”Jag har varit lyckligt lottad”
Pia Grüssner fyller 40
Namn: Pia Ismene Grüssner.
Född: På trettondagen, den 6 januari 1971, i Finström Godby.
Bor: I Godby.
Gör: Byråsekreterare på landskapets lagberedning.
Familj: Singel, med stor släkt.
Intressen: Fotografering och onomastik.
Födelsedagen: Då bjuder hon på kaffe och tårta hemma – och så planerar hon en fest i sommar.
I faktarutan här intill ser ni att Pia Grüssner gillar onomastik. Och vad är det, undrar ni kanske, precis som Nyans skribent gjorde.
Jo, onomastik är kunskapen om namn – förnamn, efternamn, ortsnamn med mera. Pia är mest intresserad av förnamn. Hennes andra förnamn Ismene, till exempel –varifrån kommer det?
– Det var min mors farmors namn. Hon fick det av sin pappa som översatte grekiska gudasagor. I en sådan fanns en prinsessa som hette Ismene. Jag är den enda i Finland som fick det namnet på 1900-talet och den enda som heter så numera. Och det finns några Ismene i Sverige men ingen, vare sig i Sverige eller Finland, har det som tilltalsnamn.
Pia var ett vanligt förnamn på 70-talet. I hennes klass i Godby grundskola fanns det två Pior. Några generationer tidigare var det vanligt med bindestreck i både pojk- och flicknamn. Och förr eller senare lär de synas i dopnotiserna igen.
– Det brukar gå två-tre generationer innan namn blir populära på nytt.
Kan tipsa om namn
Hon skulle kunna skriva en avhandling om namn men tills vidare är det bara en hobby, som hon haft nytta av när släkt och vänner funderat på vad de skall döpa eller namnge sina barn till. Kanske vill de ha ett pojknamn som börjar med en viss bokstav, och med ett visst antal stavelser. Då går Pia in i sin databank och sätter ihop en lista med namnförslag.
Det som är intressant är inte alltid vad namnen betyder i sig, utan varför man valt just de namnen. Det är ett viktigt val som kräver sin eftertanke, säger Pia.
– Barnet skall ju leva med det namnet. Men jag tycker inte att man skall kritisera föräldrarnas val, de kan ha sina skäl och vad jag tycker är fint behöver inte andra uppfatta som fint. Det finns så många associationer till namn. Alla har väl något namn som de förknippar till någon person i positiv eller negativ bemärkelse.
Flitig fotograf
Fotografering tar också en hel del av hennes fritid. Tre hyllrader med fotoalbum till början av 2010 finns sorterade och utöver det finns det högar med foton som väntar på att sorteras ordentligt. Pia har gått på sin svåger Robert Watkins fotokurs på Medis. Hon riktar helst fotoobjektivet mot naturen eller familjen, inte minst syskonbarnen Ylva, 7, Lara, 4, Matti, 4, och Ffion, 2 år.
Pia är dotter till Björn och Leena Grüssner och äldst av fem syskon – de andra är Hanna Hagmark-Cooper, Ylva Watkins och Lasse och Kaj Grüssner. Och släkten Grüssners umgänge har varit så intensivt genom åren att Pia betraktar sina kusiner mera som syskon.
Juridikstudier
Efter studenten vid Ålands lyceum 1990 ville hon läsa juridik. Men det tog tid. När hon inte kom in på Helsingfors universitet vid det första försöket förberedde hon sig för kommande inträdesförhör vid folkhögskolan i Hangö. Efter det följde studier vid Svenska Österbottens folkakademi och Västra Nylands folkhögskola.
Och sedan blev hon antagen till Åbo akademis ekonomisk-statsvetenskapliga fakultet på vicenotarieprogrammet. Studierna ledde till en lägre juristexamen, vicenotariatexamen. En del av kurserna gick på finska vid Åbo universitet, frågorna var på finska men tentsvaren kunde ges på svenska så det var inget större problem.
