DELA
© Nya Åland

Här är mitt livs historier

Sylvi Sundbäck, 80 år
Namn:
Sylvi Hilda Viola Sundbäck, född Hellström.
Född: Den 23 februari 1930 i Långbergsödaöjen i Saltvik.
Bor: I Mariehamn.
Familj: Änka efter Alf Sundbäck, barnen Krister, Kerstin, Carina, Klas och Anki, nio barnbarn, varav åtta är pojkar samt ett barnbarnsbarn.
Födelsedagen: Har faktiskt redan firats. Barnen med familjer och släktingar överraskade med middag och festligheter på Soltuna en söndag. Övrig uppvaktning undanbedes.
Sylvi Sundbäck växte upp på ett skärgårdsställe i Långbergsödaöjen, en halvö i Saltvik. Dit ut fanns ingen väg, ingen el, ingen telefon. Av den lilla skärgårdsflickan det blev en handlingskraftig och skojfrisk dam. Ännu i dag kör hon bil, har kört motorbåt i sina dar, hon utbildade sig och började förvärvsarbete när hon blev änka och hon har byggt både hus och sommarstuga.
Sylvis pappa var tusenkonstnär, fiskare och båtbyggare, farfar var den kände båtbyggaren Erik Ferdinand Hellström. Barnen i stugan var sex till antalet. Föräldrarnas syskon var också gifta med varandra så det fanns fem dubbelkusiner i grannhuset.


Första historien, skolvägen
Till skolan i Bertbyvik måste syskonskaran först ro med båt, sedan gå över en halvö, sedan ro över en annan vik och slutligen vandra ett tag igen.
– Det var tio kilometer allt som allt, berättar Sylvi. När det var krigsvintrar var det kallt, ända ner till minus 40 grader – då var vi som snögubbar när vi kom fram. Det var hemskt med snö på den tiden men jag tyckte om att skida och höll på så länge det fanns snö bara. När det var is ginade vi raka vägen över vikarna. Visst var det kallt men mamma stickade mycket och vi virade halsdukarna om oss så bara ögonen syntes.

Andra historien, om glassen
Sylvi var 9 år och skulle få komma med en moster till Mariehamn. I taxi! Det var första gången hon var i stan och för första gången får hon smaka glass.
– Men jag begrep inte att man kunde äta våfflan, den slängde jag ifrån mig. Flera dagar efteråt tjatade jag sedan hemma att jag ville till stan och plocka upp våfflan.
– Men strax före dess jag såg min första bil i Kroklund. Jag blev så rädd att jag kröp under en bro och gömde mig där.

Tredje historien, bebistider
Sylvi arbetade på Sjömanshemmet i Mariehamn, hit kom Alf som gick i Navigationsläroverket. De båda blev ett par. Alf var långa tider emellanåt ute till sjöss.
– Alf kom hem en gång precis samma dag som Kigge föddes. När han fått höra att vi fått en son, for han och köpte blommor och cyklade ända ut till Godby i rasande fart. Han trodde att BB fanns kvar där då. När han kom fram och fick höra att BB flyttat in till Mariehamn, slängde han cykeln i ett dike och liftade med första bil tillbaka till stan.

Fjärde historien, livet är bra
Ett halvår i taget kunde Alf vara borta. Barnen kunde vara blyga inför pappa när han kom hem.
Mellan åren 1957 och -67 bodde familjen i Sibbo.
– Kanske var detta bästa tiden i livet, när barnen var små och livet var som det skulle, säger Sylvi.
Flera gånger fick hon och barnen följa med maken ut på seglatser runt om i Europa.
En tid arbetade hon vid Fazers karamellfabrik.
– Varje jul fick jag ett kilo godis per barn vi hade hemma.

Femte historien, blir änka
Alf omkommer i en bilolycka 1966. Sylvi är 35 år och har fem barn.
– Det var en grym tid.
Det är en sträng vinter. Släkten på Åland tar taxi till begravningen över isarna ända till Sibbo.
Sylvi flyttar tillbaka till Åland och utbildar sig i Ålands restaurangskola i Godby. Det blir småningom arbete på m/s Viking 2 , m/s Kapella och Birkas olika fartyg.
Hon tröttnar småningom på att bo på hyra och börjar bygga ett hus, på Askuddsvägen, på egen hand.
– Alla sa att det inte skulle gå, men det gick riktigt bra det.

Sjätte historien, olyckan
En dag på jobb. Hon har höger arm inne i mathissen och så kommer den med hög fart farande uppifrån! Hon bänds loss. Armen är rejält skadad.
Det tar ett och ett halvt år innan hon kan arbeta igen. Men som servitör kan hon inte längre arbeta. Hon fick ta jobb i färjornas cafeterior i stället.

Sjunde historien, sport-tv
Sedan 1990 är Sylvi pensionär. Hon trivs bra i lägenheten i Hindersböle med flera av barnen nära.
– Förut var de utflugna till Sverige, men sedan flög de hem igen.
Nu trivs hon allra bäst framför idrott på tv:n, hon kan stiga upp tidigt och heja på sina favoriter i både hockeyn som i Formel 1.
– Då är jag patriot.
Under tiden stickar hon filt efter filt till moder Teresa. Att välja färger i rätt kombinationer är en njutning. Konstnärstalangen finns i släkten.
– Mamma har alltid haft nära till skratt, säger dottern Anki. Och avslöjar moderns roliga kraftuttryck;
– Fy fläsk, säger hon, när något gör ont eller smakar illa.

KIKI ALBERIUS-FORSMAN

kiki@nyan.ax