DELA
© Nya Åland

Hjärtat klappar för Italien

Kjell Ekström fyller 50 år
Namn: Kjell Dag Thure Ekström.
Född: 25 juli 1961.
Bor: I Jomala Önningeby och Föglö Hummersö.
Yrke: Konstnär.
Intressen: Måleri, Italien, musik, böcker.
Familj: Mor och syster med familj.
Födelsedagen: Firas med vernissage och öppet hus på Önningebymuséet måndagen den 25 juli kl 13-18. Blommor och presenter undanbedes, men resespargrisen är nog lite hungrig…
Föglö är som vackrast när solen ligger på husknutarna, när det blänkande vattnet får en att kisa till och vinden ligger stilla.
Konstnären Kjell Ekströms sommarhus i Hummersö är ett riktigt smultronställe. Utsikten från de stora fönstren är ljuvlig, trots att små bevuxna öar korsar linsen några roddtag framför.
När han öppnar dörren ler han lite trött. Vi sätter oss ner på de antika stolarna i barockstil (!) med meterhöga ryggar.
– Jag är på lite smådåligt humör. Det är saker som gått dåligt i dag, säger han.


Kreativ uppväxt
Kjell Ekström – den idoga konstnären och frekventa utställaren. Som liten hade hans mamma hade alltid pennor och papper framme.
– Det var ett sätt för vår mamma att hålla oss sysselsatta när det inte fanns någon annan som kunde hjälpa till. Ett väldigt kreativt sätt.
Trots att glädjen för måleriet blivit till ett yrke som gjort Kjell välkänd på ön, är det fortfarande långt ifrån alla som känner till vad han gör.
– Det händer ganska ofta att jag träffar halvbekanta som säger ”jaha, målar du också?”.


Trivs i lugnet
Det är tyst inne i rummet där vi sitter. Framför de stora fönstren står krukor med änglatrumpeter och parasollsäv. Kjell är faktiskt väldigt intresserad av blommor.
– Min mormor Tyra var en enastående människa. Hon hade gröna fingrar, de tror jag att jag ärvde.
Här, inne i sommarhuset, sköljer lugnet över oss. Säkert har det en hel del att göra med Kjells allt större beroende av stillhet.
Han börjar få allt svårare för det här med öltält och folkvimmel.
– Jag trivs bäst vid ett middagsbord med goda vänner, det är toppen. Men jag har sällan roligt på kalas, säger han.


Älskar Italien
Som ung fick han en förfrågan från Franciskussällskapet i Sverige och Finland. Ville han ta emot ett stipendium och resa ner för att lära sig italienska? Helt utan krav eller dolda avsikter, hävdade de.
– Jag jobbade extra som kyrkvaktmästare i Jomala. Jag är varken kyrkligt eller ekumeniskt intresserad, men hade inte själv råd att åka utomlands så det var en fantastisk chans.
Tanken var att en ålänning skulle lära sig italienska för att underlätta kontakten mellan Kökar på Åland och det katolska Italien. Kjell lärde sig grunderna.
– Efter tre veckor klarade jag mig på stan på italienska. Det är lätt att lära sig grunderna, men svårt att lära sig de komplicerade verbformerna.
Han minns en gång när han gick fram till ett italienskt par på Kantarellen som inte blivit förstådda när de frågade efter matställen i kassan.
– Jag gick fram och förklarade på italienska att ni har ett där borta. De såg ut som om de hade sett ett spöke.


Nordanvädret
Det var i Italien han träffade vänner för livet. Han kärade också ner sig i landet och språket.
– För mig blev resan otroligt viktig. Den blev en milstolpe, min tideräkning utgick länge efteråt från tiden i Italien.
Förut tänkte han köpa ett drömhus i Syditalien, när det var billigt. Nu har priserna stigit drastiskt.
– Det ska vara om man skulle vinna på lotto…
Inte långt ifrån honom ligger däremot ett annat drömställe. Till ön Nordanvädret åker han alltid för att slappa, läsa och diska för hand – en båttur från sommarhuset i Hummersö.
– Det är faktiskt paradiset på jorden.


Musikalisk
Kjells syster spelar fiol, så han får frågan om han själv är musikalisk. Han spelade gitarr i många år och piano i ett par år, svarar han.
– Jag fick en sämre musikstart än min syster. Hon spelade blockflöjt och lärde sig tidigt noter. Det kanske är så att jag inte har talang heller, men jag anser mig vara musikalisk.
I dag frilansar han, men erkänner att det är allt svårare ekonomiskt.
– Jag har ingen konstnärsutbildning och för att få arbetsstipendier som konstnär krävs utbildning.
Han ifrågasätter logiken i en jämförelse med ett besläktat yrke.
– Är du författare och har gett ut en bok anses du som författare även om du inte har en utbildning. Och du kan få arbetsstipendier.


Vill renodla livet
Vad vill han i framtiden då? Orkar han hålla på i samma tempo efter 50-strecket?
– Jag vill renodla mitt liv, nu har jag för många bollar i luften. Om jag fick välja skulle jag måla mer, och göra mindre annat. Jag har blivit intresserad av glas, säger han och hämtar det som blivit tre broscher.
Vinflaskor och glas från stranden, smält i en porslinsugn. På den kombinerade vernissagen och födelsedagsfesten den 25 juli visar han upp sina glasverk för första gången.
Och vad tycker han då om att fylla 50?
– Det är inget jag ojar mig över, men det känns ofattbart. Att jag är 50.

Cecilia Lindvall

cecilia.lindvall@nyan.ax