DELA
© Nya Åland

Ole förbereder sig för 4.000 meter

Ole Lindberg fyller 60 år
Namn:
Ole Gustav Mauritz Lindberg.
Född: den 22 juli 1951 i Finström Bartsgårda.
Bor: på Hantverkargatan i Jomala Prästgårdenby.
Familj: sonen Alexander och flickvännen Helena.
Födelsedagen: firas i Schweiz.
– Det är alltid ett elände med packningen och hur mycket man får ha med på planet. Jag brukar ha klätterskorna på mig när jag reser, så man inte blir av med dem ifall bagaget försvinner, berättar Ole Lindberg medan han packar ryggsäcken.
Förra året besteg han sin 19:e bergstopp på över 4.000 meter. I år hoppas han kunna fira sin 60-årsdag med att klara av ytterligare en.
På torsdag reser han till Zermatt i Schweiz – ett klätterparadis fyllt av bergstoppar.
Klättringen har kommit att dominera Oles liv. På väggen i vardagsrummet hänger flera foton av Matterhorn, med en topp belägen 4.478 meter över havet. Den besteg han 1998.
Utmed golvet står kartonger fulla med fotoalbum från alla resor.
– Det är svårt att beskriva vad som är så härligt med klättring, men kicken man får av att klara nya utmaningar är en stor del av upplevelsen.


Klättrar i master
Efter utbildningen till fartygselektriker sökte sig Ole till Stockholms tekniska institut för att studera vidare till ingenjör. När han var färdigutbildad valde han att leta jobb hemma på Åland för att få tillbringa mer tid med föräldrarna, som då började bli gamla. År 1975 fick han jobb på Ålands telefonandelslag.
– Och på den vägen är det, som man brukar säga.
Även i arbetet får Ole klättra en hel del: han bygger ihop och servar telefonmaster runtom på Åland.
– Jag har aldrig gillat att sitta vid ett skrivbord. I det här jobbet får jag vara ute och röra på mig och det trivs jag riktigt bra med.
Egentligen skulle 60-årsdagen innebära pensionering, men Ole vill inte sluta ännu.
– Det kom så plötsligt på, så jag väntar ett år till. Jag har varit så inne i jobbet att jag inte märkt att jag åldrats. Visst har jag fått pensionsbrev och sånt på posten men jag har inte haft tid att fundera på det.
Hur känns det att bli 60 då?
– Lite skrämmande faktiskt. Det är svårt att beskriva varför. Jag gillar ju att röra på mig och leva ett aktivt liv och det vill jag gärna fortsätta med. I går sprang jag tio kilometer här på motionsbanan. Men vi får väl se hur länge benen håller.


Ville bestiga något
Klätterintresset väcktes tidigt. Fjällresor med modern och vandringar i Getabergen gav mersmak för att vistas i naturen. När han senare åkte på vandringsresa till Alperna med Sundqvists buss inleddes fascinationen för höga bergstoppar.
– Jag kände att jag ville bestiga något. Det känns riktigt bra att ha klarat av Matterhorn och andra svåra toppar. Förr eller senare klarar man det väl inte, men det kommer jag inte att sörja. Jag har hunnit med så många toppar redan och det finns för många för att hinna med alla.
Trots att Ole klättrat så länge har han aldrig råkat ut för några allvarligare olyckor. När han övningsklättrade i Getabergen vrickade han foten lite lätt, men annars har det gått bra.
– Jag har haft tur.


Gillar Ålands natur
Klätterresorna sker ibland på egen hand – ibland med flickvännen Helena. Halvvägs upp på toppen finns en så kallad hytta, ett läger, där man träffar sin guide, äter och sover. Runt halv tre på morgonen är det dags för en kopp te och sedan ger man sig ut så fort som möjligt, så man hinner upp till toppen lagom till soluppgången.
– Visst blir man lätt lite tagen där uppe när man ser allt omkring och solen som går upp.
Hemma på Åland går det ingen nöd på Ole. Visst ser han fram emot nästa resa, men den åländska naturen är också vacker.
– Man börjar uppskatta naturen här hemma allt mer om man är ute och reser mycket.


Fortsätter motionera
Ole påpekar att det är viktigt att inse sina begränsningar som klättrare. Efter pensionen planerar han att dra ner lite på bergsbestigandet. Motionerandet kommer han att fortsätta med. Kanske får han ägna lite tid åt föräldrahemmet i Bartsgårda också.
– Jag kanske flyttar dit efter pensionen och där finns det nog mycket att göra. Hela huset skulle behöva renoveras, men jag får se vad jag gör med det. Jag ställer inte så höga krav på mitt boende.
En viss oro finns inför den kommande resan. Vädret har varit dåligt nere i Schweiz och det har fallit mycket snö.
– Nuförtiden har jag färre toppar kvar att välja mellan. Den här jag vill bestiga nu är svår om det är för mycket snö, så vi får se hur det går. Det ska vara en riktig jäkel till bergstopp.
Är du aldrig rädd när du klättrar?
– Nä, jag bekymrar mig inte så mycket. Visst tänker man väl på att något kan gå fel, men man litar ändå på sig själv och att man ska klara sig. Man kan ju krascha när man kör bil också – det går inte alltid att tänka på riskerna.
Hade du varit en annan människa om du inte klättrade?
– Absolut.

Axel Kronholm

axel.kronholm@nyan.ax