Spring i benen Evas bästa botemedel
Namn: Eva Cecilia Eriksson.
Född: Den 16 december 1961 i Lovisa, men är uppvuxen i Finström Östanåker.
Bor: I Mariehamn.
Yrke: Överläkare på vuxenpsykiatriska mottagningen vid ÅHS, har också mottagning vid Cityläkarna.
Familj: Gift med röntgenläkaren Kristian Eriksson, barnen Mikael, Anna och Carolina.
Födelsedagen: Firas med öppet hus i hemmet lördagen den 17 december efter klockan 16.00.
När patient efter patient fått hennes hela uppmärksamhet. När bekymmer efter bekymmer penetrerats. Eller när möten med kolleger, planeringsmöten och byggmöten dragit ut på tiden.
Då drar hon på sig mjukisbyxorna och länktossorna och drar iväg. Ut i friska luften. Ut till rörelsen. Ut till kicken som kommer efter några kilometer.
Att springa springa springa är Eva Erikssons dundermedel. Det hjälper mot det mesta.
Själv drar hon ut tre till fyra gånger i veckan. Emellan varven blir det ett och annat maratonlopp. En kort tur för henne är åtminstone sex kilometer.
– Man kan mycket väl ordinera motion i stället för, eller som komplement, till medicin, hävdar hon. Kroppsrörelse höjer serotoninhalten. Det har visat sig att motion är lika effektivt som läkemedel vid lindriga depressioner.
Mer motion och endast minsta nödvändiga medicinering, det är hennes melodi. Det är så doktorn själv håller sig frisk.
Det låter hur enkelt som helst. Det handlar om att göra det man tycker om. Då mår man bättre.
– Musik njuter jag också mycket av. Jag sjunger i kören Flera röster och har spelat piano.
Fler vill ha hjälp
Eva Eriksson har nyligen flyttat in i sitt mottagningsrum på fjärde våningen i den nya psykiatriska kliniken på sjukhusområdet med spännande utsikt ut över Svibybron. Under hennes fötter far eckeröbor, hammarlänningar och andra till och från staden.
Hur mår ålänningar egentligen?
– De senaste två åren har besöksantalet legat på samma nivå. Men sett på längre tid bakåt så söker fler och fler hjälp. Det beror delvis på att det är lättare att söka hjälp, men också att det finns mycket stress och illamående i vårt samhälle, med depressioner och ångest. Unga mår dåligt, det är oroande. Många dras till alkohol eller droger.
Medveten närvaro
Det Eva gör är att först bena ut svårigheterna. Tankar och beteende kartläggs. Var står vi i dag? Vad kan göras?
– Men alltid försöker vi ge ett verktyg med, också vid första träffen. Det kan handla om att förändra tankar eller förändra beteende. Att träna medveten närvaro kan vara ett verktyg.
Inte nog med att Eva har studerat sex år till läkare och till det ytterligare sex år i psykiatri som specialisering, hon har nyligen avslutat en fyraårig utbildning som KBT-terapeut, alltså i kognitiv terapi.
Vid sidan av det dagliga arbetet har hon också varit engagerad i flytten från Grelsby och planeringen och byggandet av psykiatrihuset i Mariehamn.
Blir bra
Barndomen var lite speciell för Eva på så sätt att hon växte upp på två platser. Mamman var lärare i Lovisa och pappa jordbrukare i Finström. Under skolloven kom mor och dotter till Åland. Skolgången, upp till och med studenten, avklarades i Lovisa.
– Redan som åttaåring bestämde jag mig för att bli läkare. Jag funderade aldrig. Jag läste mycket böcker och jag ville jobba med människor. Valet blev självklart.
Hon studerade medicin i Helsingfors, där träffade hon också sin blivande man Kristian Eriksson, som också studerade till läkare.
– Jo, jag är född Eriksson och gift Eriksson, skrattar hon.
Paret vägde för och nackdelar med arbete på ett litet respektive stort sjukhus.
– På ett mindre sjukhus kan man skräddarsy verksamheten så det passar behoven bättre och det går smidigt att ändra invanda rutiner vid behov. Vid ett stort sjukhus har man fler kolleger, mer stimulans och man kan som läkare nischa sig bättre. Å andra sidan – på en mindre arbetsplats får du mer tid för patienterna och får följa deras tillfrisknande. För det är inte alls så att alla här är kroniker, inte alls. Här blir man bra.
Diskussionerna utmynnade i en flytt till Åland 1996. Då var två barn födda, yngsta barnet föddes 1998.
Kropp och själ
Hur ser en dag på jobbet ut?
– Det börjar ofta med teammöten. Sedan har jag mottagning, mellan två och sex patienter, det är en riktigt tung dag.
Kan man bryta benet för att man behöver lugna ner sig?
– Nej, inte direkt så. Men visst händer olyckor lättare när du är stressad. Du får lättare infektioner om du stressar och då ger vilan en möjlighet att varva ner. Kropp och själ hör ihop och har tidigare hängt ihop helt naturligt också inom medicinen. Vid problem är det mitt uppdrag att utreda vad som är orsak och vad som är verkan. Är det en medicin som orsakat depressionen? Är det en annan kropplig sjukdom? Eller är det stress som orsakat ångest?
Är det inte naturligt att må sämre ibland?
– Jovisst, det ska vara upp- och nedgång i livet. Men svängningarna får inte blir för stora och för långvariga.
Och med ett leende återkommer hon till temat som inledde vår pratstund:
– Med motion mår man – om inte helt bra – så i alla fall bättre.
