DELA
© Nya Åland

Kai trivs vid spisen – och operationsbordet

Fakta / Kai Fagerström 70 år
Namn: Kai Thor Valdemar Fagerström.
Född: den 24 oktober 1938 i Åbo.
Yrke: pensionerad sjukvårdschef.
Bor: i Hammarland Skarpnåtö sedan 1991.
Familj: hustrun och särbon Inga-Lill, pensionerad narkosläkare på Karolinska sjukhuset i Stockholm, tre vuxna söner med familjer i riket, två barnbarn.
Födelsedagen: mottagning i hemmet den 24 oktober mellan klockan 15.00 – 19.00. Meddela helst ditt deltagande per e-post på adressen kai.fagerstrom@aland.net, hälsar jubilaren.
När man viker av norrut från Hammarlandvägen, just efter Näfsby skola, då är man bara halvvägs. Det är långt till Skarpnåtövägen 1530. Från Mariehamn räknat alltså, runt 34 kilometer sådär.
Vägen ringlar mellan gula björkar. Det finns flera röda hus med vita knutar till vänster. Turligt nog står Kai Fagerström i dörren och väntar. Det är inte så lätt att hitta rätt.
– Jodå, det är en lång kurvig väg till stan.
Det håller han med om.
– Man lär sig småningom i vilka kurvor man kan hålla 70 km i timmen och vilka som tillåter bara 60 km i timmen, säger han.


Egen rökbastu
Annars är han inte så mångordig. Snarare lite karg. Seriös.
Vi sitter vid matsalsbordet med härlig utsikt ut över viken, Västerfjärden. Mellan vattnet och villan står en egenhändigt byggd rökbastu som flitigt används av paret Fagerström, året om. Och det händer att det tas ett dopp i viken efter bastubadandet. Det är långgrunt, får vi veta.


Sjuk efter semestern
Vi pratar sjukdomar. Vad ska man annars med en doktor till?
– Efter semestern brukar jag alltid bli förkyld. Då smittar patienterna mig. Övriga tider på året byggs immunitet upp som skyddar mig.
Han hoppar ännu in på sjukhuset i Mariehamn och utför mindre operationer vad gäller öron och tonsiller. En eller ett par dagar i veckan är han fortfarande i tjänst.
Dessutom tjänstgör han som försäkringsläkare åt Alandiabolagen. Det är enbart skrivbordsarbete.


Handtvätt
Teorier om förkylningar som nödvändiga utrensningar i kroppen tror han inte på.
– Förkylningar är bara obehag och till förtret, säger han.
Ny forskning har visat att virus och bakterier inte i så stor utsträckning sprids i luften som man tidigare trott, utan landar på bord, ledstänger och hissknappar.
– Man ska undvika att ta på saker på allmänna platser, säger han. Och så snart man kommer hem ska händerna tvättas. Det är en god vana.


Snabbt klar
Betydelsen av handtvätt går alltså inte att överskatta.
Varför valde du öron-näsa-hals?
– Det är en temperamentsfråga. Jag vill snabbt få en överblick över problemet och snabbt bli färdig.
Hur har yrket utvecklats under dina år?
– Man klarar av mycket mera nu utan att pina barnen så mycket. Man tar exempelvis inte alls hål på trumhinnorna i samma takt som tidigare.


Pappas fotspår
Kai har gått i pappas fotspår, som näst yngst av fyra syskon. Pappa var öronläkare, men stupade i kriget när Kai bara var 5 år.
Kai utbildade sig i Åbo och kom första gången till Åland 1972, som konsult.
År 1978 fick han en tjänst som överläkare här och var med om att från grunden bygga upp öron-näsa- halsenheten på Ålands centralsjukhus.


Sa upp sig
År 1998 – för tio år sedan – blev Kai Fagerström sjukvårdschef vid som det då hette ÅCS/ÅHS, en tjänst som det stormat om, då som nu.
En konflikt mellan honom och sjukvårdsstyrelsen började med en tillsättning av en överläkare. Meningsskiljaktigheterna bara växte och 2001 hade Kai fått nog och sa upp sig.
– Jag blev skurkstämplad. Jag tycker inte om politiker som ska blanda sig i alla petitesser.
Men arbetet som läkare fortsatte han genast med.
– Jag var inte osams med folket på sjukhuset. Det var politikerna som jag inte kunde samarbeta med.


Minneslund
Fritiden är inte svår att fylla med meningsfulla sysselsättningar. Jakt och fiske lockar, bokläsning likaså. Ett och annat träföremål formas framför svarven och vid spisen håller han gärna till i långa perioder.
Kai har tidigare varit aktiv i Ålands kremerings- och minneslundsförening.
– Jag vill förespråka kremering, absolut. Och nog är det är på tiden att minneslunden på Prästö blir färdig. Landskapet borde skjuta till medel, det är bara det som saknas nu.


Roligt jobba
Tidigare hade han målsättningen att sluta arbeta vid 70, men ännu rullar bilen in till stan ett par gånger i veckan. Kai blir mer och mer erfaren vart efter åren går och har gillar arbetet.
– Det är roligare att jobba nu när man inte måste, säger han.
Hur länge ska du hålla på?
– Jag hoppas jag slutar innan någon behöver säga åt mig att nu är det dags att lägga av.

TEXT & FOTO:


KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax