DELA
© Nya Åland

Mimmi är en ängel på jobbet och en bitch på plan

Fakta / Ing-Marie Holmberg, 40 år
Namn: Ing-Marie ”Mimmi” Holmberg
Född: den 12 december 1969 i Mariehamn.
Bor: i Jomala Österkalmare.
Yrke: sjukskötare.
Intressen: huset tar upp ganska mycket tid, vänner.
Familj: ja.
Födelsedagen: släkt och vänner är välkomna in på kaffe under födelsedagen från klockan 15 och framåt. Nästa år firar Mimmi stort tillsammans med storasyster Mia som fyller jämnt då.
Fotboll. Det är det man förknippar Ing- Marie ”Mimmi” Holmberg med. De senaste 30 åren har fotbollen varit en viktig del av hennes liv.
Sina första sex år bodde Mimmi i Mariehamn, men vid föräldrarnas skilsmässa flyttade hon med sin mamma till Jomala. Hon hann gå en termin i Övernäs skola innan flytten till Jomala Kyrkoby.
I Kyrkoby bodde mycket pojkar och Mimmi spelade fotboll med dem.
– Jag tyckte det var kul och sökte mig till ett fotbollslag. På den vägen är det.
Vid 9 års ålder inleddes karriären i Jomala IK.
Hade du någon speciell talang som märktes direkt?
– Ingen aning. Men jag hade ett brinnande intresse och tyckte det var otroligt roligt.
I tonåren friidrottade Mimmi också med viss framgång, men lagsporten kändes roligare.
– Du är ganska ensam i friidrotten.

Bytte lag
Karriären började i Jomala IK (JIK). I mitten av 80-talet drog klubben ner på satsningen på sitt damlag på grund av dåligt spelarunderlag. Även Lemlands IF(LIF) hade problem med sitt damlag. Då inleddes diskussioner om att byta lag till just Lifforna som behövde förstärkning. Men Mimmi var inte intresserad.
– Jag tyckte de var för dåliga, säger hon och skrattar lite generat.
Då hade JIK precis slagit LIF- damerna stort i en match. Mimmi hade ambitioner och provtränade med Hammarland och Finström istället. Men det blev Lifforna ändå.
– Med facit på hand blev det bra.
Lagen slogs ihop och även spelare från IFK Mariehamns damlag, inklusive undertecknad, anslöt sig till laget.
– Det var den bästa lösningen. LIF hade inget herrlag och vi kom i första hand i den klubben. Vi fick de bästa tiderna på lilla Valbo idrottsplan.

Även poäng för assist
Mimmi var och är en målspottare och blev tongivande i det nya laget. Hon är en bra lagspelare och har fått erkännande genom att bli lagkapten.
– Jag har försökt stå med båda fötterna på jorden. Det jag har jobbat för de senaste åren är att man ska se att ett mål kan börja redan vid den egna målvakten.
Fokuseringen på målgöraren blir alltid stor, men resten av laget bäddar för målet och det är viktigt att se. Som yngre kunde Mimmi känna att om hon inte gjorde mål och laget inte vann fick hon skulden. Men med åren har det gått över. Nu har tränaren i IFK Mariehamns damlag, där Mimmi för tillfället spelar, satt in en assist-liga för sitt lag. Att får poäng för assist innebär att man får poäng om man passar till den som gör målet.
– Oftast är det kanske den som gett assist som gjort arbetet.
Mimmi har känt att det kunde bli för mycket ”långa bollar på Bengt”-mentalitet som gällde. Så fort man fick bollen skulle den till Mimmi och så sköt hon den i mål.
– Jag har nog gjort solomål, men oftast har jag fått riktiga smörpass av mina lagkamrater och då är det enkelt att göra mål.