Hon flyttade hem 1996 och skrev sin slutuppsats. Somrarna 1996 och 1997 var hon högskolepraktikant på landskapets EU-enhet. Efter det fick hon ett vikariat på lagberedningen som ledde till en fast anställning. Och där har hon varit sedan dess.
– Där trivs jag himla bra att jag har svårt att tänka mig att jobba någon annanstans.
Vad gör en byråsekreterare på lagberedningen?
– Jag går igenom alla framställningar som skall till lagtinget, både elektroniskt och på papper. Jag förbereder och korrekturläser lagtexter till Ålands författningssamling och när de är tryckta och klara lägger jag ut dem på nätet.
Det handlar inte bara om att rätta grammatiska fel. Pia granskar gärna på lagtexter innan de föredras för landskapsregeringen.
– Det är inte bra om meningarna är så långa att man glömt bort vad de handlar om när man kommit till slutet. Då kan jag påpeka sådant och andra eventuella oklarheter och kanske föreslå en omformulering.
Hon har varit med och redigerat tre åländska lagsamlingar, den senaste kom 2008.
– Då har jag läst böckerna från första till sista sidan, och rättat språkfel och avstavningar. Det är tidsödande, och visst händer det att man gör missar, men vi gör vad vi kan för att undvika dem.
Det blir mycket stillasittande på jobbet och för litet motion. När Pia får tid över tar hon gärna en promenad eller en simtur i Godbyhallen.
Till Hong Kong
Resor? Sällan längre än till Sverige och fastlandet, konstaterar Pia.
– Men visst har jag varit både i Berlin i Tyskland och Cardiff i Wales, fast det är något år sedan.
För cirka tjugo år sedan fick hon en brevvän i Hong Kong via organisationen International Youth Service. Först kommunicerade de via snigelpost, nu är det e-post och mess som gäller. 2006 besökte Pia sin vän i Hong Kong.
– Det var smidigt att resa dit. Resan gick från Mariehamn med planbyte i Helsingfors via Bangkok men man behövde aldrig kliva av det planet.
Och det blev ett minne för livet.
– Men om man far dit skall man nog ha någon bekant som bor där och kan staden. Det var guld värt.
Fantastiska lärare
Pia har haft ett handikapp från unga år – nedsatt hörsel. Hon är döv på det ena örat och använder hörapparat på det andra. Vad det beror på vet ingen säkert, kanske drabbades hon av en infektion när hon var liten.
– Jag har varit lyckligt lottad som har haft stort stöd både hemifrån från familjen och släkten, och sedan har jag haft tur som haft fantastiska lärare redan från första skoldagen. Vi var en stor etta när jag började skolan, 26 elever. Ann-Christin Kjeldsen, då Korsbäck, var min första lärare och hon såg till att jag satt så att jag kunde höra vad hon sade.
Men det tog några år innan Pia lärde sig leva med hörapparaten.
– Det var först på femman som jag började ha hörapparaten från det att jag steg upp på morgonen tills jag gick och lade mig på kvällen.
Hon har inte låtit handikappet stå i vägen för det hon vill göra. Musiken, till exempel.
Grüssners är en musikalisk släkt. När Pia växte upp tog hon pianolektioner, något som hon nyligen återupptagit på Medis. Och sedan skoltiden har hon sjungit i olika körer, bland annat i Mariehamns sångkör och Triolen.
Det har gått bra. Med moderna, digitala hörapparater kan man i många fall skräddarsy inställningarna.utgående från behoven.
Aktiv
Hon är med i Ålands handikappråd och nyligen blev hon invald i Finströms Röda kors styrelse.
Och hon är aktiv i Ålands hörselförening, som i dag har över 400 medlemmar. Föreningen har bland annat lobbat för att det skall installeras hörselslingor på ställen där människor möts –till exempel i fullmäktiges möteslokaler.
Att också personer med nedsatt hörsel skall kunna sitta på plats och följa med en debatt är en demokratifråga, konstaterar Pia.
– Vi har kommit långt men det finns mycket kvar att göra.
