DELA
© Nya Åland

Solveig tar livet i snabba svängar

Namn: Solveig Linnea Tikander.
Född:
Den 7 september 1962 i Helsingfors.
Bor: I Mariehamn.
Yrke: Specialsjukskötare inom kirurgi och inre medicin, jobbar halvtid på natten.
Familj: Barnen Christine, 23 år, Isabelle, 19, och Neo, 8 år.
Födelsedagen: Firas med öppet hus på Bagarstugan fredagen den 7 september mellan klockan 17.30 och 20.30 med kaffe och tårta.
Solveig Tikander tar ut sina svängar och nog kränger det kraftigt om denna 50-åriga mariehamnska.
Hon ville först bli något tekniskt, som pappa Bo, eller plugga matte och fysik.
Det slutade med att mamma Marita föreslog vårdstudier och så blev det.
– Jag trodde utbildningen var en parentes, men i vårdsvängen är jag ännu.
Solveig ville småningom fördjupa sig i psykiatri och psykologi.
Det blev kirurgi och inre medicin i stället.
Hon ville vara hemma med barnen.
Men det blev en hel del studier vid sidan om. Hon har alltid pluggat vidare inom sitt yrkesområde.
Hon var gift i nio år och levde sedan i ett långt förhållande.
Men så blev hon ”enastående” mamma och aktiv i föreningen Pusselfamiljen, bestående av, som hon säger, ”stjärnfamiljer” – inte vanliga kärn-dito.

Positivt tänkande
Det är inte så mycket som blivit som hon tänkt sig. Men det är mycket som blivit bra. Riktigt toppenbra.
– Jag vägrar gräva ner mig. Jag tror varje händelse i en människas liv har en mening, också de tråkiga. Allt kan man åtminstone lära sig något av.
Hon funderar vidare:
– Du kan inte styra livets händelse, men du kan styra vad de gör med dig. Jo, jag har tränat på positivt tänkande. Naiviteten ligger nära. Men det finns mycket sanning i just det tankesättet.
Hon borde veta, så många extra kurser det blivit, bland annat i krishantering och psykologi.

Krishantering
Redan före skolstarten flyttade familjen från Helsingfors till Åland och Solveig började skolan i Mariehamn. Hon blev student 1981 och arbetade som vårdbiträde på sjukhusets samtliga avdelningar. Hon arbetade i hemsjukvården på natten och tio år på kirurgen. Hon har extrajobbat på Grelsby sjukhus, hon var inhoppare på intensiven. Så 1996 hade hon krängt färdigt i vikariesvängen och hon sökte en ordinarie tjänst.
– Jag har varit inhoppare på samtliga avdelningar på sjukhuset, utom barnavdelningen. Nu ska jag bli krisansvarig på intensiven och skriva en handlingsplan vad gäller bemötandet av patienter vid kriser.
Just nu lägger hon sista handen vid studierna i krispsykologi vid Ålands högskola.
– Det handlar om hur vi hanterar folk i chock. Folk behöver bearbeta det de varit med om, men ska inte fastna i ältande. Debriefing är bra, men ska skötas på rätt sätt.

Jobbar natt
Att olika personer reagerar högst olika i chock, har Solveig fått lära sig.
– En del vill ha kroppskontakt, men inte alla. Lätt beröring gör bra i så gott som samtliga fall. Beröring är så viktig, den kan man komma långt med.
Vid olika enskilda olyckor, bland annat drunkningsolyckor, arbetar Solveig i de akuta skedet. Vid Estoniakatastrofen blev hon inringd, trots att hon var på vårdledigt, och fick ta han om de patienter som måste flytta och ge plats åt de skadade från fartyget.
Hon har alltid jobbat natt.
– Jag är kvällsmänniska, så det går hyfsat. Men sömnbrist får man tillfälligt, det går inte att komma ifrån.

Bastubadare
Solveig ligger inte på latsidan under sina lediga dagar. Hon är en föreningsmänniska som är aktiv i Rädda Barnen, där hon bland annat var med och startade Matbanken, hon är aktiv i gruppen för Möjligheternas torg och i Pusselfamiljen.
Hon har också varit med i en referensgrupp för att förebygga drogmissbruk.
Bilar, amerikanare och Hot Rods, gillar hon.
– En gång världen kunde jag byta startmotor hur lätt som helst.
Datorer intresserar henne. Redan 1985 gick Solveig en ADB kurs, automatisk databehandling. I dag benämns motsvarande informationsbehandling, IT.
– Jag är nyfiken på allt tekniskt och inte rädd att trycka på fel knapp.
När allt annat är avklarat kopplar hon som bäst av i bastun.
– Som flicka kunde jag läsa läxorna i bastun. Numera bastar jag en gång i veckan och då glömmer jag både tid och rum.

Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax