DELA
© Nya Åland

På busstur med en busskramare

Uffe Grüssner fyller 70
Namn: Ernst Ulf ”Uffe” Bertil Grüssner.
Född: Den 8 oktober i Berlin.
Bor: I Mariehamn.
Intressen: Shantysång, manskörssång, stugan på Föglö.
Familj: Hustru Lillemor, född Mattsson, döttrarna Isabella, Johanna och Ella. Sju barnbarn.
Födelsedagen: Firar lördagen den 9 oktober med öppet hus i hemmet på Tvärgränd 6 i Mariehamn mellan klockan 14.00 och 24.00.
Mycket kan sägas om Ulf ”Uffe” Grüssner. Han är pratsam, påhittig, skämtsam, företagsam, kamratlig, en åländsk kändis.
Nya Åland ber om en busstur med denna bussarnas förkämpe.
Var sätter du dig helst när du fritt kan välja plats?
– Jag vill sitta längst fram. Där får man bästa vyerna utåt.
Är det sant att de busiga sitter längst bak?
– Kanske är det så jo.
På väg till busshållplatsen ringer hans mobil. Ringsignalen är en sång, en gammal sjömanssång, en shanty.
– De ska egentligen sjungas av gamla män, tycker du inte? Då har rösterna fått karaktär.

Många åker
Väl på plats – längst bak i bussen – berättar han om Mariehamns bussar.
Beläggningen är det inget fel på. Det verkar vara en myt.
– Fler åker än vad folk tror, säger han. Det är ungefär lika många passagerare på landet som i stan, 300.000 per år på vardera håll. Min målsättning är att fler ska lämna bilen hemma och låta bli att spy ut avgaser, speciellt viktigt är detta vintertid. Den som väljer bussen slipper också skotta snö, som lär vara det farligaste som finns för hjärtat.
Uffe vill ge bilägarna nya vanor och låta bilen stå under vintern. Han vill också höja bussåkandets status.
– Det är helt enkelt jättedumt att starta upp och köra bil vintertid.
Han lyfter fram säkerhetstänkandet också. Det innebär alltid mindre risker med att åka buss än i att ta bilen.

Världens vindkraft
Helst av allt vill han övergå till elmotorer i bussarna. Det finns redan ute i Europa. Och allra helst kombinerar han elmotorn med uppvärmning inne i bussarna med hjälp av biogas.
– Med både elmotorer och biogas skulle vi bli 100 procent miljövänliga. Då skulle mariehamnarna gå på toaletter på mornarna och sedan få värme i bussen av det som de gjorde där. Toppen!
De eldrivna bussarna skulle få energi från vindkraften.
– Vi har världens största vindkraft på Åland räknat per capita. Det hör man alldeles för lite om.
Naturligtvis är det rena drömmen för Uffe att driva bussarna med vind och det man gjort på toaletten. Det är hans vision.

Jobb ger energi
Uffe fortsätter arbeta trots sin relativt höra ålder. Lärartjänsten vid Ålands handelsläroverk har han dock trappat ner på i omgångar och caféet ”Uffe på berget” arrenderar han ut sedan flera år tillbaka.
Men bussarna vill han inte släppa.
– Jag trivs så himmelens bra. Men om jag bli krasslig när jag fyllt 100 då kanske jag måste ta det lite lugnare.
Bolaget Röde Orm är hans skötebarn, som startade med minitåg 1969, och numera har sju anställda chaufförer i åtta bussar. Uffe är inte på sitt företag hela dagarna. Nyligen var han tre veckor i Frankrike och han kan annars bestämma sin vardag som det passar honom.
Jobbet ger kraft och energi.
– Jag känner mig alert. Det man trivs med ger ny energi. Det är det man ska syssla med.
Bussåkande ägnar han sig själv gärna åt, både på resor och på hemmaplan. Allra helst i sällskap med något av barnbarnen.

Vandrande vålnader
Gratis buss infördes i Mariehamn år 2000 och älskas av nästan alla. En invändning är att bussåkandet gör barnen feta. Men det tror inte Uffe på.
– Barnen blir feta för att de sitter framför datorerna hela dagarna, slår han fast och ger själv exempel på hur man kan kombinera bussåkande med motion.
Han är med i en grupp pensionärer som kallas ”de vandrade vålnaderna”, De träffas för att motionsgå varje torsdag. De tar bussen i centrum ut mot en plats i stadens utkanter. Poängen är att de alltid vill ha vinden i ryggen när de går hemåt.
– Vi trynar lite överallt. Ser om vi kan gå på besök någonstans eller så tar vi kaffe, om det passar.

Grävinna
Annars tillbringar han gärna sin tid med ”älskarinnan på Föglö”, en ”grävinna”. Det är alltså en grävmaskin som Uffe gärna sysselsätter sig med.
När vi ska kliva av bussen frågar en medpassagerare:
– Hej Uffe! När var det du skulle bli äldre, sa du?
– Hör du, jag blir inte äldre jag, lyder svaret.

Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax