DELA
© Nya Åland

Siffernissen som gillar zumba

Jan Haglund fyller 60 år
Namn: Tord Jan Mårten Haglund.
Född:
Den 21 december 1950 i Nykarleby.
Bor: På Bergshöjden i Mariehamn.
Yrke: Ekonomidirektör vid Rederi Ab Eckerö.
Familj: Fru Lotta, barnen Christian och Susanne, tre barnbarn.
Födelsedagen: Firas med kryssning med hustrun i Karibien. På födelsedagen besöker paret Charlotte Amalie, Jungfruöarnas huvudstad.
Jan Haglund erkänner med en gång – som den ekonomidirektör han är – att han väl kan kallas för en ”siffernisse”.
– Visst. Siffror är rätt sexiga, påstår han.
Lite arbetsnarkoman är han därtill.
– Ok, mycket i mitt liv kretsar kring arbetet, det erkänner han.
Tveklöst gillar han sitt arbete. Det är jobbet som i mycket styrt hans liv så här långt, exempelvis när det gäller bostadsort.
I sex år har han och hustrun Lotta varit bosatta på Åland. Vi träffas i hemmet, i den vita mexitegelvillan på Bergshöjden. Det ljusa och fräscha vardagsrummet vittnar om heminredningsintresse. Bredvid jubilaren står en vas med vita tulpaner.
– Det är mest Lotta som gillar att inreda, avslöjar han.
Lotta är närvårdare och arbetar på Folkhälsans dagcenter för dementa.

Långa dagar
Jan själv tillbringar arbetsdagarna vid Eckerökoncernens kontor vid Torggatan. Ekonomiavdelningen har ett 20-tal medarbetare, ”ett bra gäng”, som samlar in siffror från miljontals transaktioner, sammanfattar, paketerar överskådligt och gör prognoser. Allt för att beslutsfattarna ska kunna göra rätt avgörande i rätt stund. Det är så har beskriver sitt arbete till full begriplighet för alla och envar.
Från vår plats vid matsalsbordet ser vi tre tv-apparater.
– Jo, men ingen av dem använder jag just. Det blir långa dagar på kontoret, att vara hemma vid fem är mer undantag än regel. När jag kommer hem är det datorn som gäller, jag kollar mail, surfar runt lite, och jo, jag är med i facebook och andra sociala medier. Det är väl alla. Det hör liksom till vår tid.
Eckerökoncernen, som inte ska förväxlas med Eckerölinjen som många gör, består av flera bolag, har 1.200 anställda och omsätter 230 miljoner euro årligen. Det har varit extra turbulenta tider med uppköp av Birka Crusises och Birka Cargo.
– En intressant resa har det varit med en lågkonjunktur i allt detta, där allt roterade långsammare och fraktvolymerna minskade. Nu har det vänt. Vi hoppas på tider med uppgång, både vad gäller hela världen och Åland och vårt företag.

Nya kontakter
Jan ser Åland som ett välmående land fullt av entreprenörer.
– När hinder kommer emot prövar man genast en annan väg. Företagarna är kreativa. Men nog är ekonomin här beroende av sjöfarten, det kommer man inte ifrån.
Han upplevde inte några större svårigheter att komma ålänningar inpå livet. Odd Fellow var ett sätt att snabbt få nya bekanta på holmen.
– Varje lokalsamhälle har liksom ett skal kring sig, men här tycker jag det var smärtfritt att komma in. Är man van att flytta får man träna på att knyta nya kontakter.

Zumba
Det knastertorra sifferräknandet är nu inte allt i Jans liv. Familjen nämner han själv som främsta intresse på fritiden.
– Men med ett barnbarn i Oslo och två i Esbo blir kontakterna inte dagliga. Jag försöker hålla mig fysiskt i trim också med gym och badminton. Och jag har nyligen prövat på zumba för första gången. Det gav mersmak. Jag gillar dans över huvud taget.
Sommartid är det stug- och båtliv som gäller.

Tuffare
Jan är bagarbarn från Nykarleby, äldst i syskonskaran med tre yngre systrar. Tidigt fick han hjälpa till i familjen bageri.
Han gick i handelsläroverket i Jakobstad och blev senare ekonom vid Wärtsila i Jakobstad. Det var i den staden han hittade hustrun. År 1987 gick parets flyttlass till södra Finland och Esbo. Jan blev ekonomidirektör vid Brandt group.
2000 ställdes kosan västerut för några år vid Swedgiro, ett dotterbolag till Posten. Bostadsorten då var Täby utanför Stockholm. 2005 var det så dags att slå ner bopålarna på Åland.
60 år nu – hur länge vill du fortsätta jobba?
– Det får rulla på så här. Så länge jag tycker det är roligt och arbetsgivaren vill ha mig kvar så jobbar jag vidare.
Och att fylla 60?
– Jag känner mig inte gammal. Det är rätt skönt att bli äldre. Erfarenheterna växer och man blir tuffare med tiden.

Text och foto:


Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax