den rika affärsmannen Axel Wennergren som hade en firma i Kalifornien.
TorLjungar fick adressen till företaget, sökte jobb och kallades på anställningsintervju.
– Det var skriftliga prov, vet du. Och de ställde så dumma frågor.
En sådan var ”vem är klokare – fadern eller sonen?”.
– Ja men, om sonen är nyfödd vet han ju ingenting. När sonen växer upp, börjar studera och fadern blir gaggig, ja då är det ju tvärtom.
Huruvida det var en kuggfråga eller inte, svarade TorLjungar sonen med en motivering som gav honom jobbet. Lönen var inte fy skam. Från att ha tjänat 250 dollar i månaden i Kanada, fick han nu det dubbla – 500 dollar. En hög lön på den tiden.
– I Amerika tjänade man mer. I Lidingö i Sverige lyfte jag 256 kronor i månaden.
En chihuahua kanske
Ett av TorLjungars främsta intressen är hundar. 1971, efter att ha varit tillbaka på Åland i elva år, fick han en schäfer i present. En klok vakthund av kaliber, med ett sjätte sinne som det verkade.
– Jag sa en gång till hunden: kan du väcka mig klockan sex i morgon, jag steg alltid upp klockan sju annars. Men så sa jag att det är ju bara en hund, den kan ju inte läsa klockan. På morgonen kände jag en kall nos mot min kind, steg upp och såg att klockan i hallen slog sex, säger TorLjungar och pekar mot rummet intill.
Grannen och nära vännen Magnus Lillsjö har en hund han i dag tar hand om då och då. TorLjungar skulle gärna ha en egen liten kompis, men då måste han få hjälp med att ta hand om den.
– Ja, det skulle kanske vara en liten tok, som en chihuahua eller nåt …
