”Rättegångar är lite som schack”
Fakta/ Lena Laitinen, 50 år
Namn: Lena Alice Laitinen.
Född: den 16 februari 1957 i Helsingfors.
Bor: i Mariehamn.
Yrke: advokat med egen advokatbyrå.
Familj: gift med Vladimir Shafranov, barnen Alexandra, nästan 15, Rebecca, 10 och David, nästan 8 år.
Födelsedagen: firas med öppet hus på Bagarstugan på fredag, mellan klockan 16.00 och 18.00.
Hon är snygg, hon är smart, hon är snabb som blixten. Till vardags är hon sysselsatt med sjörätt och affärsjuridik. Efter en timme i hennes sällskap måste man pusta ut. Hon har massor att berätta och hon gör det verkligt intensivt och effektivt.
Lena Laitinen är inte någon dussindam precis. Hon har varit finsk mästarinna i schack, hon har haft flygcertifikat, hon driver en egen advokatbyrå. Hon kan finska, engelska, tyska och franska. Lite ryska talar hon till hemmabruk. Det senaste intresset är spanska språket.
– Om jag pluggar spanska bara 15 minuter varje dag under ett års tid så kan jag det sedan.
Så resonerar hon. Studierna sköter hon helt på egen hand. Som det mesta hon företagit sig i tillvaron.
Du måtte ha en otrolig kapacitet. Är du med i Mensa? Testade du dig då när tillfälle gavs nyligen?
– Nej, det kunde jag inte. Jag var tillsammans med advokatförbundets styrelse på studieresa till Europaparlamenten just då. Dessutom vet jag inte om jag skulle ha vågat. Tänk om jag skulle fått ett dåligt resultat! Jag är inte alls säker på att jag skulle fått de där pilarna i Mensatestet rätt.
Klokhet viktigare
Sedan blir hon plötsligt allvarlig.
– Klokhet är viktigare att utveckla än smarthet. Mycket viktigare. Grundläggande är att vi alla borde försöka bygga en tillvaro som på bästa sätt främjar vårt välmående. Om vi alla skulle ta lite mer hand om medmänniskorna skulle denna vår planet bli en mycket bättre plats att leva på.
Men nog är väl människor goda mot varandra?
– Jo, det också. Men jag ser ofta avigsidor i mitt jobb. Människor med olika typ av störningar kan både med avsikt och oavsiktligt trycka ner och förstöra för andra. Och annars bara vara likgiltiga. Vi har även här på Åland mycket besvär med dåligt ledarskap, tycker jag. Människor kan må väldigt dåligt i åratal genom att bli utsatta för fel behandling på sina arbetsplatser.
En klassisk fråga till en advokat är väl att om du upptäcker att din klient är skyldig – vad händer?
– Det där har vi ett klassiskt svar på: Alla har rätt till ett försvar. Alla ska bli rättvist behandlade. Advokatens uppgift är att hjälpa sin huvudman så långt det går. Men man har också skyldighet mot rättssamhället. Jag tycker inte man ska hålla på att överklaga i onödan. Vi har en bra tingsrätt här på Åland som tar välgrundade beslut. Om domen ändras en månad hit eller dit i hovrätten är ganska oväsentligt, med tanke på vilken stor apparat som måste dras i gång inför varje ny prövning
Som schack
Det lyser om Lena Laitinen när hon börjar prata arbete. Det råder ingen tvekan om att hon trivs i sitt yrke.
– Visst! Det är mycket stimulerande.
Hon liknar en rättegång vid ett schackspel, där man kan räkna ut kommande drag och planera sina motdrag. Det gäller att ha det logiska tänkandet med sig.
I nästa stund liknar hon en rättegång vid teater, där rollerna är satta och ska hanteras på bästa sätt.
Vinnande ”case”
Att hon har en tävlingsinstinkt förnekar hon inte.
– När man har det vinnande ”caset” då ska man bara vinna.
Det är nu inte varje vecka hon syns i Ålands tingsrätt. Ärenden har en förmåga att klumpa ihop sig. Ibland är det mycket, ibland mindre.
Hon är på sin byrå till fem på eftermiddagarna. Då hämtar hon oftast minstingen från eftis. Men återbesök på jobbet senare på kvällen, efter middagen, är inte helt sällsynta.
Klienterna är allt ifrån storbolag till privatpersoner. Ärenden handlar om allt från bolagsfinansiering till vårdnadstvister.
Getasläkt
När arbetsveckan är slut kan redan en eller annan häst också ha fått sig en ridtur med Lena Laitinen på ryggen. Familjen har en ponny. Hon drömmer om en egen, stor häst.
Om att bli så förfärligt gammal som 50 säger hon:
– Jag känner mig ju som 32 ännu. Jag är på inget sätt på väg utför nu. Nej, långt därifrån.
Lenas morfar hette Johannes Holmberg. Han var bonde och lots i Geta och aktiv inom politiken, särskilt i Ålandsfrågan, och även en tid landstingens talman. Pappan Lauri Laitinen var en känd neurokirurg. Mamma är Kerstin Laitinen, känd kåsör för Nyans läsare.
Nio år i NY
Lena föddes och växte upp i Helsingfors, men samtliga somrar vistades hon i Geta, där sommarstugan står i dag.
I 25-årsåldern drog hon iväg till Paris, sedan blev det Bryssel för ett halvt år, Luxemburg för drygt två år och nio år i New York.
Arbetsgivare var i huvudsak först Kansallis Osake Pankki och senare Svenska handelsbanken.
Sedan 1989 är det Mariehamn som är den trygga hemmahamnen.
Schackmästarinna
Finsk mästarinna i schack var hon åren 1982, -83 och -84.
– Det var pappa som lärde mig. Jag gillar tävlandet och att försöka tänka logiskt. Gärna skulle jag spela mer i dag.
En sommar arbetade hon på Skärgårdsflyg. Hon blev inspirerad.
– Jag var 20 när jag fick flygcertifikat och flög aktivt i fem år. Första flygningen solo var en hisnande och hiskelig upplevelse. Jag skulle gärna flyga fortfarande, men tiden räcker inte tid.
Du har sysslat mest med typiskt manliga saker. Är du feminist?
– Egentligen ja, men på ett uppbyggande sätt. Jag har märkt att kvinnor blir bra mottagna i manliga sällskap, bara de väl har kommit in där. Jag blev för tre år sedan kvinna nummer två i Mariehamns Rotaryklubb och det har varit fint. Vi kvinnor måste lära oss att stötta varandra bättre, lyfta varandra som männen gör sinsemellan. Kvinnor är onödigt självkritiska. Vi behöver inte ha överdrivet höga krav på oss själva och varandra.
– Vi kvinnor ska höja oss, men utan att samtidigt dra ner männen.
