Kulturpriset blev en häst…
FAKTA/ Siv Ekström 50 år
Namn: Siv Gun Ellinor Ekström.
Född: den 15 maj 1957 i Jomala.
Bor: i Jomala Önningeby.
Yrke: IT-lärare i Medis.
Familj: maken Jan Kronholm, barnen Axel och Ida.
Födelsedagen: firas redan på lördag, den 12 maj, med mottagning klockan 14 till 19 i Önningebymuseet.
Det var nog ingen slump att Siv Ekström i Önningeby blev lärare, hon har en naturlig talang för att lära folk saker och tycker det är jätteroligt att undervisa.
– Undervisningen är det intressantaste i mitt yrke, att få folk att förstå, få dem med sig och hitta de rätta infallsvinklarna. Det spelar ingen roll om det är barn eller vuxna, om det handlar om fiol eller data.
Men inte visste hon det här när hon skrev studenten 1976 i Ålands lyceum.
– Nej, verkligen inte, jag känner igen mig själv i Axel nu, det är svårt att veta vad man vill i det skedet.
Däremot var det naturligt att hon skulle gå i lycéet efter de fyra första åren i Överby gamla folkskola.
– Mamma hade ju gått mellanskolan och inte minns jag att det var tal om något annat, säger Siv.
Men i den genuina bondbyn Önningeby var det inte så vanlig att ungdomarna gick lärdomsvägen ut i livet.
– Nej, men jag var ju flicka jag, då var det väl naturligare.
Hur som helst så blev Siv byns första student på 90 år.
Övertygad
Så hände det sig att en äldre väninna till Siv kom till Åland för att vikariera som lärare i specialklassen i Strandnäs skola. Hon bodde i Sivs hem och när hon hade en månad kvar av sitt vikariat måste hon lämna det och Siv blev den som fick ta över.
– Efter den enda månaden i specialklassen var jag övertygad om att jag ville bli speciallärare!
Hon sökte till PF i Vasa, kom in och utbildade sig till klasslärare. Sedan undervisade hon en trea i Vikingaåsen ett år, vikarierade en termin i specialklassen igen och hade dessutom fullt upp med andra engagemang vid sidan om.
Med Siv är det så att hon alltid är engagerad och håller i många trådar samtidigt.
1979 var för övrigt året då mycket hände, hon träffade sin Jan, hon startade folkmusikgruppen Kvinnfolk, hon var med och grundade Ålands fredsförening och hon blev dess första ordförande, hon var också med och arrangerade ett stort nordiskt fredsmöte i Mariehamn
Men hur och när kom fiolen in i ditt liv?
– Dels hade jag dansat i Odlingens vänners juniorfolkdanslag där Ole Lindström från Gölby var spelman, dels greps jag väl av folkmusikvågen. Jag minns särskilt ett tv-program från Orsa med bland andra bröderna Moréus, jag vet inte, intresset bara fanns där.
Hon började spela för Ragnar Boman som höll kurs i Medis.
– En kvart i veckan spelade jag för Ragnar och pappa skjutsade in mig till stan.
Våren 1975 tog spelandet fart, då träffade hon de unga spelmännen Bolle Högnäs och Erik Lindholm, och fick spela med dem. De deltog i spelmansstämman i Pargas 1975 och hade jätteroligt.
Sista året i gymnasiet var det full fart, Siv spelade med Ålands spelmansgille och tillsammans med Ole Lindström spelade hon till folkdansen.
Fiolen var i flitig användning under studieåren i Vasa. Hon togs genast om hand av Vasa spelmansgille som introducerade henne i sitt gäng med åländska Klang-Julles vals. Sedan träffade hon spelmän från Helsingby och fick vara med i deras lag. Tillsammans med dem har hon spelat in en LP.
– Det var så roligt och jag lärde mig många nya låtar.
Förresten ledde hon också en fiolkurs redan på pedagogiska fakulteten.
Till Malung
Hösten 1981 for Siv Ekström till Malungs folkhögskola i Dalarna för att gå en fiolpedagogisk kurs med folkmusikalisk inriktning.
– Det blev ett så bra år, kursledarna var härliga spelmän. Där fick jag verktyg för undervisningen, det jag lärde mig där ligger fortfarande till grund för undervisningen i mina kurser.
Efter vintern i Malung var det så roligt med musik att Siv ville lära sig mera. Hon for till Åbo för att läsa musikvetenskap och folkloristik.
– Men jag tyckte att så mycket var så intressant att jag aldrig satsade bara på en sak, säger hon och skrattar.
Litet blev väl studierna lidande av att hon till exempel åtog sig ett vikariat som tf äldre lektor i religion i anrika Katedralskolan i Åbo i tio månader. Hon undervisade i musik en tid i samma skola.
Kom emellan
Någon riktig examen blev det inte förrän långt senare, 1994 gjorde hon sin filosofie magisterexamen med musik som huvudämne klar.
– Det kom ju så mycket emellan. Jag flyttade till Jakobstad, det blev litet lärarjobb och litet barn och litet allt möjligt…
I tio år, åren 1985-95, bodde Siv med sin familj i Jakobstad. Hon jobbade mest deltid, drog kurser i Arbis och startade Vestersundsby spelmanslag, undervisade litet i konservatoriet och var fullt sysselsatt. Men när det blev skoldags för Axel hägrade Åland.
– Vi flyttade hem till Södra Bengtes i Önningeby och Jan pendlade till sitt jobb i Jakobstad de första åren.
Själv jobbade Siv i Lemlands grundskola som klasslärare några år och sedan vikarierade hon som kultursekreterare och bibliotekarie i Jomala en tid.
2001 började en ny era i hennes yrkesliv när hon anställdes som IT-lärare i Medis.
Men it, hur blev du så kunnig i data?
– Det började 1992 då vi skaffade oss dator i Jakobstad, jag tyckte det var kul och när Finlands svenska spelmansförbund sökte någon som kunde göra tidningen ”Fiolen min” lade jag in en offert, sedan gjorde jag tidningen i sex år och lärde mig mycket om redigering och layout till exempel.
I samma veva blev hon spelmansförbundets ordförande, i fem år.
Under åren som lärare i Lemland fick hon möjlighet att jobba med data i undervisningen. Tillsammans med eleverna hade hon e-postkontakt med skolor Canada och USA och klassen Hasselbacken gjorde en egen tidning som hette Hasselbladet.
– Så ledde jag litet kurser också för lärarna.
Nu är Siv Ekström dataansvarig i Medis och trivs bra med det. Men hon sysslar förstås inte bara med data ens i Medis, där har hon också fiolgruppen ”Polkan går”.
Om sin arbetsplats säger hon:
– Det är ett jätteroligt ställe att jobba på, trevliga arbetskamrater, trevliga elever och grupper, allt är bra!
Kvinnfolk
Att hennes kvällar är upptagna är självklart, är det inte kurser så är det övningar. Hennes skötebarn folkmusikgruppen Kvinnfolk övar varje vecka, har uppträdanden ibland och regelbundna spelkvällar med öppet hus i Önningebymuseet.
– Det har ju sina sidor, säger Siv om att hon nästan aldrig har någon ledig kväll.
Hon har lett Kvinnfolk sedan starten, gruppen har gett ut en LP och en CD, samt ett nothäfte. De har uppträtt i många sammanhang och varje år i augusti ordnar de en populär spelmansstämma i Önningeby.
– I år kommer det ett danskt gäng på besök, olika grupper hör själva av sig och vill komma.
I samband med Ålandsdagarna i Helsingfors skall både Kvinnfolk och Polkan går medverka under Sivs ledning. Kanske också den lilla gruppen ”Mission Impossible” hinner träffas och spela i Helsingfors, det är Siv tillsammans med Elina Granlund på fiol och Gerd Stenlid från Uppsala på orgel, som bildade gruppen förra sommaren då de spelade på den stora missionsfesten som hölls i Jomala.
Sedan årsskiftet är Siv Ekström ordförande i direktionen för Musikinstitutet och hon avslutar snart det fyraåriga uppdraget som ordförande i den nätbaskommitté som landskapet tillsatt för att samordna den nätbaserade undervisningen.
Man kan ju undra när och med vad du kopplar av?
– Idas och mitt gemensamma intresse är hästar, men nu har vi bara en, islandshästen Bylgja. Bylgja som betyder bölja eller våg, är mitt kulturpris!
När Siv 2003 blev landskapets kulturpristagare köpte hon hästen för prispengarna.
– Nu söker jag en ny kompis åt henne. Vi begravde den andra hästen för ett par veckor sedan.
Med hästarna kopplar hon av och njuter.
– Det är förstås lyxigt och väldigt onödigt med häst och inte så fiffigt när man har ont om tid, men det är så roligt.
Att läsa är också avkoppling, men det blir bara ryckvis.
– Jag älskar att läsa, det är så skönt när man unnar sig någon helg eller ett lov åt att läsa.
