DELA
© Nya Åland

Maj-Britts häftiga resa startade utan elektricitet

Fakta/ Maj-Britt Törnberg, 60 år

Namn: Maj-Britt Törnberg, född Österberg.
Född: den 17 oktober 1949 på Brändö Jurmo.
Bor: i Mariehamn.
Yrke: banking specialist på Crosskey.
Familj: maken Hans, sönerna Michael med fru Anneli och Peter med sambon ”Tilda” samt barnbarnen Emma och Oskar.
Intressen: trädgården och naturen överlag.
Födelsedagen: firas med öppet hus på födelsedagen klockan 13-17.
– På Jurmo får man vara tusenkonstnär för att överleva, säger Maj-Britt Törnberg och syftar till vad hennes familj levde på under hennes uppväxt.
Man hade ett litet jordbruk och 3-4 kor. Pappan Valter Österberg var också båtbyggare.
– En av hans båtar deltog i årets tävling om Ålands vackraste snipa.
Maj-Britt präglades tidigt av diskussionerna runt matbordet därhemma.
– Om något gick sönder kunde man inte skicka bort det utan istället resonerade man vad som var fel och hur det kunde avhjälpas. Man ville alltid hitta lösningar. Det gällde både maskiner och bygge.

Första flygturen till skolan
Sju år gick Maj-Britt i skola på Jurmo, sedan kom ett åttonde år till på hennes skolgång. Det året omfattade bara en termin och halva tiden gick man i Kumlinge och andra halvan i Brändö by. Jurmoeleverna fick inackorderas under skolveckan. Redan då var kommunikationerna ett bestyr för skärgårdsborna.
– Jag gjorde min första flygtur med Skärgårdsflyg när vi skulle från Jurmo till Kumlinge. Det var gropigt över Kumlinge, men det var det som gick på den tiden. Ålandsbåtarna som gick mellan Mariehamn och fastlandet tog i land i Lappo och inte hos oss norr i socknen. Det fanns en mjölkbåt, men den gick bara när det var öppet vatten.
Efter avklarad skola gick Maj-Britt i Houtskärs folkhögskola. Hon åkte hem på loven och ibland gick den reguljära trafiken så nära Jurmo att hon kunde stiga av på isen. Men en gång var enda alternativet att ta sig till Houtskär med sjöbevakningens hjälp.
– De hämtade mig på söndag eftermiddag och körde genom isen till Iniösidan. Där övernattade vi och fortsatte sedan på måndagsmorgonen till Houtskär. När jag satte mig i klassrummet skakade jag ännu och hörde knappt vad de andra sade. Du kan tänka dig att åka en stålbåt genom tjock is. Det är inte många i dag som skulle vilja det. Nu är det mycket lättare när det finns trafik.

Häftig resa
Det är en häftig resa Maj-Britt gjort under sina sextio år. Hon föddes på Jurmo där det inte fanns elektricitet och jobbar nu med att utveckla datasystem på Crosskey.
– Jag var tio år när elektriciteten kom till Jurmo. Mina pappa var engagerad i det. Han var ingen politiker skulle jag säga, men han var engagerad i nämnder med skola och trafiken. Han ville framåt. Jag minns när vi knäppte på lampan.
När lämnade du Jurmo?
– Det blev inga mer studier efter Houtskär för mig. Jag började på Ålandsbanken i Mariehamn 1968 och har jobbat där i 41 år nu.
Maj-Britt började med att räkna småpengar från spelautomater. Efter 41 år har hon jobbat med nästan allt man kan göra på en bank. Man blir att fundera på vilken begåvning hon måste vara, som utan någon vidare utbildning och utan språkkunskaper kunnat avancera så långt. Men datorn passar bra för Maj-Britt.
– Datan är logisk och den gör som man säger. Med sunt bondförnuft kan man göra en hel del.

Vill hitta lösningar
Maj-Britt har alltid tyckt om matematik, men hennes arbete har också påverkats av att hon inte kan eller vill arbeta efter samma mall hela tiden. Diskussionerna kring matbordet har satt sina spår och Maj-Britt vill se saker i ett större perspektiv och hitta lösningar. Hennes nuvarande arbetsuppgifter går bland annat ut på att sätta sig in i kundernas situation och fundera vad de behöver. Där kommer hennes gedigna arbetserfarenhet inom bankväsendet till hjälp.
– Men ett handikapp är att jag aldrig läst engelska. All dokumentation är på engelska och alla möten med kunder går oftast på engelska.
Men det löser sig med kollegornas hjälp.


Övar på att ha ledig tid
Nu har Maj-Britt inlett förberedelserna för pensionen. Hon har gått ner till deltid för att vänja sig vid att ha mer tid.
– Jag har jobbat heltid i 40 år. Det är så mycket man ska göra efter jobbet så man knappt hinner andas. Sen från en dag till en annan finns det inget kvar. Men nu kan jag komma in i det andra livet och lära mig leva på ett sätt som jag inte gjort förut. Jag har lärt mig att värdera tiden.
Nu får Maj-Britt mer tid för barnbarnen Emma, 3,5 år och Oskar 1,5 år, bygget på stugan i Jurmo, hunden Fia och trädgården. Och när hon sitter vid fönstret i huset på Bastuvägen i Mariehamn och får frågan om var hon ska bo, tittar hon länge ut i sin trädgård omgiven av höga häckar.
– Jag skulle vilja se vatten, sedan spelar det inte så stor roll. Jag är väldigt vattenberoende.

Text och foto:

nina.smeds@nyan.ax