DELA

Nu rör sig yrkesföraren Putte till fots

Namn: Tore Gerhard Karlsson. Alla kallar honom Putte.
Född: Den 1 november 1950 i Lumparland Lumparby.
Bor: I Lumparby.
Yrke: Företagare i åkeri- och entreprenadbranschen.
Familj: Frun Ann-Mari, f Hellberg, och sonen Stefan med frun Diana och barnen Nora och Noel, och dottern Cecilia och så kattorna Tusse och Musse.
Intressen: Sång, släktforskning, gamla traktorer och maskiner, och motion.
Födelsedagen: Bjuder på kaffe hemma från tvåtiden och framåt. Han vill inte ha presenter men ställer fram en sparbössa. Gästerna får gärna ge ett bidrag som går oavkortat till cancerföreningen.
Ser ni något ovanligt på den här färska bilden av Putte Karlsson?
Kanske att han inte riktigt är sig lik?
I så fall ser ni rätt. Putte har gått ner i vikt hela 21 kilo sen i vintras.
– Jag var hos diabetessköterskan som sade att nu måste du göra någonting, annars går det illa.
Och Putte, som länge hade försökt hitta motivationen att går ner i vikt, förstod situationens allvar.
– Nu får det vara nog, tänkte jag. Sedan började jag motionera, och det med ordning. Jag åt mindre potatis, mera mörkt bröd, och alla de där kvällsmackorna – de försvann.
Efter ett tag blev han beroende av motionsrundorna.
– Till och med när vi var på stugan i Kumlinge i somras så ville jag ut och motionera.
Häromveckan hälsade han på diabetesläkaren – 21 kilo lättare än i januari.
– Dina värden är lika bra som en person som inte har diabetes, sade han. Om det här kan ge någon annan kicken att ta itu med hälsan så är det bra. Att börja med stavgång är enkelt och billigt. Nu har jag fått igång min tvillingbrorsa Rainer också.


Gott om körjobb
Putte är i farten mest hela tiden. Han köpte sin första lastbil 1969 och köpte två år senare ett åkeri tillsammans med Åke Söderström.
– Inte gjorde jag några marknadsundersökningar i början, då skulle jag antagligen aldrig ha börjat.
Men jobb fanns, bland annat körde han för Lumparlands såg som hans far Harry hade startat.
Åkeriet växte med tiden och det blev många och långa arbetsdagar. I fjol firade man 40-årsjubileum, nu med Puttes son Stefan som delägare efter att Åke sålt sin del i bolaget.
– Lågkonjunkturen har vi nog inte märkt av tills vidare. Just nu ser det litet lugnare ut, men så blixtrar det till mitt i allt. När man pratar med bankerna så tycker de att det är bra fart på byggandet här. Men vi är inte inne i stan och jobbar så mycket, vi håller oss mest i Lumparland och Lemland.
Pratstunden avbryts flera gånger av Puttes mobiltelefon.
– Men nu är det lugnt, skall jag säga. Ibland ringer det faktiskt i ett kör. Inte kan jag stänga av telefon, det är ju den som ger oss jobb.
Det var annorlunda innan mobiltelefonerna kom, men inte nödvändigtvis bättre, tycker Putte.
– Då ringde telefonen två timmar i sträck när man kom hem och skulle äta. Nu avhandlar vi det mesta på dagtid och så får jag vara i fred på kvällarna.


Koll på hembyn
När han inte kör kors och tvärs så läser han gärna släktforskaren Håkan Skogsjös tjocka böcker.
– Tack vare dem har jag hittat en del avlägsna släktingar, folk som jag känt utan att veta att det finns släktband mellan oss. Och så försöker jag engagera mig i Lumparbys historia, vem som bott här och på vilket torp. Tyvärr hade jag inte vett att fråga de äldre byborna om det när jag var yngre. Och nu börjar det bli för sent. Men så är det, när man är ung tänker man inte på sånt.
Och så sjunger han. Musikintresset fick han från mamma Asta, som i sin ungdom vikierierade som kantor i församlingen utan någon formell utbildning.
– Hon gick på en körledarkurs och försökte lära mig och brorsan noter. Inte hade jag tid med det då! Men det har jag ångrat många gånger.
Senare gick han med i kören Triolen, och sjöng ibland på fester, bröllop och begravningar. Det gick några år när han inte sjöng, men nu har han tagit ton igen och tar han sånglektioner på Medis.
”O sole mio” på självlärd italienska har varit hans paradnummer.
– Jag har lärt mig genom att studera videos med Pavarotti och de två andra tenorerna. Jag är nöjd med det, men den som är bra på italienska har möjligen en annan åsikt.

Patrik Dahlblom

patrik.dahlblom@nyan.ax