DELA
© Nya Åland

Hedvig knäskurade Emkarby skola

Namn: Hedvig Elise Jansson, född Nordkvist.
Född: Den 22 juni 1940 i Finström Bamböle.
Bor: I Finström Kulla, med sommarstuga i Bamböle.
Yrke: Pensionerad städerska.
Familj: Man Valfrid, barnen Börge och Tove, tre barnbarn Kevin, Rhoxana och Jonas.
Födelsedagen:
Firas med öppet hus för släkt och vänner i stugan den 24 juni med start klockan 13.00.
Det är sommarlov. Sommarstugan vimlar av barnbarn som läser serietidningar och väntar på att värmen ska komma så att badbryggan nere vid vattnet ska kunna komma i bruk.
Hedvig Jansson har stugan full och därtill ett land fullt med grönsaker att hela tiden se till. Hon odlar ärtor och bönor, har till och med prövat på majs. Allt är biodynamiskt.
Hedvig är också ledig nu. Det är hon sedan den dag för sju år sedan när hon gick i pension 63 år, 7 månader och 19 dagar gammal.
– Jag kommer ihåg det exakt, skrattar hon. Det var en efterlängtad och viktig dag.

Två generationer
Mesta delen av sitt liv har Hedvig städat på Emkarby skola. Det gjorde hon i sammantaget 30 år.
– Jag har städat åt två generationer skolbarn. En gång om året i 25 års tid knäskurade jag hela skolan med en rotborste när ungarna fick sommarlov. Först efter det kom en tvättmaskin.
Det är sant. Hedvig låg bokstavligen på knä och skurade med rotborste. Det blev rent sen!
– Borsten kunde ramas in i dag!

”Städkäring”
Hon sörjer att Emkarby skola inte längre fungerar som skola, men hon inser samtidigt att själva byggnaden är i dåligt skick och att ekonomin numera inte tillåter andra lösningar än större sammanhållna skolor. Emkarbybarnen går numera i skola i Godby.
Hon drar sig inte för att kalla sig städkäring – just det ordet använder hon med en glimt i ögonvrån. Hon städade på dagtid och fick också hoppa in i andra sysslor på skolan när det var kris. Hon lagade mat när skolkokerskan blev sjuk, hon fick vara eftisledare och hon vikarierade lärare när det var nödvändigt.
– Jag sa att nog kan jag klara av att undervisa i allt utom engelska, för det språket kan jag inte. Men till och med det fick jag göra en timme. Som tur väl var hade läraren förberett lektionen med ett papper. Jag behövde inte prata något alls.

Inläggningar
Att hon gillat kontakten med barnen förstår man snabbt. Och ett par gånger har hon bjudit hela skolan, med ett 50-tal barn, till sommarstugan.
– Vi skalade 200 potatisar åt dem då och så var alla nere i vattnet och simma.
Den fina sommarstugetomten fick hon i present av sin mamma på 30-årsdagen. Det är 40 år sedan nu.
Hedvig växte upp i Bamböle hos mamma, en äldre syster, tre yngre syskon och med mycket hjälp från mormor och morfar. Hon gick i skola Svartsmara och på gamla Breidan och hade sedan sitt första arbete på ”Producent”, som det kallades, en inläggningsfirma i Jomala Dalkarby, där man la in gurka och rödbetor, men också saltströmming.

Kulla telefonväxel
Sedan började hon sköta om Kulla telefonväxel. Valfrid köpte huset, det hus de fortfarande bor i, och de båda som snart blev ett par som hjälptes åt med arbetet så länge telefoncentralen fanns.
– Till Hammarlands central var det nummer 38, minns hon, och ringde någon till sjukhuset måste vi koppla till Jomala central först och sedan fick de koppla vidare. Visst hörde vi samtalen, det måste vi nästan göra för vi skulle notera när det tog slut, men efter ett par dagar var det inget spännande längre. Arbetet var orimligt bundet. I princip hade vi vakt dygnen runt.
Efter ett par år 1958 lades Kulla telefonväxel ner.
– Jaha, så har livet varit för en gammal städkäring, säger hon, slår sig på knäna och skrattat lite igen.
Hon verkar inte alls ha några svårigheter att hitta till skatten.
Sedan drar hon vidare ut i grönsakslanden.

Kiki Alberius-Forsman

kiki@nyan.ax