DELA
© Nya Åland

Sven pratar med både händer och fötter

Sven Larsson är den där glada busschauffören som kör Järsöbussen och nu sommartid även Röde Orm-tåget med turister. Att han är trevlig och gärna pratar med passagerarna är något som han tror att många känner till.

Hur han kom från den svenska staden Köping till Åland år 2006 förklarar han att är en lång historia, men dels berodde det på att han träffade sin nuvarande sambo Chicki.

Han berättar att han genom jobbet har fått träffa mycket folk, något som den sociala biten av honom uppskattar.

– Det är nog det bästa med mitt jobb, att jag träffar så otroligt mycket spännande människor. Jag älskar människor. Mina kompisar brukar säga att jag är som en krokodil – stor käft och inga öron, skojar Sven och skrattar.

– Om det kommer turister som inte pratar svenska eller engelska kan det bli lite svårt med språket, men då får jag använda med av både händer och fötter när jag pratar med dem.

Blyg som liten

Som barn var Sven däremot allt annat än social och utåtriktad.

– Jag var jätteblyg som liten, men senare jobbade jag i butik och där blev ju min blyghet hela tiden konfronterad när jag träffade kunder. I den lilla kvartersbutiken hejade man på alla. Sedan jobbade jag som försäljare och då besökte jag butiker helt själv för att sälja mina varor.

I 20-årsåldern fick Sven och hans vänner en idé, de skulle köpa motorcyklar. Åland var då ett perfekt utflyktsmål och de åkte ofta hit.

– Det var utomlands, men låg bara 20 mil bort, så det var jättesmidigt.

Senare blev åkturerna längre och bland annat besökte kompisgänget Ungern, Jugoslavien och Österrike. Staden Kitzbühel i Österrike är ett av alla ställen de åkte till. Väl där var det bara 20 mil ner till Medelhavet.

– Österrike är fantastiskt vackert. Jag jämför det gärna med Norge, människorna är hurtiga och glada och pratar med glad melodi och naturen påminner mycket. Det är bara fjordarna som saknas.

Segelbåtsdrömmar

Motorcykeln slutade han med innan han kom till Åland. Då tyckte både han och kompisarna att de var för gamla.

– Det blev svårare och svårare att få ihop några resor ju äldre vi blev, det gick inte att åka lika spontant längre. Jag saknar det inte heller, utan det är något som varit. Min sambo är lite sugen och vill gärna åka på någon tur, men jag känner att jag har åkt färdigt. Vi åkte ju motorcykel väldigt mycket.

Istället har Sven börjat titta efter en segelbåt. Han menar att det i likhet med en motorcykel är själva åkturen som är grejen när man seglar. Tidigare tog han även seglarkurser, något som han beskriver som väldigt kul.

– Jag tyckte om att åka segelbåt med bekanta, men jag ville kunna lite också och inte bara stå i vägen.

– Vi bor mitt i en sjö, då är segelbåt det enda rätta. Med en segelbåt är det inte bara att köra och så är man framme, man måste segla också.

Resor är överlag något som Sven är intresserad av. Speciellt en resa till Cuba med Chicki är ett minne han gärna delar med sig av.

– Jag reser så ofta jag har möjlighet, både vinter och sommar. Jag ville till Cuba innan Castro föll för att hinna se kontrasten. Saker och ting håller ju på att förändras nu, men när jag var där fanns inte Coca Cola eller McDonald’s på Cuba. Cubanerna var så stolta över sitt land och sin revolution, den resan gjorde verkligen intryck.

Även på sin födelsedag är han i år bortrest.

– Jag är borta, födelsedagen är inställd i år, säger jubilaren.