Åland United
Mimmi var med när Ålands ”damlandslag” Åland United (ÅU)bildades. Både Lemlands och Finströms damlag ”harvade på” i division ett och man värvade spelare från varandras lag mellan varven. Men i något skede insåg spelarna att det inte fungerar att ha två halvbra damlag på en liten ö, bättre då att ha ett bra
– Diskussionen hade funnits länge men alltid över spelarnas huvuden.
Resultatet blev Åland United, som tog FM-guld i år. Men Mimmi var inte med utan spelar med IFK Mariehamns damlag, som är ÅU:s farmarlag och spelar i Upplandsserien i Sverige.
Trots att fotbollen tagit upp mycket av Mimmis tid har den också gett mycket.
– Jag har sett nästan hela fastlandet, jag har fått vänner för livet via fotboll. Och på den tiden jag var med i landslaget fick jag resa utomlands.
Att spela i landslaget skilde sig från vanlig lagsport. Man umgicks kortare perioder, men det var inga problem med att bli sampelt.
– Man visste vad man skulle göra. Det jobbigaste var det finska språket. Själva spelet på planen fungerade, men det sociala var svårt.
Guldbollen delas ut till årets bästa spelare på Åland och hittills har Mimmi belönats med tio guldbollar i kategorin damer. Det är också en bedrift.

Gillar blod och sår
Mimmis liv har inte endast handlat om fotboll. Hon är utbildad sjukskötare.
– Alltid när jag var liten och skrev i ”Mina vänner”-böcker skrev jag att jag ville bli sjukskötare.Jag har alltid tyckt om blod och sår.
Först utbildade sig Mimmi till primärskötare, men år 2001 satte hon sig i skolbänken igen och studerade till sjukskötare. Nu jobbar hon på kirurgiska avdelningen på ÅHS.
När det inte är jobb eller fotboll på schemat försöker Mimmi att ”bara vara”.
– Jag tror det har att göra med att mitt jobb är krävande och med stort ansvarstagande och i fotbollen finns krav på att prestera. Allt det där gör det skönt att bara vara när man är ledig. Jag får inte panik om jag inte gör något.
I december 2007 köpte Mimmi ett hus i Österkalmare i Jomala och återvände till ”sin” kommun. Huset tar upp en del av tiden, det vet alla husägare. Det är alltid något som ska fixas på själva huset eller gården. På gården planerar hon ha stor födelsedagsfest nästa år tillsammans med sin storasyster Mia som fyller 50.

Längtar efter ledigt
Lägger du fotbollsskorna på hyllan nu när du fyller 40?

– Man ska aldrig säga aldrig. Enda gången jag har sagt att jag ska sluta var när vi(ÅU. Reds anm) hade stigit till FM-ligan. Då kände jag att nu räcker det. Annars är det ni journalister som har sagt det. Jag har sagt att vi får se.
– I dagsläget, just i dag, suger det inte efter att spela fotboll. Eller ja, efter fotbollen, men inte allt runtomkring.
För en fotbollsspelare i ett ligalag är det många tider att passa. Kvällar och helger går åt till träningar och matcher. Och detta utanför arbetstiden. Mimmi kände att hon var fast i alla tider som måste hållas.
Tanken på ett liv utan fotboll skrämmer inte Mimmi.
– Då får jag friheten att resa mer. Jag saknar och längtar efter att ha fyra veckor sommarsemester utan träningar eller matcher.
Träningsledigheten från fotbollen beror på hur tränaren lägger upp det och om Mimmi har tur sammanfaller det med hennes semester.
Skulle du kunna tänka dig att vara tränare för ett lag?
– Det skulle vara jättekul, men det ligger i framtiden.

Ängel och bitch
Kombinationen sjukskötare och fotbollsspelare är som två skilda världar som möts i Mimmi.
– På jobbet är man en ängel och på fotbollsplanen blir man en bitch. Kombinationen passar mig.
Men Mimmi är en snäll bitch. Hon är inte den som sparkar ner någon, men hon får avreagera sig genom att vara fysisk och tackla. Fotbollen har hjälpt Mimmi bearbeta tunga saker från jobbet där hon möter svåra och ibland obotliga sjukdomar.

Du blir 40 år och håller fortfarande på. Men hur ska man säkra återväxten inom damfotbollen?
– Det är ett viktigt jobb för tränarna och ledarna. Speciellt tjejerna måste man hålla tag i. Flickorna behöver någon att se upp till. Lisa 9 år har lättare att tänka sig att hon kan bli en ny Sara Engblom än en manlig spelare. Det är också viktigt att få tjejerna att se på damfotbollen.
Kanske flickornas förebild kan vara Mimmi Holmberg, fortfarande på topp inom åländsk damfotboll?

NINA SMEDS
nina.smeds@nyan.ax