DELA
© Nya Åland

Stig Dreijer är fylld med historia

Stig Dreijer / 70 år
Namn: Stig Göran Dreijer.
Född: 9 september 1939 i Mariehamn.
Bor: i Mariehamn.
Familj: hustrun Anna-Lena och dottern Johanna.
Födelsedagen: firas i efterhand lördag 12 september på Nautical för inbjudna. Stig önskar inga blommor eller presenter, utan istället en inbetalning till Ålands kulturfond ÅAB 660100-2301232.
Stig Dreijer är en man full av historier om åländsk historia. En del har han läst och skrivit om, annat har han själv upptäckt genom utgrävningar och efterforskningar. Stig Dreijer var bara nio år när han började gräva med sin pappa på Signilskär. Intresset har hållit i sig sedan dess.
År 1970 efterträdde han sin far, landskapsarkeolog Matts Dreijer, som chef för landskapsstyrelsens fornminnesavdelning. År 1973 ändrades titeln till landskapsantikvarie och byråchef vid landskapsstyrelsens museibyrå vilket han arbetade med fram till pensionen. Där skulle många år och mängder av projekt möta honom. Det största var det som kallades ”Projekt 77” och som innefattade ett uppförande av en museibyggnad innehållande Ålands museum, konstmuseum och museibyrå i Mariehamn.
– Det började med att jag och mina två medarbetare bytte lokaler från 150 kvadratmeter till betydligt större på Storagatan 9. Där ville vi göra en utställning. Men vi var utbildade till att skriva och forska, inte kunde vi något om hur man gör en utställning som tjusar människor, säger Stig Dreijer.
När han var i Helsingfors kom lösningen.
– Jag stod där på bottenvåningen och funderade när det gudomliga hände. Jag vände mig om och ner för trappan kom Olov Isaksson, Eric Sörling och Sören Hallgren.

Palme gästade
Förstnämnda var chef för svenska statens historiska museum, den andra arkitekt och chef för museets utställningsavdelning medan den tredje var utställningsfotograf. Trion hade fått pengar av Nordiska rådet för att göra en utställning om de tre små rikena i Norden; Island, Färöarna och Åland.
– De hade hunnit med de två första och jag tänkte ”herregud, det är dem vi behöver!”. Vi gjorde en gentlemannaöverenskommelse där vi skulle hjälpa dem med utställningen genom att ställa alla våra fornfynd och föremål till förfogande. I gengäld lät de konservera föremålen, säger Dreijer.
Resultatet blev utställningen ”Åland du aldrig mött” som öppnades i närvaro av Ålands dåvarande talman Folke Woivalin som tog emot en bronsdolk och ett bronssvärd av Sveriges statsminister Olof Palme.
– Han förklarade att de fornfynd som på 1800-talet sålts till statsmuseet i Stockholm nu skulle återbördas till Åland som en evig deposition.
I gengäld för hjälpen anlitades Eric Sörling som konsult i uppförandet av en ny basutställning på Storagatan, det som senare skulle bli Ålands museum och konstmuseum inom ramen av Projekt 77. I projektgruppen satt också chefen för Ålands museum, Kurt Weberg, konstintendent Anna-Lena Dreijer samt byråsekreterare Monica Eriksson. Museet invigdes 9 juni 1981.
– Det blev en succé! De var precis rätt folk och senare fick vi Europarådets museipris som det då modernaste museet, säger Stig Dreijer.

Slumpartat möte
Att vara på rätt plats vid rätt tillfälle är något han återkommer till flera gånger under pratstunden. Som den gången Catharina Ingelman-Sundberg satt och grät ”så tårarna strittade” på sjöhistoriska museet i Stockholm när hon blivit nekad ett jobb som marinarkeolog.
– Hon var en erfaren sportdykare som dykt världen över. Men när hon sökte jobb på museet gav en avdelningschef henne beskedet att hon måste genomgå en dykkurs på brandförsvaret som då bara var öppen för män, säger Dreijer och fortsätter:
– När jag pratade med henne insåg jag plötsligt att här hade jag resursen jag behövde. Museibyrån förberedde just då ett lagförslag om sportdykning tillsammans med lagberedningen och hon hade de kunskaper om undervattensarkeologi vi behövde.
Eller som den perioden i mitten på 1900-talet när man skulle installera värme i kyrkorna. Matts Dreijer hade fått till stånd att arkeologiska utgrävningar skulle göras innan ledningarna sattes ned under kyrkgolven.
– Vi som deltog var erfarna nordiska arkeologer som noggrant dokumenterade med fotografering och utgrävning nivåvis. Detta resulterade i stora myntfynd, framför allt silver från medeltiden. Numismatiker har häpnat över fynden, säger Stig Dreijer.
– På 1800-talet och tidigare var det tvång att gå i kyrkan, det gjorde att det blev trångt och en del byggde ut. I Föglö kyrka betydde det att de rev det medeltida altaret. Vi hittade rester av altaret och där ett förgyllt krucifix från 1400-talet, säger Dreijer.
Ett fantastiskt fynd som fick stor uppmärksamhet. Krucifixet finns åter i Föglö kyrka efter en kort session i museet som nu har en kopia utställd.
– På baksidan av altaret hittade jag en benbit med en liten pergamentbit fästad som det stod ”Maria Magdalena” på. Man har tolkat det som att kyrkan är helgad åt henne, säger Dreijer.

Glad pensionär
Arbetet som landskapsarkeolog och -antikvarie utvecklades stadigt under hans tid. Från början var de tre anställda, när han gick i pension var de 50 personer.
– Det är en fantastisk tid jag fått vara med om. Vi ville utveckla byrån och politikerna var väldigt engagerade vilket gjorde att det lyckades bra och museibyrån har betytt mycket för Åland.
Han är nöjd med vad han åstadkom under sitt verksamma yrkesliv, men det finns saker han inte hann med.
– Men det är på gång! När Peter Lindbäck (landshövding, reds anm.) blev invald i Kyrkomötet mejlade jag honom ett förslag. Enligt nuvarande kyrkolag ska statens museiverk höras vid ändring eller reparation av kyrkor. Men museibyrån har utvecklat en aktiv rådgivning till församlingarna om bland annat vårdplaner. Från landskapets sida försökte vi få en ändring till stånd, att det räcker med att museibyrån hörs. Lindbäck var kanslichef när vi arbetade med frågan, så det finns gott hopp om att han kan arbeta vidare på ett fint sätt, säger Dreijer.
Utöver arbetet vid landskapet har Stig Dreijer författat böcker och skrifter av olika slag. Vidare är han doktorand vid Åbo Akademi i nordisk historia. Under handledning av professor Nils Erik Villstrand arbetar han nu på avhandlingen ”Ålands betydelse för Stockholms försörjning och vice versa 1721-1808.”
I övrigt säger han att han är en glad pensionär som njuter av livet och är nyfiken på vad framtiden har att erbjuda.

MALIN TILLSTRÖM