DELA

Kims jobb syns i var mans mun

Namn: Kim Åke Georg Åström
Född: den 16 mars 1967 i Mariehamn.
Bor: i Mariehamn.
Yrke: tandtekniker, egen företagare i Tandlaboratorium K Åström & Åström.
Familj: hustru Riikka Åström, sonen Måns snart 5 år.
Födelsedagen: vågar inte planera något kalas, en ny familjemedlem väntas vilken dag som helst.
Överallt i källaren finns tänder och bettmodeller. I små plastkorgar ligger tanddelar som kanske snart sitter i landshövdingens, lantrådets eller din egen mun.
– När du går på stan och ser hur många som bär glasögon ska du tänka på att ungefär lika många personer har tandersättningar av ett eller annat slag.
Det är dessa delar tandtekniker Kim Åström sitter och tillverkar dagarna i ända. I källaren till bostadshuset vid Torggatan. Det var pappa Kalle Åström som började i branschen.
– Vi hade aldrig egentligen pratat om att jag skulle jobba med pappa, men ändå stegade jag ner i källaren en gång i tonåren och frågade om jag kunde börja här. Jag var väl lite skoltrött. Han blev glatt överraskad och på den vägen är det.
Efter högstadiet i Övernäs skola praktiserade Kim Åström i pappas tandlaboratorium och efter det var det dags för den treåriga tandteknikerutbildningen i Huddinge i Sverige. 1987 började han arbeta på allvar i pappas laboratorium. Det är alltså dags för 20 års jubileum i år.
Nu arbetar och bor två generationer i huset, de unga högst upp, de äldre i mitten och så jobbet i källaren. Sonen Måns har ett stort revir, konstaterar pappa Kim. Han springer hos farmor och farfar lika mycket som han är hemma.


Vita USA-tänder
Under samtalet sitter Kim Åström och jobbar oavbrutet. Han har mycket att göra. Telefonen ringer.Han talar om en tre-leds mk-bro.
– Det betyder en metallkeramisk tandbro, alltså tänder med guldstomme och porslinsyta. Jag samarbetar med de flesta av stadens tandläkare. Överallt är det brådska. Helst ska ska arbetet – som alltid – varit klart i ”förrgår”.
Men alla delar av arbetet styr han inte själv. Det ska vara ett ”vips in i ugnen” också. Och denna brännugn har en temperatur om 920 grader.
Hans fascination för arbetet går inte att ta miste på. Handlag, vana, noggrannhet och intresse, allt verkar finnas i rika mått. Men en sak gillar han inte. De egna priserna.
– Tandproteser kostar mycket. Men tyvärr är det det priset som måste gälla.
Det händer mycket i branschen just nu, berättar han vidare. Det är nya material och nya tekniker som gäller.
– Snart har väl alla skinande vita porslinsfasader. Jag är redan less på de vita USA–tänderna. De ser onaturliga ut, men okej, de ger ju pengar åt mig.


Idélista
Vid närmare blickar runt om på väggarna i källaren ser vi ett diplom för bästa miljöidé 2005.
– Jag föreslog att varje lampa i gatubelysningen skulle styras individuellt. Det skulle få ner kostnaderna betydligt. Ännu jobbas det på denna idé.
Lite bredvid sitter en annan lapp. Det visar sig vara en hemlig lista på diverse uppfinningar och förslag.
– Jag tycker man ska bygga ett torn på Vikingterminalen. Jag gillar vida vyer.
Andra idéer finns alltså i övermått.


Äventyr
Fritiden ägnar Kim Åström helst åt äventyr långt från källaren. Dykning är en kär syssla. Han har varit ordförande i dykarklubben Nautilus, där han numera är sekreterare och servar ett drygt 100-tal medlemmar.
– Jag var med en gång på 1990-talet och hittade gamla silverpengar på ett hemligt ställe utanför Geta, berättar han. Hittelönen blev 1.000 mark och den summan delade vi på tre. Ännu i dag suger det till lite när man ser undervattensvyer på tv:n. Det är en skönhetsupplevelse att få komma ner och det är så skönt att få sväva omkring viktlös. Vackraste stället? Jo, jag vet ett vrak utanför Kökar. Det är härligt!
När blicken inte vänds neråt djupen kan den gå i rakt motsatt riktning. Han spanar ännu i dag efter flygplan. Som yngre hade han flygcertifikat. Om tid och pengar funnes skulle han gärna flyga igen.


Väntans tider
Barn nummer två i familjen är beräknat till den 28 mars – exakt samma dag som storebror Måns firar sin femårsdag.
– Det har funnits tecken på att barnet kommer tidigare. Vi går i väntans tider. Därför vågade vi inte planera något kalas inför min 40-årsdag. Jag får väl ta en sista öl och falla in i medelåldern bara.
Hur känns det att bli 40?
– Någon åldersnoja har jag inte. Inte ännu.
Vad önskar du helst då, pojke eller flicka?
– Vi önskar det som kommer. Vi vet inte vad det är för kön på barnet. Vi vill inte öppna den julklappen i förväg.

text & foto


KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax