DELA
© Nya Åland

Susanne älskar djuren och naturen

Susanne Söderman fyller 40
Namn: Maria Susanne Söderman.
Född: Den 7 september 1970 i Jomala Vestansunda.
Bor: I Jomala Ödanböle.
Yrke: Primärskötare och avbytare, arbetar nu på Gottby lekpark.
Familj: Sambo Joakim Vördgren och dottern Sarah, snart 9 år.
Födelsedagen: Susanne har fått en anonymt brev där hon och familjen uppmanas vara ”klara för avgång” klockan 17.00 i dag.
– Det är spännande. Jag har ingen aning om vem det är. Och ska jag vara finklädd? Eller ha ridbyxor? Och blir det mat, eller? Allt blir en överraskning. Det känns i alla fall fint att någon gör något för mig. Mer firande får det bli senare, men bara inom familjen.

– Getterna, getterna!
Ropar Susanne Söderman i Jomala Ödanböle med mjuk röst. De kommer från alla håll.
– Hästarna, hästarna!
Visste kommer de. Frustande. Glada att få några kex ur mattes hand.
Hon har dragit grindhaspen ur klykan med van hand. Det märks att hon trivs bland djuren i sin hage nära huset. Här har hon två islandshästar, tre getter, en gammal tacka, höns, kycklingar, kaniner, ankor och kattor.
– Ingen hund?
– Hm, vi funderar på att skaffa en just nu.
– Men varför har man egentligen getter?
– På skoj, bara. Jag har alla mina djur på skoj. Den som har getter har aldrig en lugn stund. De blir aldrig vuxna, de rymmer, de klättrar, de hoppar. Ingenting får vara i fred för den som har getter. Och gräset är naturligtvis alltid grönare på andra sidan staketet.
Ett tag leker hon med rimmet ”häst är bäst”, men måste sedan konstatera att alla djur är lika bra.
– Jag bara älskar djur. Jag trivs som allra bäst här hemma med djuren och naturen. Det är jag det. Att fara bort tycker jag inte om. Livskvalitet för mig är att få vara hemma med familjen, bo nära naturen och ha djur.

Hemkär
Just ett sådant liv har hon fått, Susanne.
Vi sitter i familjens ljusa kök. Hemmet har en gammaldags charm. Det är ljust och fräscht, nästan alla väggar och tak är vita, eller nästan vita. Huset är från 1898, men har renoverats med omsorg om det gamla.
– Det enkla är det vackra, säger hon och man anar en konstnärstalang i allt dekorativt hon arrangerat, som malvan med en äppelkvist i vasen på bordet, stenarna runt stearinljuset på fönsterbrädet och kuddarna i pinnsoffan. sydda av gammal lakansspets.
Susanne målar också lite – mest hästar – naturligtvis. Förr sålde hon också en del skyltar på marknader och dylikt.
Att hon är hemkär märks tydligt. Huset i Ödanböle är det andra hem hon haft i under hela sitt liv. Hon bodde hemma hos föräldrarna i Jomala Vestansunda fram tills dess hon flyttade hit.
Sambon Joakim träffade hon innan hon fyllt 20 och nu har de alltså hängt ihop i över halva livet. Sin stora passion för djuren delar Susanne numera med dottern Sarah, en riktig hästtjej.

Avbytare
I hemmen i Vestansunda växte Susanne upp med en sju år yngre syster, Fredrika, som numera bor helt nära. Susanne gick i skola i Södersunda, Vikingaåsen och Kyrkby och sedan i Ålands yrkesskola. Hon utbildade sig till primärskötare och arbetade en tid på Gullåsen, bland annat vakade hon en hel del. Även inom hemsjukvården arbetade hon.
– Men jag kände aldrig att det var hundra procent rätt för mig. Det var också svårt att få fast tjänst. Helst av allt ville jag ju arbeta med djur.
Det blev en kurs för lantbruksarbetare och under fyra år efter det for hon runt till fem mjölkgårdar i Saltvik och Sund och tog hand om arbetet där när ägarna var lediga.
– Det var ett härligt jobb, jag gillar kor, de är så mysiga. Nu tycker nog bönderna att jag är tokig som säger så, men så är det.

Överraskning i dag
De tidiga morgnarna och kvällarna passade inte ihop med föräldrarollen. Så när Sarah fötts var hon först hemma i många år och sedan var det dags att prova på något annat.
Numera arbetar Susanne på Gottby lekpark varje förmiddag. Lekparken, som ligger bredvid dagiset, är till för de små barnen som ska få vänja sig vid att lämna hemmet och umgås med andra barn.
– Vi ställer inga krav. Vi bara är där och leker och äter. Det är givande. Barnen är så naturliga och roliga. Jag får skratta alla dagar på jobbet.
Om det blir skratt i dag på eftermiddagen när hon fyller år, kan vi bara hoppas. Någon i hennes bekantskapskrets har i ett anonymt brev förberett en överraskning klockan fem just i dag.
– Det blir kul! Jag gillar överraskningar.

Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax