DELA
© Nya Åland

Kristers musik lindrar lidandet

Namn: Krister Torolf Östermark.
Född: Den 17 juli 1952 i Tenala.
Bor: I Mariehamn med fritidsboende i Finström Emkarby.
Yrke: Mentalvårdare.
Familj: Sambo Åsa Friman, fem vuxna döttrar i Sverige. sex barnbarn.
Födelsedagen: Firar bara inom familjen.
Krister Östermark har arbetat med mentalsjuka sedan 1974.
Hans mamma var mentalskötare, hans bror är mentalskötare, halva släkten är mentalskötare.
– Det är släktfel, konstaterar han med ett leende.
Arbetar man med mentalpatienter hela dagarna vågar man skoja lite kärleksfullt.
Han berättar en historia om en före detta patient som ropade åt honom, mitt på Torggatan:
– Men hej Krister, har du också blivit utsläppt från Grelsby?

Musik hjälper
Precis så är det. Krister har blivit utsläppt från vårdinrättningen i norr. Numera arbetar han i Mariehamn vid ÅHS: akuta psykmottagning, på nätterna.
– Det händer mycket nattetid också. Många är deprimerade eller har svåra problem på andra sätt.
Kristers arbete går ut på att folk som mår dåligt ska kunna ha det så bra som möjligt.
– Musiken har genom åren hjälpt mig mycket med det.

Mår av musik
Krister var 15 år när han kom från riket med familjen till Åland och Godby. Redan då var musiken ett stort intresse och han spelade bas bland annat på Miramar.
Bara några år efteråt, efter en tid till sjöss, bar det av till Sverige där han bodde i 37 år på en rad olika orter, som Stockholm, Växjö, Malmö och Karlshamn.
Han är utbildad inom lantbruk. Han har också arbetat som bonde och svetsare.
Men nu är det mentalvård och musik som är de stora pusselbitarna i tillvaron.
– Jag har funderat mycket på varför man mår så bra av musik. Den skänker en känsla. Musik blir egentligen aldrig fel.
Vad är bra musik?
– Det är musik som är bra för den som lyssnar.
Vad lyssnar du själv på?
– Jag lyssnar på precis allt, alla sorterns musik.

Sega gubbar
I Karlshamn arbetade han som musikterapeut, en självlärd sådan. Av en slump hamnade han på ett vikariat på Åland och trivdes så bra att här ville han stanna. Det blev återflytt till Åland 2008.
– Jag ångrar mig inte. Här har jag också kvar mina båda föräldrar.
På en julfest för tre år sedan träffade han sin sambo.
Numera spelar och sjunger han med i bandet ”Sega gubbar”, som repeterar flitigt varje söndag och bjuder på konsert lite nu och då.
Tidigare på olika vårdinrättningar har det blivit mycket visor till gitarr, nu blir det mer och mer jazz och rock.

Mänskligt lidande
Nu är det nattjobb som gäller. Det är det halvårsvis och då arbetar man i princip vecka/vecka.
– Jag har sett mycket mänskligt elände genom åren. En del tillfrisknar, men dem ser man ju inte sedan när de är tillbaka ute i samhället.
För knappt en år sedan gick flytten från Grelsby in till stan. Den nya psykiatriska avdelningen påminner mer om sjukhusmiljö. Det finns två avdelningar, en öppen och en sluten, med tio platser på varje.
– Patientrummen är fina, men kanske lite opersonliga. Å andra sidan, det är en akut avdelning, ingen ska stanna länge här.

”Normalstörd”
Under de nära 40 år som Krister varit med i mentalvårdssvängen har arbetet ändrat karaktär.
– Nu är det mer ”vanligt folk” som krisar. Förr arbetade vi mer med kroniker, utvecklingsstörda eller psyksjuka. Numera är folk inte heller lika rädda för att söka vård. Fördomarna är färre, men de finns kvar ännu i dag.
Egentligen fascineras han av livet som utvecklingsstörda lever och en tanke slog honom i Karlshamn:
– De lever ett alternativt liv, långt bort från det vanliga med villa och Volvo. De kan se fram emot nästa dans och det kan vara så lång tid som ett par månader tid. En dans kan vara en sådan sak, som man hänger upp sitt liv på. Av den livsstilen kan vi ”normalstörda” ha något att lära oss.

Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax