DELA
© Nya Åland

Sandra vill vara evigt ung

När Sandra Lönns mamma föreslog att dottern skulle bli tapetserare fnös Sandra.
– Jag tänkte att det måste vara det dammigaste och mögligaste yrket som finns, säger hon.
Det var innan hon insåg att man kan tapetsera annat än väggar. I dag är hon möbeltapetserare och brinner för sitt yrke.
Sandra Lönn tar emot Nyan i sin lummiga trädgård i Bjärström. Bakom träden blommar rapsfälten och gården doftar av jasmin. Vi slår oss ner i skuggan av ett stort trädgårdstält, och Sandra börjar berätta sin livshistoria.
– Jag är uppväxt i Gävle. Vi flyttade runt en hel del där, sammanlagt har jag flyttat 30 gånger i mitt liv tror jag. Men mest bodde vi på Eskön, där vi hade ett hus som fungerade både som sommarstuga och året-runt-hus. Det blev som en sorts utgångspunkt. Där badade vi jämt, och jag var alltid först i vattnet och sist ur.
Sandra utbildade sig till undersköterska i Gävle, och efter det började hon jobba. Hennes pappa hade ett företag som bland annat byggde upp mässor och inredde butiker, och där jobbade hon ofta som snickare. Snickrandet var också ett stort intresse, men vid sidan av hade hon även många andra järn i elden.
– Ett tag hade jag fyra olika jobb samtidigt. Jag var croupier, krokimodell, undersköterska och snickare. Så har det alltid varit, det har varit mycket, liksom. Och jag gillar när det är så. Jag själv är också väldigt mycket.
En dag såg hennes kompis en vacker klänning utställd på en docka, som reklam för en ettårig sömnadsutbildning.
– Jag satt jämt hemma och sydde maskeradkläder till barn och allt möjligt. Därför sa min kompis direkt till mig att jag måste gå den där utbildningen, så jag sökte och kom in. Det bara hände, och jag tror att det är bäst så.
Läs hela intervjun i Nya Åland den 8 juli.

Maria Snellman

maria.snellman@nyan.ax