DELA
© Nya Åland

Ola gick från fotboll till politik

Ola Andersson / 70 år
Namn: Ola Emanuel Andersson.
Född: Den 30 augusti 1939 i Bomarsund.
Bor: På Snickerivägen på Klinten.
Gör: Aktiv sjukpensionär.
Familj: Frun Ulla, dottern Annica Erickson och sonen Robert med familjer – det finns fem barnbarn och två bonusbarnbarn.
Intressen: Fotboll, litteratur och musik. Björn Afzelius och Mikael Wiehe är två musikaliska hjältar, och han har inspirerats av Barack Obamas memoarer. – Det visar vad människor kan göra bara viljan finns.
Födelsedagen: Firas med öppet hus på Sportkila i Sund i morgon, lördagen den 29 augusti, från kl 16.00.

– Är det riktigt sant att du var Ålands bästa målvakt?
Så frågade barnbarnet Oscar storögt – och visst, Ola Andersson spelade fotboll för Sund i sin ungdom. Han var 13 år när han debuterade på Sportkila tillsammans med ”de stora pojkarna”. Han minns matcher mot IFK Mariehamn, med Offa Bergman och andra spelare som var stora stjärnor i sundsgrabbarnas ögon.
Men hårdast kämpade man när Finströms fotbollslag var motståndare.
– Då var det rena landskampsstämningen, men mycket folk i publiken.
När han talar om varför fotbollen är den bästa sporten låter det som om han beskriver ett samhälle i miniatyr.
– Du ansvarar för vad du gör på planen, men du har ett ansvar för hela laget också.
Solidaritet, arbete för allas bästa – det är inte konstigt att Ola Andersson med tiden blev politiskt aktiv i socialdemokraterna. Han har en rejäl arbetarklassbakgrund och växte upp bland torparfamiljer i Bomarsund.
I dag vore det inte möjligt för vanligt folk att köpa tomter vid fästningsområdet i Bomarsund. Men på 40-talet fick torparfamiljerna som bodde på Skarpans möjligheten att lösa in tomter av staten. Ola Anderssons föräldrar gjorde det 1946. Pappan Bernhard var murare, mamman Rauha tog hand om hemmet. Och de var måna om att Ola skulle skaffa sig en utbildning.
– Alternativet var att gräva diken eller gå till sjöss. Det fick jag inte för föräldrarna.
Efter två år på handelsskola i Helsingfors blev han försäkringstjänsteman i Stockholm.
– Där blev man bara en figur i mängden. Vi var ett gäng ålänningar som träffades mycket. Jag tänkte inte mycket på framtiden utan tog dagen som den kom. Men visst fanns Åland där i bakhuvudet hela tiden.


Gick till sjöss


Efter sju år i Stockholm bytte han bransch, och blev kioskförsäljare på Viking lines ss Viking. Och sedan blev han bartender ombord. Någon utbildning för det hade han inte.
– Det gick bra ändå. Folk beställde mest elefantöl.
På vintrarna var han dessutom portier på populära restaurangen Socis, där det dracks hejvilt.
– Där fick jag kasta ut mycket folk – en del av dem kändisar.
Vilka kändisar som toppade den listan avslöjar han inte.
Båtlivet slet på enormt, så han gick i land, blev kranförare på byggfirman Häggblom & Eriksson och bildade familj. Sedan blev han sjuk. Det visade sig hjärtat var i så dåligt skick att han fick genomgå en bypassoperation. Läkarna hade inte någon bra förklaring – Ola var för ung för den sortens åkommor, tyckte man.
Han blev sjukpensionär och hemmapappa medan Ulla, som var mentalvårdare när de blev ihop, utbildade sig till psykoterapeut. Och han engagerade sig i politiken. Det blev förtroendeuppdrag i Sunds kommunfullmäktige och senare i staden. Han blev socialdemoraternas sekreterare, och han har fortfarande uppdrag i stadens fastighetsbolag Marstad och vårdinstitutets direktion.


”Sköt dig själv”


Och med det perspektiv som tiden gett honom är han bekymrad för vart vårt samhälle är på väg.
– Medmänskligheten, samhällssolidariteten, empatin – allt det håller på att dö ut. Tänk dig att du ser en man falla i vattnet från en brygga – i dag skulle ett ögonvittnes första reaktion vara att tänka ”hoppas att han kan simma”, i stället för att leta reda på en tamp och försöka rädda honom. Vi har fått en ”sköt dig själv”-värld. Visst, vi har blivit rikare. Men på ett annat sätt också fattigare.
Ola önskar sig inget speciellt i födelsedagspresent. Ägodelar betyder mindre ju äldre han blir.
– Man behöver inte mycket för att leva ett bra liv. För mig är familjen det viktigaste. Den är hela tiden i mina tankar.
Den egna hälsan är det si och så med. Han mår bra, fast långa promenader är inte att tänka på längre.
– Kroppen har sina begränsningar. Men tankeverksamheten är det inget fel på, konstaterar jubilaren.

Text & foto: PATRIK DAHLBLOM

patrik.dahlblom@nyan.ax

Tel 528 467