Skolmat från blodbröd till tacos
Brita Landell fyller 70
Namn: Brita Elisabeth Landell, född Hellberg.
Född: Den 18 oktober 1940 i Geta Östergeta.
Bor: I Finström Kulla.
Yrke: Husmor och skolkokerska.
Familj: Änka sedan fem år tillbaka, barnen Åsa, Patrik och tvillingarna Anna och Eva. Tio barnbarn.
Födelsedagen: Firar med öppet hus på Karl Ehrs lördagen den 23 oktober från klockan 16.00 och framåt natten.
Under inte mindre än 39 år, från 1965 till 2003, har Brita Landell stått i storkök och lagat till mat till växande tonåringar. Det betyder att hon kokat åt två generationers finströmare. Minst.
Det började i Markusböle gamla skola där årskurserna sju och åtta huserade.
– Det var runt 70 elever och jag var ensam i köket. Det var rätt jobbigt, avslöjar Brita och räknat ur att hon faktiskt var bara 25 år när det arbetsförhållandet inleddes.
Skolan var riktigt gammal, enligt henne äldsta skolan i Finström, kanske rent av den äldsta på hela Åland. Köket var långt ifrån modernt. Det var tungarbetat med gasspis och i avsaknad av dagens lyxigare köksattiraljer. Det var på den tiden eleverna fick både potatislov och lingonlov, där eleverna själva fick plocka lingon till skolmaten.
– Det lagades annan mat i skolorna på den tiden. Det var rotmos, blodbröd med stekt fläsk och lingon, ärtsoppa och gröt.
Mer kräsna
Numera är det helt andra rätter som efterfrågas.
– Det är pasta, ris, kyckling och tacos. Pizza önskar många elever, men det är inte så lätt att få till, så det bjuder vi inte ofta på.
Brita tycker eleverna har blivit kinkigare med åren.
– Jo, de är mer kräsna i dag. Men det är roligt när det kommer medelålders karlar och tackar för maten jag lagade åt dem när de var unga.
Skolfrukost
År 1970 började hon laga skolmaten i högstadiet i Godby. Då var de många elever där från hela norra Åland, runt 350.
– Det var många stora pojkar, och jo, de åt massor, massor.
Elevantalet har minskat med ungefär 100 genom åren. Numera är de ett gäng i köket som hjälpts åt att få till lunch och mellanmål.
Jo, Brita säger lunch. Tidigare hette det skolfrukost. Också orden har ändrat.
Specialkost
Under tiden i Godby serverade skolköket också middag åt de elever från skärgården som bodde på internat i samhället under veckorna.
– De var bara 13, 14 år när de måste flytta hemifrån. Inte skulle man ha velat skicka i väg sina egna barn så tidigt.
En annan sak som har ändrat betydligt genom åren har Brita speciellt lagt märke till.
– När jag började var inte en enda elev på specialkost, ingen var överkänslig, ingen hade allergi. Det är konstigt hur det blivit. Numera behöver var och varannan elev specialkost.
Brita är också med och kokar vid fotbollsturneringar, bland annat Alandia cup. Då ingår hon i ett team som lagar mat, frukost, lunch, middag, åt över tvåtusen personer.
Ännu i dag kan det hända att klockan ringer sex på morgonen. Då har någon i kökspersonalen i Godby insjuknat och hon behövs snart på plats.
Längtade tillbaka
Brita växte upp i ett jordbrukarhem i Geta. När hon var i tioårsåldern köpte hennes föräldrar en gård i Finström Kulla och där intill fick hon mark och byggde småningom eget där med mannen. Hon har alltså bott i samma trakter i 60 år nu.
I ungdomen gick hon i skolan i Geta och i Emkarby, senare i Ålands folkhögskola och i en ambulerande husmodersskola som hölls i en bondgård under några månader.
– Vi fick lära oss allt från grunden, som är stoppa korv, sy och väva. Det är egentligen synd att sådan kunskap inte förs vidare i dag.
En tid arbetade Brita i Sverige, bland annat på en chokladfabrik.
– Men när det blev vår och sommar längtade jag tillbaka hem till Åland.
Får och grisar
Maken träffade hon på en dans och bröllopet stod 1963. Fyra barn föddes i äktenskapet, men några långa vårdledigheter var det inte tal om då. En dagmamma fick se efter barnen dagtid.
Numera stortrivs Brita med sin pensiontillvaro. Hon håller sig med ett 50-tal får ”mest för skojs skull” – sommartid kan man se dem beta i idyllen kring Bjärströms bro – hon har också grisar och höns, 13 stycken, och en tupp. Hon går på vävkurs och gymnastik, hon är ordförande för Folkhälsan i Finström och därtill vice ordförande i byalaget i Kulla.
– Jag är frisk och kry och då är allt roligt, konstaterar hon glatt.
